Kategori: Uncategorized

…inlägg nummer 1.500 (i den här bloggen) med en ny header. Men i morgon kan den vara utbytt, för jag har ännu inte bestämt vad jag tycker…

Kommer ni ihåg schäfertanten? Hon som fyller tio om ett par veckor?

Hur som helst tog jag med mig schäfertant, kamera och husse (som assistent) ut i djupsnön på åkern för en fotosejour. Här kommer några bilder, och vill man se några till kan man kolla här!

…och gissa spåret!

Hittat på trappan till huset för en stund sedan, och spåret är ungefär tre gånger så långt som bajset i verkligheten.

I morse höll jag mitt löfte till mig själv och klockan 08.00 gav vi oss iväg mot stan, jag och den lilla pälstofflingen. Hade sett ut ett område i utkanten av Knalleland (köpcentrumet) som jag trodde skulle vara rätt tomt på folk och fä vid den tiden på dygnet.

Hej vad jag bedrog mig!

Jag började spåret på en parkering för att sedan gå över en gata, över ytterligare en parkering och sedan in på minutiöst plogad fotbollsplan med grus i botten och ett tunt lager is, dock icke halkig sådan. Gjorde några vinklar på planen för att sedan avsluta med en bit på en promenadväg. Under denna tid såg jag inte till en levande varelse, mer än möjligen någon bil i fjärran. Men … så fort jag var klar började folkvandringen. Under den lilla stunden jag väntade (spåret skulle ligga i ca 20 minuter) hann spåret korsas och promeneras i av ett närmast oräkneligt antal människor + en pudel och en terv… Vad tusan – har inte folk några hem? Visst är det bra med förledningsspår och andra störningar, men kanske inte andra gången man kör den här typen av spår?

Nåja, jag släppte på honom i alla fall. I början var det oerhört förvirrat, men de flesta ”förledningarna” låg också i början, men vissa bitar var det riktigt, riktigt fint. Alla sju tändsticksapporterna fick vi med oss också, men några fick jag hjälpa till med genom att stanna och hålla emot i linan.

När vi var klara med det kunde jag inte motstå möjligheten att köra lydnad också. Ut med konerna och så tränade vi rutan. Framåtsändande och inkallning hann vi också med. Vi höll på en bra stund, så solen hann gå upp över hustaken också. Sen var det bara att åka och handla mat till både hundar och människor och sedan åka hem. Känns som om jag varit riktigt effektiv idag, med tanke på att klockan bara är 12. Tror jag kör samma program i morgon, dock utan matshopping.

Dagens arena för spår och lydnad.

När jag kom hem lekte jag tafatt med tjädertuppen runt min bil. Han verkar väldigt intresserad av just bilen? Min närvaro var han inte lika imponera av dock, men ett par bilder fick jag till. Jag hoppas bara han inser att det är han som bor hos oss, och inte tvärt om. Annars kan det bli en spännande vår när han ska bjuda hem sina flickvänner…

Inspekterar trappan till altanen, som faktiskt finns under all snön.

Jag har även ”putsat” lite på min nya inredning i bilen, och jag blir bara mer och mer nöjd. Känns skönt med lite ordning, så länge det nu varar?

http://www.break.com/index/creepy-dog-has-bizarre-bark.html

Man kan ju undra hur protokollet sett ut, framför allt på momentet skall, om man äntrat en högretävling med den här i snöret? 😀

Om det nu nödvändigtvis ska vara snö så kräver jag faktiskt solsken också. Det här gråtrista vädret gör ju att allt blir svart-vitt. Här nedan kommer några bilder tagna alldeles nyss. Exakt samma bild, i två varianter. Den vänstra är i ”färg” (!) och den högra i gråskala, som det heter i ps. Jag kan åtminstone inte se någon skillnad…

Jag sitter hemma och jobbar idag, i mitt arbetsrum på andra våningen. För en stund sedan kom det ett gäng upprörda skator flygande från våra tallar och landade på taket på huset. Jag tänkte inte så mycket på det, men sen fick jag syn på den här gamla bekanten.

Nåja, jag kan ju inte svära på att det är samma tjädertupp som var här i höstas, men nog ser de misstänkt lika ut. 😉 Och visst gör han sig bättre mot gulgrön mossmatta i oktober (som i det länkade inlägget) än mot den eländiga vita snön?

