Dag: 17 augusti, 2008

Idag lyckades jag övertala husse att lägga ett spår åt Karlsson. Han fick noggranna instruktioner, som vi repeterade flera gånger, och för en gångs skull blev det ungefär som jag hade tänkt mig, om än något i kortaste laget. På ett ställe hade husse och K diametralt olika uppfattningar om var spåret gick. Behöver jag berätta vem som hade rätt? Karlsson naturligtvis… 🙂 Och ja, jag tror vi kom upp i en fyra idag. 😉

Sen tog vi en busrunda i skogen, och när vi kom hem var det lydnad på programmet. Och lydnadspasset började med platsliggning, i tio minuter! Med mig på 25-30 meters avstånd. Efter sex minuter fick han nog av tramset och ställde sig upp. Förmodligen har han räknat ut att om han ställer sig så kommer jag tillbaka…? För det gör man ju normalt på träning, går tillbaks och lägger om hunden alltså. Men tji fick han. Jag kommenderade ”ligg” från min position och efter tre försök tänkte han nog: ”det var en j*vla sur kärring, det är väl bäst jag lägger mig igen då så att hon blir tyst”, och sen låg han jättefint resten av tiden. Ska försöka praktisera den här metoden nu, oavsett var vi är, och varje dag, eller åtminstone varje träningspass. Han måste dock förstå att detta kan inträffa även när det är andra hundar närvarande. Problemet är bara att antalet statister (andra hundar och förare) som står ut med att jag står på avstånd och vrålar ”nej, ligg” är begränsat. Mycket begränsat. Jag kommer i dagsläget på en, pensionären Ricky, så jag får väl försöka arrangera något ihop med honom och hans husse, de har ju ställt upp förr.

Vi avslutade lydnadspasset med kryp och framförgående. Idag blev det lite stopp i krypet, men framförgåendet var i stort sett kanonfint.

Nu är även ”kalaset” avklarat. Med en temperatur på 14° och kalla vindar fick det tyvärr avhållas inomhus, men maten var god och även tårtan tror jag, för de förtappade själar som äter sån’t. 😉

Snart är det måndag igen…! Pest och pina. Men den här gången är det bara fyradagarsvecka. På fredag bär det iväg mot Västerås och SM. Jag har just blåst upp två rejäla luftmadrasser för att kolla så att åtminstone en utav dem behåller luften. Det är en nog så viktig detalj när man ska husera i ett förtält. 🙂

Om jag kan min ufologi rätt så är väl kontakt av tredje graden när man verkligen har sett varelser från yttre rymden, inte bara deras farkost?

Karlsson har idag haft kattkontakt av tredje graden, för tredje dagen i rad! Det började med attacken i fredags. Igår stötte vi på en annan katt, precis utanför tomten, och jag talade med värsta basrösten om att ”nähäpp, sådana ska vi INTE bry oss om”. Han var ju tvungen att bevisa att han är terrier, så istället för att skälla på katten skällde han på mig. 🙂 Men katten släppte han intresset för. Idag, under morgonkissen, som skedde vid en buske vid infarten till tomten, med lös hund, såg jag hur han sträckte på halsen lite och tittade ut på vägen. Jag gick ett par meter närmare för att se vad som ådrog sig hans intresse och jo; en katt! Jag tog åter till basrösten och upphov ett kraftigt ”NEJ”, varvid den lille terriern vänder och går in?! Snacka om att han samlar stjärnor i himlen!

Hans kattkontakter tidigare har varit ganska begränsade, och oftast har Iza varit med vilket lett till att Karlsson varit sympatihysterisk, men jag tror sällan han förstått varför. Men nu… Jag blir så lycklig! 🙂 Iza hade, i motsvarande situation, varit ”gone by west” innan jag ens hunnit förstå att något var på gång.

Igår fick f ö den lille terriern ett spår. Betyget blev väl 3,5 på en 5-gradig skala, så idag ska jag försöka fixa en repris, som förhoppningsvis landar på en fyra, minst. Vi får väl se vad jag hinner med, för i eftermiddag ska det hållas försenat födelsedagskalas för husses familj, och det kräver en del förberedelser.