Mästerskapshund med klantig matte

Ibland hör man uttrycket ”mästerskapshundar”. Med det brukar man mena hundar som ALLTID gör bra ifrån sig på mästerskap, t ex SM, NM och liknande. I vår familj har vi en helt annan typ av mästerskapshund. 😉 En som rostas av när det är inofficiella agilitymästerskap på gång – Iza. Debuten var ju vid distriktsmästerskapet i höstas. Igår var det dags för vår andra agilitytävling – klubbmästerskap.

Första loppet – ett hopplopp – vill jag helst glömma, hon var inte alls med mig. Hon sprang och nosade, var ute och hälsade på fyra yngre funktionärer som satt på gräsmattan osv. Hur som helst lyckades jag baxa henne runt banan till sist, men diskade blev vi hur som helst, jag minns inte riktigt varför men det fanns nog ett antal valmöjligheter för domaren. 🙂 Underhållningsvärdet för publiken var nog, trots allt, ganska stort så det var väl alltid någon som blev glad.

Nåja, det var bara att ladda om inför agilityloppet, och se då var hon med mig, schäfertanten. Vi gjorde, med våra mått mätt, ett kanonlopp förutom lite (oväntat) strul i slalomen, som vi behövde tre försök för att komma igenom på rätt sätt. Men för övrigt – kanon! Jag var överlycklig och vi slog oss nöjda ner i ett hörn av planen och käkade laxgodisar (nåja, Iza åt laxgodis – jag tittade på) och myste och mådde bra. När jag så småningom landat och rätade på benen insåg jag mitt big mistake… Vi hade tagit hinder 7 från fel håll!!! Men ursäkta mig – hur klantig får man bli? Så pass mycket har jag tävlat i hästhoppning (på stenåldern) så att jag VET att nummerskyltarna på hindren står på den sida de ska hoppas ifrån. Denna kunskap lyckades jag dock begrava mycket djup just på hinder nr 7. Men ingen skugga må falla på Iza för hon gjorde exakt som hennes klantiga matte bad henne om.

Således blev vi dubbeldiskade, men uppenbarligen kan man på KM bli mer eller mindre diskad (?)för det var två ekipage som hamnade efter oss i resultatlistan. Jag misstänker att det baserades på tiden?

Nu har jag sommaren på mig att fundera på om vi ska ställa upp på KM i bruks och lydnad framåt höstkanten. Om vi gör det kan vi ju fortfarande konkurrera om titeln Årets Allroundhund. Så vitt jag vet är det bara ett ekipage till av de som var med igår som är aktuella för det. Ett ekipage med kanonlydnad men med något sämre special i brukset (eftersom de bara kör bruks på KM och inte tränar speciellt). Och vad som helst kan ju hända… 😉 Och om vi gör det så får vi köra lydnadsklass I eftersom Iza aldrig någonsin startat i lydnad, inte ens på KM. Problemet är bara att jag tänkt köra Karlsson i båda grenarna i träningssyfte, men det är ett tag kvar innan jag behöver bestämma mig. För att köra en hund i lägre spår (K) och en i högre spår (Iza) är knappast praktiskt genomförbart.

För övrigt blev (inte helt oväntat) vår Svenska Mästare från i söndags även klubbmästare. 🙂

*****************

För övrigt fortsätter det däringa internettet att strula något enormt. Vid ny kontakt med Telia igår fick jag beskedet att det minsann inte var något fel, och någon felanmälan tog de inte emot innan jag provat ett annat modem för att kontrollera att felet inte fanns i modemet. Nu har jag ju inte direkt ADSL-modem liggande på hög, vilket jag upplyste ”nisse” på Telia om. – Nej men då får du låna ett på Teliabutiken fick jag till svar. Fick alltså ta mig en tur till stan och självklart hade de alla lånemodem – ja just det – utlånade. Det resulterade i att jag fick KÖPA ett modem, bara för att testa. Det får jag iofs lämna tillbaka, vilket jag kommer att göra, för helt enligt min prognos kvarstod problemet även med det nya modemet. I värsta fall händer inget förrän på måndag, och det är ju ingen garanti för att de hittar felet då heller… Nu lever jag alltså i en något ”darrig” värld, framför allt rent jobbmässigt, eftersom man aldrig vet vilket humör den extremt lynniga gröna modemlampan är på för tillfället.