Dag: 12 augusti, 2008

Här om dagen blev jag kallad ”nörd” av MrArboc. Närmare bestämt pelargonnörd. 🙂 Tja, jag vet inte jag? Än så länge är jag betydligt mer hundnörd än legitimerad pelargonnörd, men ge mig ett år eller två så…? Blev dock lite tveksam till min ev. nördstatus när jag ratade jorden jag köpte på ICA igår och investerade i Hasselfors pelargonjord istället?! Tja, ska man göra det ska man göra det ordentligt. 😉

Hur som helst, kvällen har ägnats åt att ta sticklingar på mina pellisar efter order från min pelargon-mentor Ingrid. Hon har helt rätt, det skär i hjärtat att klippa av de kraftigaste toppskotten, som självklart har finaste blommorna och massor av knopp. Och sen ta bort blommorna och knopparna. It’s a hard world…

Trimbord är bra att ha till mycket. 🙂 De ska dock inte ”bo” där permanent. Det var bara under fotningen. (Observera schäferörat i bakgrunden.)

16 sticklingar blev det, närmare bestämt. Åtta ”bond-” (främst för att jag har flest sådana att ta sticklingar från), fyra mårbacka-, en äggskals-, en stjärn-, en pac. ice crystal- och en mörkröd hängpelargon. Dessutom har jag de fyra jag fick under Båstad-trippen. Var alla dessa ska husera under vintern är i nuläget något oklart… Och sen slog det mig som en blixt från klar himmel att jag, till våren, på något sätt måste ha plats för de övervintrade (och förhoppningsvis överlevande) när de ska väckas… Nåja, det är ett halvår till dess så jag kanske kommer på något. Jag har väl nämnt tidigare att vårt hus inte är särskilt stort?

Kvällens planerade hundträning regnade inne. När jag åkte in till stan för ett välbehövligt besök hos frisören öppnade sig himlen och bjöd på ett gammaldags hederligt skyfall. Fortare än 70 gick det inte att köra på motorvägen… Skyfallet lugnade ner sig och sen har det ”bara” spöregnat. Med tanke på att jag planerat träning både i morgon och på torsdag också, så unnade jag mig (oss) en kväll hemma. Dock kunde jag inte låta bli att ägna mig åt lite terrier-tortyr. Gick ut och körde en platsliggning med lill-hunden i regnet, och han låg. Han gnällde inte mer än vanligt, men tyckte nog det var ett sällsynt fånigt påhitt.

Och alltid retar det nå’n om jag berättar om mina fynd på hemvägen från stan. Sagaform har ju sitt huvudkontor och sitt lager här i stan. Tidigare körde man lagerutförsäljningar ett par gånger om året, men nu har man en lagershop under sommaren. Jag har blivit lite ”mätt” på deras saker och det är därför länge sedan jag var där. Idag åkte jag dock förbi, på väg hem från stan. Sommarshopen skulle stänga och hade ytterligare 25% på utförsäljningspriserna. Eftersom det var ett högst spontant besök var kontantförrådet begränsat, och man tog inte kort. Men för de 105:- som plånboken lyckades uppbringa fick jag med mig två läckra träskålar som ska få fungera som pelargonkrukor (nu var vi där igen!) nästa sommar, och två läckra ljuslampetter i vitt och rostfritt. Allt för 105:-!!! Och jag kanske retar någon mer om jag berättar att Cult Design brukar ha liknande utförsäljningar någon gång om året, och Mique, och… Det är inte BARA textil i Borås. 😉

(Min skiva med John Mellencamp är nu skickad från Ginza och borde alltså landa här i morgon. 🙂 )

På lunchpromenaden idag lyckades Karlsson glufsa i sig lite koskit. Inte första gången, så jag tänkte inte mer på det. 200 meter senare tog jag av koppel och halsband för att han skulle får rusa av sig, men han bara stannade och stod still. Strax började han se lite konstig ut, och första tanken var att han skulle kräkas. Sen började han skaka och då blev jag rädd. EP-anfall? Sen kräktes han lite, och lite till, och till sist kommer det upp några omgångar slemmigt kobajs… Han såg riktigt bedrövlig ut en stund, och till och med la sig ner och spydde. Men så fort han var klar var han som ett kvicksilver igen.

Människor har ju en förmåga att få avsmak för saker man spytt upp i osmält tillstånd. Men tror vi att han lärde sig något av detta? Näää… Förvisso åt han inget mer kobajs under den här promenaden, men det berodde nog snarare på bristande tillgång.

