Dag: 15 augusti, 2008

Så har vi då varit ute och klantat till det på tävlingsbanan igen. Lydnadsklass I i Bollebygd stod på programmet på fredagkvällen.

Det började bra med att jag kom iväg hemifrån i god tid, trots full arbetsdag. När jag kommit in till stan (1 mil hemifrån) insåg jag att jag glömt alla papper man måste ha med sig när man ska tävla, dvs stamtavla, vaccinationsintyg och medlemskort… Första gången DET händer, jag brukar ha superkoll på det. Vänder, kör som en fartdåre hem, hämtar pappren och iväg igen. Kom fram med 10 minuter till godo och får parkera lååångt ifrån planen. Rusar till ”inskrivningen”, utan hund, visar mina papper och väntar sedan på lottning. Naturligtvis drar jag nummer fem, dvs platsliggning i första gruppen och den skulle ske typ … NU! Småspringer till bilen, hämtar hunden, småspringer tillbaks och rakt in på plan för platsliggning. Inte ALLS något lysande upplägg…

Om det berodde på det eller vad som var orsaken kan jag spekulera ihjäl mig om, men hur som helst ställde han sig upp på ett tidigt stadium, och guuud vad jag svettades… Han tittade åt höger, han tittade åt vänster, hans hals och nos antog helt nya och oanade längder, han satte sig ner, han kliade sig, han inspekterade genitalierna och slutligen, när de oändligt långa två minuterna nästan var slut gick han bakåt till staketet och … kissade! Ja puh… Jag får ju vara evigt tacksam att han inte gick fram till någon annan hund. Den golden som låg på hans högra sida hade säkert inte tackat nej till en hambo. Och om någon inte redan har förstått det så var det en klockren 0:a.

Sen gick det bättre, men det kan ha berott på att jag slappnade av eftersom risken för uppflyttning ändå nästan var försvunnen. Men å andra sidan, jag hade ett liiitet hopp kvar så lite nervös var jag ändå. Poängen för föreställningen blev som följer:

Platsliggning: 0

Tandvisning: 10

Linförighet: 8,5 Släpar något i vissa lägen

Läggande: 9 Ngt långsamt

Inkallande: 9,5 SS (sakta sättande eller snett sättande?)

Ställande: 9 SS (se ovan)

Apportering: 6 Tugg, släpper föremålet (precis innan jag skulle ta apporten)

Hopp över hinder: 10

Helhetsintryck: 7 (tror den låga poängen berodde på att han, mot min vilja, hoppade upp i famnen på mig vid ett tillfälle mellan momenten, för i övrigt kändes det faktiskt som om vi var värda lite mer…)

Summa: 150,5. Det innebär att med en 10:a på platsen hade vi haft 180,5!!! Och det hade räckt med en 5:a för ett förstapris och uppflyttning. Attans vad snopet den känns…

Just nu känner jag mig rätt deppig. Visst, vi hämtade igen oss och lyckades genomföra en klart godkänd lydnad även om det finns att putsa på även där. Hans ”scenskräck” märktes det inte mycket av, han var fint med mig även mellan momenten, men den där j**la platsen… Nä, det här tål att funderas på. Vi får se om vi kör något mer i höst, för trots allt har han legat väldigt bra sista tiden, och då har pipet var problemet. Men just nu känns det som om vi är tillbaks på ruta 1… *suckar avgrundsdjupt*

Kvällens enda tröst är att vi slog Göthe Lundgren (Silverpilens Arko) och hans nya hund, och då hade dom ändå en 6:a på platsen. *asg* Ja, man får glädja sig åt det lilla… och det sa jag även till Göthe som skrattade gott.

Djävulsrundan har fått ett nytt ”pittoreskt” inslag, förutom sommarens alla tjurar i entrecôte-fabriken. Ett ställe där det brukar vara ganska lugnt, trots att både jag och hundarna VET att det finns katt/katter ändrade idag plötsligt karaktär. Iza fick syn på en springande katt, ca 15 meter framför oss och blev självklart skogstokig. Karlsson gav henne sitt fulla stöd, även om jag tvivlar på att han visste varför…? Helt plötsligt kommer en annan katt stormande rakt mot oss! På ca 1,5 meters håll tvärnitar den, vänder bredsidan till, skjuter rygg som den värsta serietidningskatt och … morrar! Och där stod den. Och där stod vi. Ingen var uppenbarligen beredd att backa så vi blev stående så i kanske ett par minuter. Hundarna var ju kopplade, tack och lov. Iza är ju varken flytt- eller kontaktbar i sådana lägen. Karlsson däremot samlade poäng genom att, när jag kallade på honom, komma och sätta sig vid min sida?! Van vid Iza som jag är upphör jag inte att imponeras över att hans hörsel faktiskt fungerar i sådana situationer.

Nåväl, efter ett par minuter hade kattf*n räknat klart och kommit fram till att vi var tre och den var en, så det kanske var lika så gott att slå till reträtt. I tredecimetersintervaller lämnade den platsen, och vid varje stopp vände den bredsidan till och talade om vad den tyckte om oss. Hoppas vi slipper stöta på den fler gånger, åtminstone när den vaknat på samma sida som idag.

Just nu har jag en relativt lugn period på jobbet. Den kommer snart att gå över, med buller och bång, så igår passade jag på att unna mig några timmars ledigt på eftermiddagen för lite – hundträning. Tog K och åkte iväg till en av grannklubbarna och tränade lite tillsammans med några klubbkompisar. DET kallar jag lyx! 🙂

Efter förmiddagens ösregn och kulingvindar så hade vi dessutom en sanslös tur med vädret. Solsken?! Vet inte hur det gick till men jag ifrågasatte inte alltför mycket.

När jag kom hem gick jag en rejäl promenad med Iza. Kände mig lite wild and crazy och traskade iväg UTAN regnkläder. Husse tittade konstigt på mig, med tanke på alla mörka moln på himlen, men jag konstaterade att jag tål vatten, och hittills har jag (tyvärr) inte krympt av lite regn… Men vi klarade oss, och fem minuter efter hemkomsten började det regna… DET kallar jag lyx! 😉