Dag: 8 november, 2007

För en gångs skull kollade jag wordpress-listorna över de populäraste wordpress-bloggarna och fick en smärre chock. Min blogg finns med på listan både över ”top posts” och ”top blogs”? Hur gick det till? (Plats 53 på listan över ”top posts” kanske förklaras av omnämnandet av Jan Guillou?)

Nu gäller det ju bara svenska wordpress-bloggar, inte bloggar i allmänhet, men ändå?  Lite kul är det. Tror jag. Kanske?

Blogg.kollegorna Bacillen och MrArboc (länkar finns till höger) fanns också med på samma listor.

Såg en tråd på Aktiv Hund och kom att tänka på denna:

Jag är grymt imponerad av regissören. 😉

Som ni kanske minns så ”hjälpte” Iza mig med blixtens hastighet över en bred och djup bäck i lördags. Detta var inget jag direkt uppskattade.

Idag på lunchpromenaden skulle vi över samma bäck men på ett annat, något mer lättforscerat, ställe. När jag höll på att skaffa mig bra fotgrepp ute på kanten tog Iza sats och – hoppade. Men, den här gången stod jag stadigare och hade ett rejält grepp i kopplet som jag dessutom höll ganska kort.

Ha!

Det slutade med ett stort magplask för henne i det kalla vattnet, och dessutom i en ganska djup håla!

Hämnden är ljuv. Den lille röde med horn, som satt på min axel just då, fnissade lyckligt och firade stora triumfer.

Nu tvivlar jag, tyvärr, på att hon (Iza alltså, inte den lille röde) drog samma slutsatser av detta som jag. Och framför allt tvivlar jag på att hon minns händelsen till nästa gång. Det är inte för inte hon är ”hård”…

Och till syvende och sist var det jag som fick lida genom att jag fick en rejält blöt och lerig hund att torka av när vi kom hem. Men det var det värt. 😉

Läste en intervju med Jan Guillou där han säger följande om sin hustru/sambo:

”Ann-Marie fick nytillkomna killar som inte kunde någonting om jobbet som chefer på Norstedts. De misshandlade Ann-Marie så att hon såg ut som hönan Agda till slut. Hon fick inte använda en tiondel av sin kompetens.”

Ungefär så känner jag mig nu; som hönan Agda. Från att ha haft eget ansvar och ett förtroende från min chef om att jag faktiskt vet vad jag håller på med så håller den nye ”chefen” på att trycka ner mig i skoskaften totalt. Nej, jag betackar mig för besserwissrar i 35-årsåldern, i synnerhet när de varit i branschen i knappt två år och kan ALLT (och lite till)!

Jan Guillous fru startade ett eget bokförlag. Vi får väl se vad jag kan hitta på?

De nya ”cheferna” har alltså varit på plats i tre dagar samtidigt som jag är inne i slutfasen med katalogen, samtidigt som husse jobbat (nästan) dygnet runt, samtidigt som…

Tja, tiden att blogga har varit begränsad för att uttrycka det milt.

Eftersom mitt minne är bra, men kort, har jag oerhört svårt för sådana där sammanfattningsbloggar som täcker en vecka i taget. Det är inget fel i att skriva sådana. Det är jag som inte klarar av att göra det.

Jag har dock ett tydligt minne av jag, Iza, Tytti och Tarrak promenerade en rejäl sväng runt ett av stadens upplysta motionsspår i tisdags kväll. Det var trevligt men jobbigt. Konstaterade att min kropp inte är van vid raska promenader på asfalt, och att skovalet förmodligen var fel för underlaget. Det kändes i kroppen efteråt.

När vi kom tillbaks från promenaden gick jag husesyn i tegelhuset. Kul att äntligen få se det på riktigt.

Igår kväll var det träning på klubben som stod på programmet. För Izas del blev det mest lite sightseeing i verkligheten. Det jag verkligen behöver träna med henne kan jag inte göra när det är så mycket hundar på plan. Då behöver vi hyfsad lugn och ro.

Kvällens highlight för Karlssons del var rutan. Jag hade med mig 0,25 musmatta som jag la i rutan. Tanken var att han skulle springa ut, trampa på musmattan, få ett klick och godiset kastat till sig. Detta skulle innebära att jag kunde vara ”lat” och bara kalla in honom och skicka igen, eventuellt efter att ha bytt sida på rutan. Den lille pysslingen var dock inte av samma uppfattning utan körde följande upplägg:

• Springa in i rutan och trampa på musmattan

• Ta emot det kastade godiset och…

…ta med musmattan tillbaks till matte. 🙂