Varde is!

Och då menar jag inte i drinken.

Ikväll skulle jag skjutsa in husse till stan för den årliga julfesten. I samband med det skulle jag passa på att lämna in ett par byxor till skräddaren för uppläggning. (Ja, det är en lyx jag unnar mig. Det är värt 100:- att slippa brottas med symaskinen och få ett halvtaskigt resultat.) När jag ändå var i stan och affärerna var öppna tyckte jag att jag kunde passa på att gå ett varv eftersom hundarna haft sällskap av mig hela dagen och dessutom var promenerade och klara.

Det här ”varvet på stan” fick oanade, och ganska dyra, konsekvenser.

Jag har nu köpt mig ett par Icebug-kängor.

Därav min önskan om is. Jag måste ju få prova vad de går för. Så lite is i en dag eller två skulle inte göra så mycket för en gångs skull. 🙂 Den här sulan ska väl klara det mesta tycker jag.

Till råga på allt verkar dom vara sköna också. Hade inga större förväntningar på det, men vi får väl se vad som händer när man börjar gå i dom på allvar? Några meter på ett butiksgolv säger ju inte så mycket. Den lilla 25-åringen som expedierade mig log rart när jag valde herrmodellen istället för dammodellen, för att herrmodellen var snyggare! Nu är ju knappast huvudsyftet med kängan att den ska vara snygg, men när det finns valmöjlighet och man har välväxta fötter som funkar i minsta herrstorleken så varför inte. Lite roligt ska man ju ha. 🙂

På Intersport lyckades jag även köpa mig ytterligare en fleecetröja!!! Kan ingen stoppa mig? Jag får nog snart gå i terapi. Jag behöver inte fler fleecetröjor. Jag behöver inte fler fleecetröjor. Jag behöver inte fler… Det får nog bli mitt nya mantra.

Hittade lite annat smått och gott också. Ett par blusar (inte på Intersport) och faktiskt – en julklapp som inte var till mig själv!

I eftermiddags ringde veterinären om provsvaren på Karlssons halsprov. Inga onormala bakterier! Så vad gör jag nu? Någon antibiotika går ju inte att sätta in för den skulle ändå inte ha någon effekt. Faktum kvarstår dock att tonsillerna är svullna och fula även om han inte har några direkta symptom. Veterinären pendlade själv mellan ”operera” och att ”ha is i magen”. Nu var det ju inte i magen jag ville ha is, utan på marken. Även om han inte mår dåligt och är pigg som en nötskrika känns det inte bra att ha en hund som man vet inte är 100% frisk? Tips och råd någon?

Nu ska jag laga mig en god fredagsmiddag, med blåmögelost inblandat. Det gäller att passa på när husse är borta. 🙂