Ytterligare några hundra meter senare landade vi alla tre i ett hallonsnår, som även lillebror nådde upp till. Där blev vi kvar en stund. Izas min, när hon såg mig plocka ett hallon och stoppa det i munnen, var obetalbar: -Äter DU hundgodis? typ. 🙂

Runt 1987 väcktes mitt intresse för John (Cougar) Mellencamp. Då var skivan The Lonesome Jubilee nyss utgiven. För övrigt den enda skiva jag äger som både vinyl och CD! Jag investerade i allt tidigare utgivet och fortsatte sedan troget fram till 1996. Såg t o m en konsert med honom i Stockholm. En suverän konsert för övrigt. Sen har jag inte hört ett ljud om denna artist och tog för givet att han lagt av.

Fel, fel, fel!

När jag rotade runt på Youtube här om dagen fick jag ett infall och sökte på namnet, och googlade sedan vidare. Så sent som i fjol kom han tydligen ut med en ny skiva, och denna beställdes omgående från CDON, men nu visade det sig att den inte fanns i lager. Så nu har jag lagt en ny order hos Ginza. Vill ha. NU!

I väntan på detta har jag hämtat upp alla mina existerande CD till arbetsrummet för en genomlyssning.

På Youtube var utbudet begränsat, så ni får hålla till godo med denna så länge. Inte bäst, men bra. 🙂

Kommer ni förresten ihåg debatten i tidningarna när cd:n kom; att skivorna skulle vittra sönder och vara ospelbara efter ca 10 år? Just nu spelar jag en cd från 1987, och den är varken söndervittrad eller ospelbar. 🙂 Efter 21 år?

Idag kom mobilräkningen för juli månad. Den juli månad när jag, medelst mobiltelefon, försökte reda ut min mammas liv och ekonomi. Eftersom hon missat att betala telefonräkningen var nämligen hennes telefon avstängd. Stundtals kändes det som om jag tillbringade hela dagar med att, via mobiltelefon, prata med myndigheter och fordringsägare. Såg med viss bävan fram emot räkningen som jag förväntade mig skulle vara på ett fyrsiffrigt belopp. Normalt är den på 150-200:-, inkl. månadsavgiften.

Men nu kom räkningen, och puh… 326:-?! Känns helt OK.

Undrar vad jag ska göra för alla pengar jag sparade där? 😉

http://www.bt.se/sport/bt_pa_os/carlerback-tvingas-bryta-i-peking-hasten-ar-skadad(788303).gm

Hästar har under en stor del av mitt liv, ända till för några år sedan, varit ett av mina stora intressen. Eller… intresset finns naturligtvis kvar, även om jag inte utövar det praktiskt. Mot slutet av min ”karriär” red jag ett halvblod som stod på gården som låg granne med denna kanontjej och hennes ridhus. Under en period red jag privatlektioner för henne, och vilken tjej! Duktig, ambitiös och ödmjuk. Även om det var tämligen glasklart att vi (jag och hästen) inte hade några som helst tävlingsambitioner la hon ändå ner hela sin själ i projektet. Jag unnade henne verkligen detta OS-deltagande, fullt ut. Gud så snopet att släpa iväg sin häst över halva jordklotet och sedan inte få slutföra tävlingen?! Vågar knappt tänka på hur eländigt det måste kännas. Visst, fälttävlan är en tuff sport som sliter på hästarna och någonstans är man naturligtvis förberedd på att det kan gå så här, men varför just nu?

Och inte nog med det. Förra gången det begav sig, Aten 2004, blev hon kallad i sista stund och hann (bokstavligen) halvvägs innan det blev nya direktiv och hon fick vända hem igen. Nej, det här var hon verkligen värd och så slutar det så här…?

**************

Gårdagskvällen ägnades åt hund, hund och … hund. Först fick de varsitt lydnadspass på vår alldeles egen appellplan. Därefter ”trimmade” jag Iza, och sen fick hon ett simpass. Det var instruktörsträff på klubben igår, men jag avstod. Min lust att engagera mig är fortfarande på minus-sidan efter vårens ”blåsväder”, och jag kommer inte ha någon kurs i höst. Därför var motivationen att gå på träffen, milt uttryckt, minimal. Dessutom var simtiden bokad sedan innan semestern, så jag hade ändå bara hunnit delta på träffen i 20 minuter.

**************

Och, by the way… Det där med att vi svenskar ”älskar” att prata om vädret, det är uppenbarligen sant? Förra inlägget, som var hyfsat väderrelaterat, genererade 10 kommentarer (förutom mina egna)! Inte rekord, men betydligt mer än snittet. Tänk om man fick så många kommentarer lite oftare, vad roligt det vore. Men å andra sidan, hostmedicininläggen har också engagerat. 😉 Och på tal om hostmedicin; igår kväll, efter att jag svalt min dos, läste jag innehållsförteckningen och allra sist står det – ammoniak?! Ska nog försöka klara mig utan i natt…