Charmen med att bo på landet är väl dom vilda djuren? Eller? Nåja, de är väl OK så länge de inte stavas Ä-L-G och/eller befinner sig inomhus. När man bor i ett gammalt, relativt ”otätt” hus är det dock sån’t som inträffar.
I morse bedrev jag och Iza småviltjakt. I vardagsrummet! När jag åt frukost (i köket) befann hon sig i vardagsrummet, i trakterna runt soffan och utrustad med en extremt rynkig och bekymrad panna. Signalerna utläste jag som; husmusen!
Således riggade jag en råttfälla med ett russin, stängde dörren och avvaktade. Och efter en timme ca hade ”vi” fått fångst. Dom små skogsmössen är egentligen väldigt söta och jag vill dom inget ont, men att ha dom i vardagsrummet – nej tack! Där går gränsen för att vara djurvän t o m för mig.
I övrigt saknar vi Karlsson idag också. Som den hönsmorsa jag är har jag ringt svärmor två gånger för att kolla läget! Jag menar… han är där flera gånger i veckan och har även övernattat flera gånger så vad kan gå fel? I morgon kväll kommer han dock hem, för att ganska omgående åka till veterinären.
Det intressanta är att Izas vattendrickande minskat radikalt känns det som? Ska fortsätta mäta ett par dygn efter att K kommit hem för att se vad som händer. Misstänker att det är en ”grej” som hon fått för sig, någon form av omriktat beteende. Hon vill egentligen ”bevaka” mig och under tiden hon gör det dricker hon vatten istället. Att det helt enkelt orsakas av stress och konkurrens. När konkurrenten om min gunst försvann minskade även beteendet. Låter det helknäppt? Ja jag vet, men om det nu skulle vara så att jag (eller Karlsson) är grundorsaken, vad gör man då? Omplacerar matte?
***************
Uppdatering, något senare
Nu ringde veterinären. Hon hade fått lite fler provsvar på Iza och riktigt vad de tyder på var hon inte på det klara med utan ville diskutera med sina kollegor. (Det är största fördelen med just den här veterinären. Hon är fullständigt prestigelös och erkänner gärna när hon inte kan/vet något och ser då till att få hjälp vilket känns mycket tryggt.) De, provsvaren alltså, ”spretade” åt lika olika håll och förstod jag rätt var inget av dem direkt jättealarmerande. När jag berättade vad som hänt sedan K ”försvann” var hon inne på samma linje som jag, att det mycket väl kan vara okynnesdrickande. Och dricker hon mer än vad hon egentligen behöver så får ju njurarna jobba extra mycket. Eftersom jag och veterinären, som jag känner hyfsat bra, var rörande överens om att efterfrågan på kärringar, 50-, var begränsad så la vi förslaget om att omplacera matte på hyllan. Vi kom istället överens om att jag ska omplacera vattenskålen! Om den inte står där den alltid har stått, och där hon alltid ska möta mig när jag kommer in efter mina rökpauser, så kanske hon bara dricker när hon verkligen behöver? Det hon konsumerade under gårdagen var för övrigt en ganska normal konsumtion i förhållande till hennes vikt enligt vet. Men innan jag omplacerar vattenskålen ska jag mäta ett par dagar när K är hemma också för att se vad som händer. Och sen ska han utarrenderas något dygn innan nästa provtagning också, så får vi se vad det visar då.
Vi diskuterade även cystan och kom fram till att den förmodligen inte är så akut utan att vi börjar med K:s tonsiller.
Det börjar klarna. Kanske?
vallterrier.com 