Idag har jag ägnat mig åt sån’t som ”vanliga” människor gör på lördagarna. Jag har varit i stan. Och shoppat. Det börjar ju dra ihop sig till julbordssäsong och diverse andra tillställningar. Eftersom det mesta av det som hänger i garderoben, åtminstone av den typen av kläder, är för stort (!) så var jag (tyvärr) tvungen att investera lite. Jag är måttligt förtjust i att lägga pengar på kläder som man kanske bara kommer använda en gång eller två, men jag lyckades hitta en del till rimligt pris. Det är onekligen betydligt roligare att handla vandringskängor, goretex-jackor och annat som man vet att man kommer ha användning av. Ofta. Nåja, nu är det förhoppningsvis gjort för den här ”säsongen”.
Det är skönt med novembersolen!
När jag kom hem föll det på min lott att ”underhålla” Karlsson medan husse gick promenad med Iza. Vi började med ett foto-race på åkern utanför huset innan solen försvann bakom granarna. Han tyckte uppenbarligen att snön var rolig! Det är ju inte många centimeter vi fått men uppenbarligen räcker det för att roa ett träsktroll. Bilderna får tala för sig själva. 🙂

När jag var inne i stan konstaterade jag att det är löjligt vilken boplats vi valt. Fem kilometer här ifrån fanns det inte en snögnutta! Men det är klart, bosätter man sig på kommunens högsta punkt får man väl skylla sig själv…
Efter fotograferingen tog vi en skogspromenad och sen gick vi hem och tränade rutan. Det gick väl sådär, och ibland var frustrationen total. Det första han gjorde var att … verkligen lyckas apportera en kon! Eller, apportera och apportera… Han visade inga tendenser att lämna den till mig utan körde race runt hela tomten. Nu har vi alltså en kon med prydliga bitmärken i, men han fick ta i ”foten” för att verkligen få med sig den. Tyvärr hängde inte kameran med i svängarna. Men för att visa att det faktiskt inte är några pyttekoner vi har så skaffade jag åtminstone någon form av bildbevis.
Är man terrier så är man. En kon i den här sizen är inga som helst problem.
Ikväll ska husse ut på galej så jag ska passa på att äta mat med gorgonzola. 🙂 Men först ska jag försöka avsluta arbetet med klubbtidningen.





