Inte sämre än att man kan ändra sig?

Lugn; jag har INTE ändrat mig ang. klubbens hemsida. Det beslutet står fastare än någonsin, och ingen verkar sakna mig heller för den delen. Det var ju kul att styrelsen lyckades i sina intentioner…

Men det är ju själva f*n att man ska behöva ha ont i magen för att man ska åka till sin klubb och träna? Hade klara obehagskänslor igår men beslutade mig för att ändå åka iväg, och jag överlevde.

”Ändrandet” i rubriken handlar om Karlssons platsliggning.

Jag har ju alltid tyckt att platsen ska vara ett lugnt och tryggt moment, gärna där hunden ligger med hakan i marken och nästan somnar. Så har det ju varit med Iza, åtminstone så länge hon hade mig inom synhåll, dvs i appellklass och lägre. I högre, när man gömmer sig, är hon lite mer spänd.

De förare som lägger sina hundar på förväntan har alltid gett mig rysningar. De som mitt under en platsliggning kallar in hunden, eller skickar den efter en leksak bakom, eller… Jag har tyckt att det har känts så obehagligt att jag inte ens satt mig in i riktigt hur det fungerar. Dock har jag en längre period funderat på om detta kanske, trots allt, skulle vara rätt medicin för Karlsson?

Som jag skrivit, han har tråååkigt. Han blir orolig. Lägger han ner hakan så börjar han ofelbart att pipa och tycka ännu mer synd om sig själv. Någonstans i bakhuvudet har det gnagt, det här med att ligga på förväntan. Kunde det kanske vara rätt metod?

Igår testade jag!

Vi var ensamma på appellplan just då men det var nog ganska lämpligt i det här läget. Jag la Karlsson, gick ut på någorlunda tävlingsmässigt avstånd och stod där en knapp minut. Och sen kallade jag in!

Först trodde han inte sina öron (och inte jag heller!), men efter andra kommandot kom han. Jag gjorde om det tre gånger, med gradvis utökad tid. Sista gången låg han sååå prydligt. Som en sfinx, djupt koncentrerad på mig, och (nästan) tyst.

Nu återstår det att se om jag är på rätt spår eller om jag sabbat momentet totalt? Och så gäller det att hitta träningskompisar med samma filosofi, utrustade med hundar som inte ser K som lilla jaktbytet när han far iväg. Men det tror jag ska lösa sig. 😉

Annars tränade vi bl a linförighet, fritt följ, framförgående och budföring. Har insett att ska det bli någon appellklass-start i vår kanske det är dags att börja träna på de moment som ingår. Högreklass-momenten får stå tillbaka en stund.

Iza fick ett lekpass med brytaövningar. Så fick jag för mig att jag skulle testa inkallning med ställande, från kort avstånd i låg fart för att få en chans att berömma ett lyckande, men då flippade hon ur totalt och gick och dammsög planen från harpluttar istället. Hon tycker detta moment är sååå obehagligt oavsett hur glad och positiv jag är. Förstår inte hur jag ska komma tillrätta med det, och misstänker på goda grunder att ingen instruktör kommer lyckas heller. Ytterligare en start i högre känns just nu väldigt avlägsen. Funderar dock på att ringa instruktören vi hade på klubben för ett par veckor sedan och ta några privatträningar för att ge det en sista chans. Funkar det inte med det heller så har jag åtminstone gjort allt jag kan…