Förvirringen är total?

För egen del är det inte mer förvirrat än vanligt, men i övrigt så kan man börja undra.

Det började utanför den stora ICA-butiken idag, mitt på dagen, en söndag i december i Borås. När jag står och ”kvitterar ut” en kundvagn kommer det helt plötsligt en tjej och ”slänger” en cykel rakt in i kundvagnarna, tittar förtjust på cykeln hon just slängt och smiter runt hörnet på blomstervagnarna som stod intill. Sen hör jag någon upprört skrika på andra sidan; ”Är du inte klok? Vad gör du? Slår du mig i huvudet?”. Samma tjej har alltså rusat iväg och slagit till en intet ont anande kvinna som var på väg in i butiken. Sen står tjejen där, med hörlurar på huvudet, och väser; ”det är tid att älska” eller något i den stilen. Eftersom det attackerade paret efter viss diskussion valde att glida iväg in i butiken gjorde jag detsamma, och när jag kom ut var tjejen borta. Egentligen borde man väl ha ringt polisen, för uppenbarligen mådde hon inte bra och hade väl behövt omhändertas för någon form av vård för att inte åstadkomma mer skada. Men eftersom de som verkligen blivit utsatta själva inte gjorde något så…?

Andra beviset på den totala förvirringen kom på eftermiddagens promenad med Karlsson. Vi mötte en kvinna som gick med stavar. Jag hälsade. Hon hälsade. Sen möttes vi igen ca 8,5 minut senare och hälsar igen. Sen säger hon; ”Ja… nä… det var väl inte du? Jag mötte en kvinna med en hund där borta, men det var väl inte du?”. ”Jo, det var det” svarade jag. ”Jaha, då är allt i sin ordning då” svarar kvinnan och stavar vidare. Och där stod jag som ett frågetecken? Och om jag inte varit ”samma” hade något varit i oordning då?

Tredje beviset på förvirring var Karlsson, när vi spårade i förmiddags. Tror att det var en kombination av ny spårsele, många täta vinklar i början och frost som precis höll på att tina men det är ju egentligen ingen ursäkt. Möjligen en förklaring. Han missade en pinne. Och en pip!!! Det är första gången det hänt… Får väl hoppas att det var en tillfällig svacka. Här kommer iaf en bild på nya spårselen. Den känns lite stor på längden och runt bålen, men det är väl läget över manken och mot bröstbenet som är det viktigaste och där sitter den perfekt. Mindre storlek finns inte, och han behöver den här för att jag ska få den över huvudet på honom. Vi testar med den här så länge och funkar det inte får jag måttbeställa.

Fjärde förvirringen är vardagsrummet. TV-bänken är nu på plats (och alla prylar fungerar). Ska jag få plats med min fåtölj var vi dock tvungna att möblera om. Dvs byta plats på tvåsits-soffan och tresits-soffan samt vrida bordet 90°. Det känns jättekonstigt och inte naturligt egentligen, men rummet är väldigt svårmöblerat och det går i princip inte att göra på något annat sätt om allt ska få plats. Vi får väl se om förvirringen avtar och jag vänjer mig?

Gårdags-kvällens julklapps-race var jättetrevligt med god mat och goda vänner, men gav ingen större utdelning i form av julklappar. Vi spelar alltså tärning om julklapparna och får man en 6:a så får man stjäla vad man vill av de andra. Ett tag såg det riktigt bra ut, men … det gick över. Med mig hem hade jag; två kortlekar och ett ljus i form av en ganska anskrämlig snögubbe. Husse fick med sig en ljuslykta som iofs var ganska läcker. Men nästa år tar vi rubbet. 🙂

Avslutningsvis en bild som visar att det finns ljuspunkter även en dimmig, mörk och snöfattig decemberdag.

Ibland gillar jag min kamera! Såna här bilder är den rätt bra på. Hundar i rörelse däremot är värre…