Har ägnat större delen av kvällen åt att organisera min bil. Ester (se gårdagens inlägg) fylldes med innehåll igår och är nu tjudrad med hjälp av spännband  i baksätet. Det blev kanonbra! Jag har även rensat och organiserat en del övrigt, samt flyttat över innehållet i den gamla träningsryggsäcken till den nya träningsryggsäcken (med stol) som jag köpte i december. Det blev också kanonbra! Upptäckte att det t o m fanns ett kylfack i, eller snarare utanpå, den – perfekt för vattenflaskan, eftersom jag fortfarande vägrar släppa tanken på att det åter ska bli åtminstone några plusgrader. Nån gång…

I morgon, i dagsljus, kanske  jag tar några bilder på Ester & Co. 🙂

Kvällens hundaktiviteter har bestått i att busa runt med gamla uttjänta leksaker, och så kröntes det hela med att vi fick 8,1 kilo levergodis levererat vid dörren. Det är frukten av presentkortet vi vann när Karlsson tog sitt LP i höstas. Beställde i slutet av november men tydligen har det varit leveransproblem för inte förrän nu fick jag det. Nåja, det lär ju gå åt ändå vad det lider.

På vägen hem idag rekade jag spår”marker” i Knalleland (köpcentrum) inför helgen. Ska försöka ta mig iväg tidigt både på lördag och söndag. Tänkte låna (fotbollslaget) Elfsborgs träningsplan (välplogad grusplan) på lördag och ev. ge mig ut på parkeringsplatserna på söndag, beroende på hur det går på lördagen. Men vi får se hur effektiv jag är. Ska det bli verklighet av dom planerna bör vi ju ge oss iväg ganska tidigt…

Kvällens riktiga höjdpunkt var dock när pappa ringde upp, alldeles själv. Med tanke på omständigheterna lät han förvånansvärt pigg, och naturligtvis lättad över att det hela var gjort. Men som sagt… det blir nog tufft ett tag framöver. Det var dock underbart skönt att höra hans röst igen!

I morse åkte jag, å jobbets vägnar, till Göteborg för ett förmiddagsseminarie om sociala medier (Facebook, Twitter, bloggar, You Tube, Flickr etc) och hur man kan använda dem i sin marknadsföring. Stundtals blev det väl lite av ett väckelsemöte för de redan frälsta. Föredragshållare var folk från bl a Apple och Adobe, och jag tror jag såg en (1) person som inte hade en iPhone… Nog om det, men det var trots allt ganska intressant.

När jag kl 07.30 angjorde Elite Park Avenue Hotel där  det hela skulle gå av stapeln såg jag banderoller för P 3 Guld-galan. Aha… det var här det var igår kväll tänkte jag, och funderade inte mer på det. Men när vi hade första pausen på förmiddagen blev det en hel del kändisspotting eftersom artisterna då kvicknat till  och var på väg att lämna hotellet. Framför allt spotting av kändisar jag inte kände igen… men de såg lagom excentriska ut för att vara kända. 😉 Nåja, jag vet att jag mötte  Amanda Jensen i trappan, och jag tror att jag såg Winnerbäck och Miss Li. Wow liksom, eller inte? Det märks att det var ett tag sedan man bodde i Stockholm. 😉

När seminariet var slut hade jag ledigt resten av dagen. Första målet var Granit där det skulle inhandlas förvaring för att organisera alla hundprylar i bilen. Hittade ett (bättre och billigare) alternativ till den tänkta lösningen, så jag fann mig ganska snart gående med plastbyrån ”Ester” genom Göteborg. Tänk vad bra det ska bli när det är klart och jag har tjudrat Ester i baksätet. 🙂

Nästa stopp på min turné var Kållered med IKEA och Huveröds, men på vägen dit stötte jag på patrull i form av trafikstockning. Det stod tvärstill i minst 20 minuter, och då blir man lite less,  men jag passade på att läsa lite bloggar från ajFånen. 🙂 Precis när de på P 4 meddelade orsaken till stoppet släppte det. På IKEA blev det en del förbrukningsprylar (servetter, batterier, värmeljus etc.) och några nyttoprylar som t ex en smart burk till vittringsapporterna, om vi nu kommer ifrån post-itlappsstadiet någon gång.

Huveröds är ju alltid roligt men blev idag ovanligt billigt. Eftersom det varken fanns baby-kong till Karlsson eller halsband till Iza (i rätt färg och storlek) så slutade med att jag bara köpte två nylontuggben att lägga på lager så länge.

Under tiden jag författade detta fick jag äntligen meddelande om hur det gått för pappa idag, och allt verkar ha avlöpt enligt plan att döma av den något knapphändiga information som lämnats ut till A. Så nu håller jag tummarna för att det fortsätter på samma sätt, men han har nog en ganska tuff rehabilitering framför sig.

Och förresten; vinnare av kommentarstävling blev – *trumvirvel* – Bacillen, med den troligen kortaste och mest intetsägande kommentaren som någonsin publicerats i den här bloggen. 🙂 Jag hör av mig om vinstutdelningen.

