Att människor får endorfinkickar efter träning har jag hört talas om, även om jag själv aldrig ”drabbats”. Att Iza brukar få något liknande efter simningen har jag länge misstänkt, men igår var det värre än vanligt.
Efter 20 minuters simning var hon så speedad så jag har aldrig upplevt maken. Normalt sett brukar hon dock lugna ner sig och vara ganska trött och lugn när vi väl kommit hem. Men inte igår! Hon for omkring som en galen unghund och pockade på uppmärksamhet och att göra något, vilket jag var måttligt intresserad av. Till sist fick hon tag på en ”Bill” (Karlssons mjukishund) som jag hittade här om dagen och la sig att tugga på den!!! Hon har aldrig varit intresserad av sådant tidigare, inte ens som valp vad jag kan minnas? Jag kände dock att överlevnadsprocenten för Billar i schäferkäftar torde vara ganska låg så jag sa åt henne att sluta. Då kom hon farande och tryckte upp honom i mitt knä istället, och detta upprepades flera gånger. Det är tur att hon gör allt med glimten i ögat och är så söt som hon är, för hon har en förmåga att bli förlåten för det mesta. Några goda skratt fick jag mig i alla fall. 😀
Iza är ju i sina bästa dagar efter simningen. Njut av busfian 😉 Frågade Per om han skulle kunna tänka sig att följa med nästa år…. Fick en konstig känsla att en gång är en gång och ingen gång mera!!
Ylva; jag gjorde det, njöt av busfian alltså. 🙂