Idag var det alltså dags för den hett efterlängtade tävlingslydnadskursen med svenska mästarinnan. Hade blivit förvarnad av husse att det (för ovanlighetens skull) snöat mer i stan än hemma och det visade sig tyvärr stämma. Dessutom hade det slagit om till plusgrader så vi hade ett rejält lager slaskig snömodd att halka omkring i. Det var inte optimalt. För att uttrycka det milt.
Karlsson var inte sig själv och enkla saker som ”sitt” och ”ligg” låtsades han oftast som om han inte hörde över huvud taget. Och om han av misstag råkade höra så stirrade han oförstående på mig och låtsades som om det var för honom helt okända begrepp… Oerhört frustrerande och irriterande.
Hur som helst så delades dagen in så att alla hade fyra pass à 10 minuter. Och det var tidtagning som gällde. Rättvist och bra, även om man naturligtvis gärna hade velat fortsätta ibland när tiden var ute. Jag valde att få hjälp med positionerna i linförigheten och halterna, att växla position från sitt till stå samt ställande under marsch. Det sista 10-minuterspasset utnyttjade vi (läs: jag) till samtalsterapi om platsliggning. Praktiska övningar i just det momentet försökte vi oss inte ens på i det rådande väglaget. Tror att K var rätt nöjd med mitt val av ”stå”-momenten. 🙂
Jag misstänker att det var jag som hade för höga förväntningar, men jag upplevde inte dagen som speciellt revolutionerande. Visst fick jag mig några tankeställare och aha-upplevelser men kanske inte i den utsträckning jag hoppats och trott? Dessutom vet jag inte om deras sätt att träna verkligen passar mig och Karlsson? Ganska låg belöningsfrekvens och ingen, eller väldigt lite, lek? Får nog ta och fundera på detta ett tag, och analysera… Just nu är jag mest fundersam och vet inte vad jag tycker. Får nog även ta och testa på Karlsson under mer gynnsamma väderförhållanden (framåt april eller nå’t?) för att kunna utvärdera om det funkar eller inte för jag vet att väglaget påverkade honom negativt. Visst, det ska fungera även i snöglopp men … njae?
Men vissa tips och trix har jag definitivt tagit till mig och kommer att använda mig av. En intressant sak var att lämna den sittande hunden och ställa sig framför med ryggen mot hunden och säga ”ligg”. Förvånande nog så la sig Karlsson då, men där kan man få ett rätt bra kvitto på hur många dubbelkommandon man egentligen använder *host*. Detta tränas med fördel inomhus med en spegel framför sig så att man ser vad som händer.
Nu sover det lilla livet sött i soffan, och jag förstår honom.
Något soffbord blev det tyvärr inte i kväll heller eftersom husse fick ge sig iväg och jobba. Men den som väntar på något gott… 😉
vallterrier.com 