Jag är dödligt trött på designen på bloggen. Har letat hysteriskt bland andra teman utan att hitta något som passar mig. När jag äntligen tror mig ha hittat något och förhandsvisar det temat så dyker det alltid upp någon hake. Antingen skrivs alla rubriker med gemener hela vägen. Eller så blir det automatiskt ramar runt alla bilder som jag inte vill ha. Eller så är den för ”smal”, eller så… Ja ni fattar.

En lösning är naturligtvis att installera wp  på mitt webbhotell, och via den versionen få hysteriska mängder teman att bolla runt med och välja bland. Om jag dessutom var en snitsare på CSS så vore saken biff, som man uttryckte det hela för typ 100 år sedan. Själva installationen kan jag säkert fixa. CSS är nog lite värre, men det skulle väl gå det också om jag inte hade något annat för mig. Men … då kommer vi till nästa hake; export av den här bloggen till den nya, för jag VILL ha med mig innehållet härifrån. Jag har redan en gammal blogg som flyter omkring, och det räcker. Jag har lyckats exportera, men det är bara en del som kommer med, typ till maj 2008 eller nå’t. Varför det blir på det viset har jag inte hittat någon förklaring till ännu.

Jag kanske ska roa mig med att slänga ihop ett nytt sidhuvud åtminstone, någon dag när jag inte har något annat för mig.

I morgon håller vi tummarna för pappa, som ska lägga sig på operationsbordet. Men eftersom ont krut inte förgås så lätt 😉 så tar jag för givet att det går bra. Själv ska jag åka på ett jobbarrangemang i Göteborg, och sedan uträtta lite ärenden i stan, vilket min mamma blev upprörd över. Hur kunde jag ens tänka på att göra det när pappa skulle opereras? Då ska man veta att det gått  närmare 30 år sedan skilsmässan… Och rent praktiskt gör det föga skillnad om jag sitter hemma, eller är på jobbet och biter på naglarna. Eller åker till Göteborg. Jag är ändå toklångt bort och kan inte påverka situationen det allra minsta. Dessutom är jag sådan att jag väljer att ta katastroferna när dom kommer, istället för att ta ut dom i förskott. Så jag förutsätter naturligtvis att allt kommer gå precis som planerat, dvs jättebra! Men lite tumhållningshjälp skadar naturligtvis inte.

Och förresten; tävlingen pågår fortfarande! Och OM man nu skulle råka pricka kommentar nummer 8000 så tänker jag inte tvinga någon att ta vinsten, vill man inte ha den så går den till nästa (över 8000) osv. så man behöver inte undvika att kommentera av den anledningen. 🙂

Ny vecka – nya tulpaner!

För ovanlighetens skull tänkte jag utlysa en liten tävling här. Med ett pris!

Den som författar kommentar nummer 8000 blir lycklig ägare av ett två månaders provabonnemang hos lovefilm.se. Kommentarsbombning à la spam godkänns inte, och jag tänker inte tala om hur många kommentarer det fattas, men det är inte särskilt många. 😉 Om jag skulle vara den som skriver den åttatusende kommentarer så går priset till den som kommer närmast efter. Och kommentaren behöver inte göras till detta inlägg utan kan höra till vilket inlägg som helst.

Ha en trevlig kväll! 🙂

Möjligen tycker min pappa att jag är lite gnällig vad det gäller vädret, för idag kom det ett urklipp ur DalaDemokraten i brevlådan. Urklippet handlar om kylan (som varit mycket värre än här) och diverse strömavbrott. Särna i norra Dalarna är ett berömt köldhål, och slutklämmen i artikeln är detta:

Nu för tiden har Inga Wall normal standard i sitt hus. Värre var det nyåret 1978 då det var – 49° i Särna och Inga hade utedass.

– Då hade jag frysboxen i ett uthus och sprang ut för att hämta något. När jag öppnade luckan var det varmt därinne. Först blev jag orolig över att något var trasigt, men sen kom jag på att det bara var 20 grader kallt i boxen och – 49 ute. Det kändes lite kul att värma händerna i sin frysbox.

Ja, jag är väl lite gnällig då. 😉 Men jag vill poängtera att den nyårsaftonen och natten tillbringade jag i Mora och Rättvik. Där var det inte fullt lika kallt, ”bara” – 33 ungefär. Några stackare på festen hade låtit sina öl ligga kvar i bilen lite för länge. Det borde dom inte ha gjort…

Visste ni att fleece är magnetiskt? Inte jag heller, men på Lennart Å. Karlsson har det en klart magnetisk effekt. Han verkligen älskar att ligga på fleece, och finns det bara fleece att tillgå så hamnar han ofelbart där. Han sover sällan i mitt knä, men när jag fryser och lägger på mig en fleecefilt när jag sitter framför TV:n så är han där på ett litet kick. Och somnar hårt. Han har fleecepläd i bilburen (i kombination med liggunderlag, ventapad och något annat luddigt), fleecefilt i sin säng i sängen, fleecepläd i bia-bädden i arbetsrummet… Ja ni förstår.

