Idag lyckades jag övertala husse att lägga ett spår åt Karlsson. Han fick noggranna instruktioner, som vi repeterade flera gånger, och för en gångs skull blev det ungefär som jag hade tänkt mig, om än något i kortaste laget. På ett ställe hade husse och K diametralt olika uppfattningar om var spåret gick. Behöver jag berätta vem som hade rätt? Karlsson naturligtvis… 🙂 Och ja, jag tror vi kom upp i en fyra idag. 😉
Sen tog vi en busrunda i skogen, och när vi kom hem var det lydnad på programmet. Och lydnadspasset började med platsliggning, i tio minuter! Med mig på 25-30 meters avstånd. Efter sex minuter fick han nog av tramset och ställde sig upp. Förmodligen har han räknat ut att om han ställer sig så kommer jag tillbaka…? För det gör man ju normalt på träning, går tillbaks och lägger om hunden alltså. Men tji fick han. Jag kommenderade ”ligg” från min position och efter tre försök tänkte han nog: ”det var en j*vla sur kärring, det är väl bäst jag lägger mig igen då så att hon blir tyst”, och sen låg han jättefint resten av tiden. Ska försöka praktisera den här metoden nu, oavsett var vi är, och varje dag, eller åtminstone varje träningspass. Han måste dock förstå att detta kan inträffa även när det är andra hundar närvarande. Problemet är bara att antalet statister (andra hundar och förare) som står ut med att jag står på avstånd och vrålar ”nej, ligg” är begränsat. Mycket begränsat. Jag kommer i dagsläget på en, pensionären Ricky, så jag får väl försöka arrangera något ihop med honom och hans husse, de har ju ställt upp förr.
Vi avslutade lydnadspasset med kryp och framförgående. Idag blev det lite stopp i krypet, men framförgåendet var i stort sett kanonfint.
Nu är även ”kalaset” avklarat. Med en temperatur på 14° och kalla vindar fick det tyvärr avhållas inomhus, men maten var god och även tårtan tror jag, för de förtappade själar som äter sån’t. 😉
Snart är det måndag igen…! Pest och pina. Men den här gången är det bara fyradagarsvecka. På fredag bär det iväg mot Västerås och SM. Jag har just blåst upp två rejäla luftmadrasser för att kolla så att åtminstone en utav dem behåller luften. Det är en nog så viktig detalj när man ska husera i ett förtält. 🙂
vallterrier.com 
Vi kan ställa upp på direkten! Bucks är oerhört rutinerad när det handlar om att någon ryter ”NEJ! LIGG!” under platsliggning. Dock har företrädesvis berört honom – och kommit från HANS matte – men de gånger han upplevt någon annan rytande förare har han inte reagerat på annat sätt än djupare tryck med hakan och en blick som säger ”jag kan ju för h*vete inte komma UNDER marken!” 😀 Så, vi ställer upp! Och hade det inte varit för att en är en ”liten” bit mellan oss hade jag kunnat ratta över redan imorgon. Men, har du vägarna förbi, så… 😉
Trist på tävlingen, förresten. Vet ju ganska exakt hur det känns. Men, det är som de säger: Det är bara att bryta ihop och komma igen! Och det där med lååååååånga platsliggningar med tydliga krav är sannolikt enda vägen, när det gäller hundar som reser sig av tristess. 😉
Ha det!
Underbart Agnetha, jag kommer!