Nu har han fått en egen fleecefilt i soffan, och trots att den inte ligger på hans favoritplats (som också råkar vara husses favoritplats) så söker han upp den, i den andra soffan, och somnar gott.

Vet inte vilket samband det finns mellan hans intresse för fleece och det faktum att han i samband med sin första utställning vann en fleecepläd? Kanske ett fall för lite terapi hos en hundpsykolog? 😉

Och gud förbjude att fleeceplädarna är snyggt ihopvikta. Nej, ju rörigare desto bättre, och är de ihopvikta så ändrar han snabbt på det, bäddfantast som han är. Och jo… jag är en curlingmatte, jag erkänner.

Idag har han överraskat mig igen, den lilla pälstofflingen. Den första överraskningen var av det negativa slaget. Dvs vittringsapporteringsträningen kräver något steg tillbaka. Det var mycket apporterande av post-itlappar idag. Och gärna fel post-itlappar. Gör om, gör rätt. Jag har uppenbarligen gått för fort fram. Igen…

Sen bar det iväg till jobbet, men inte för att jobba utan för att spåra! Asfalterade ytor täckta av is och ett litet lager snömodd. -2° och en kraftig, iskall vind. Spåret låg kanske i 10 minuter. Tyckte det räckte med tanke på vinden och att det var första gången vi skulle försöka oss på ett ”hårt” spår. Men … det blir inte den sista! Första 30-40 metrarna var han hyfsat förvirrad, men sen skötte han sig riktigt, riktigt fint. Lite yvig ibland, dvs ca 1 meter från spårkärnan. Vinklarna var väl inte klockrena alla gånger, men jag är jättenöjd. Tändstickorna som tjänstgjorde som apporter tog han också. Jag fick hjälpa till lite genom att hålla igen i linan när jag såg att han markerade. Han har ju en tendens att fortsätta om han inte hittar apporten direkt efter markering. Men när han inte fick gå vidare rotade han fram tändstickorna och apporterade dom in till mig. På det stora hela är jag supernöjd. Framför allt som han inte har spårat sedan den 6:e december (att döma av blogganteckningarna). En stor fördel med tändstickorna var också att de inte fyllde midjeväskan i första taget. 😉

Sen bar det av till Kind BK. Så mycket träning hann vi inte med, men rutan från klass III-avstånd var klockren i första försöket! När vi tränade det momentet senast vågar jag inte ens spekulera i. Han sprang i full fart rakt ut till rutan, sen var det upp till mig att få stopp på honom i tid. Det vore ju onekligen bra om han själv letade upp mitten på rutan, men där är vi inte än.

Lite annat småpill hann vi också med, men med tanke på den elaka blåsten blev det ganska kortvarigt.

Om man bortser från dippen med vittringsapporteringen, som ännu inte ska vara någon apportering utan bara en markering, så har han varit kanonduktig idag min lilla terrier. Har jag sagt att jag gillar honom – väldigt mycket? Och väldigt ofta?

Att det gamla ordstävet stämmer kan jag intyga. Hade det varit så att en fluga gör sommar så hade vi haft en dygnsmedeltemperatur på ca +74° nu.

Varenda dag dyker det upp flugor i vårt hus. Höggradigt förvirrade, med klara problem att navigera rätt i tillvaron. De liksom bara ramlar ner från ingenstans, företrädesvis i köket, och börjar utföra en hysterisk breakdance, liggande på rygg och vilt snurrande och sprattlande. Så håller de på ända tills jag skickar dem vidare till de sälla jaktmarkerna. Vissa har dock fått leva ett tag och haft alla möjligheter i världen att ”göra sommar” om de bara varit tillräckligt engagerade. Men – nä!

(Flugan på bilden vill vara anonym och har inget samband med texten.)

Dagens planer blev just något modifierade, men i huvudsak stämmer de fortfarande.

1. Luktdiskrimineringsövningar i ”lokalen”.

2. Spår med tändsticksapporter på plogad parkering.

3. Utfärd till Kinds BK för lite träning (rutan var t ex länge sedan, och kanske ett uppletande på något plogat område) och förevisning av klubbkläderna.

Sen misstänker jag att den dagen känns rätt fullbordad.

Den vänstra snusdosan är laddad med åtta spårapporter
och den högra med fem uppletandeföremål. Jag menar… man måste
ju förvara grejorna på något smart sätt när de är i den storleken:)