Kategori: Uncategorized

Helt enligt regelboken så bjöd vi på tårta på klubben igår. Det ska man ju göra när man blivit uppflyttad. 🙂 Det var gott om tårta eftersom ytterligare två ekipage blivit uppflyttade på olika håll under helgen. Karlsson fick naturligtvis en liten ”flis” vilket uppskattades mycket. Jag undrar om han förstod sambandet – duktig på lördag – tårta på måndag? 😉 Själv avstod jag, i vanlig ordning, från godsakerna och tittade bara på när alla andra glufsade i sig.

Fördelen med att tävla är att man får ett större fokus i träningen. Gårdagens projekt bestod till 95% av starterna i linförigheten. I princip stod jag still och viftade med vänsterbenet och jobbade på bibehållen kontakt. Han har ju en tendens att ”släppa” en halv sekund precis när vi börjar gå. På träning återupptar han snabbt kontakten igen men på tävlingen blev det ju inte så. Om jag kan få honom att bibehålla kontakten i starten borde väl oddsen bli bättre för att han håller ihop hela tiden?

De resterande 5% ägnade vi åt apporteringen. Lät en annan hund ”slafsa” med K:s apportbock så att den skulle smaka/lukta något annat än Karlsson och matte. Naturligtvis uppstod inte problemet från i lördags, dvs att han släppte apportbocken. Lite mer intensivt tugg än vanligt kanske, men inga onödiga släppanden.

På onsdag har jag bokat privatträning igen. Ska bli kul. Fortsätter jobba på en koncentrerad platsliggning och så är det linförigheten då…

För Izas del blev det skall (liggande), ett kryp och – kontaktövningar/linförighet?! Det är inte klokt att jag fortfarande håller på med kontaktövningar som med en valp? Hon är iaf åtta år. Men koncentrationsförmågan när det händer saker (läs: agility med vit liten hund) i omgivningen är fortfarande som på en valp. *suck*

Vi tog oss även ett litet varv på agilitybanan, vårens första. Började helt rått med att skicka in henne i slalomen, 12 pinnar, och den satt klockrent trots vinteruppehållet. 🙂 Kombinerade även ihop det med några hopphinder (på smallhöjd) och en tunnel och det gick ganska bra. Det är dock ingen tvekan om hur roligt hon tycker det är.

Fick även hjälp av L som jobbar på rehab på djursjukhuset att titta på Izas bakdel.  Inbillning eller inte, men jag tycker mig ha sett vissa tendenser till ”stapplighet” sista tiden. L såg dock inget alarmerande. Hon klämde och kände lite också och liiite har väl musklerna fallit ur. Nu är det alltså simning som gäller igen. Problemet är ju att varken jag eller Iza tycker att det är särskilt roligt men det är väl bara att gilla läget. Som L sa; ju äldre de blir desto svårare är det att bygga upp musklerna. Sant, sant. Får väl köra varje vecka ett tag och sen kanske  man kan dra ner till varannan vecka för att bibehålla? Ska iaf ringa idag och boka tid.

Det är något spök med WordPress?! Försökte skriva ett inlägg via min vanliga webb-läsare, Firefox. Där kunde jag inte komma åt textfältet, endast rubrikfältet? Igår fungerade det som det skulle. Undrar om den där uppdateringen som gjordes igår var så lyckad…? Nu använder jag Safari, och då gick det helt plötsligt bättre.

Hur som helst så ska detta bli ett tack-inlägg. 🙂

Tack – för alla kommentarer/gratulationer i gårdagens inlägg. Det värmer verkligen. 🙂

Tack – Elfsborgs BK för att ni för ett år sedan (ca) valde att planera in er appellklasstävling den 5:e april och inte den 6:e. Och naturligtvis, tack för en välarrangerad och trevlig tävling.

Tack – SMHI för att ni planerade in helgens nederbördsområde till den 6:e april och inte till den 5:e. Så här såg det ut när klev upp i morse.

 

Det hade INTE varit något kul tävlingsväder. Igår klagade vi på att det var lite halvmulet och blåste isande kalla vindar men jämfört med detta så var det paradiset. Under dagen har snön regnat bort men nu ser det ut som om det är på väg att övergå i snö igen. *suck*

Tack – Karlsson för din insats igår, och för att du vann två biljetter till hem- och trädgårdsmässan. Där kunde man nämligen köpa kanonfina jackor, två stycken för 300:-! Själva mässan var väl ingen höjdare men i ett ”hörn” hade Fristad Arbetskläder utförsäljning. Där kunde man köpa riktigt rejäla (och snygga!) vinterjackor med massor av fickor. 300:- för två stycken, som sagt! Perfekt att ha vid hundträning på vintern. Det gick bara inte att låta bli, även om det kändes lite udda att köpa vinterjacka i april. 🙂

Sådär, nu tror jag det får vara färdigtackat. 😉

I övrigt börjar vi landa efter gårdagens bravader. Det lustiga är att jag är extra glad åt vår placering. Jag som normalt inte lägger någon större vikt vid just placeringen (det är uppflyttningspoängen som räknas) är helt plötsligt själaglad åt en pallplats?! Det beror förmodligen på att det känns lite kaxigt att komma med en udda ras, och till på köpet en liten hund, och ”slå” tre rottisar, två boxrar, en aussie, en riesen och en springer spaniel. 🙂  Över oss på ”pallen” hade vi en labbe (1,5 poäng mer) och en skitduktig kelpie på ointagliga 292. Det spelar ingen roll hur bra Karlsson sprungit sin budföring så hade vi inte kunnat slå den ändå. 😉

Jag kan ju också berätta att den ursprungliga planen var att debutera förra söndagen på hemmaklubben. När vi var uppe och prov-klafsade på lördag eftermiddag insåg jag det meningslösa i det hela. Då var det ca ett dygn sedan vädret slagit om till tö och eftersom snön på planen inte plogats bort och blivit väl tilltrampad under två veckor bestod underlaget av ca 1 dm is-sörja. Karlsson hade blixtfort ringt jourhavande djurskyddsinspektör och anmält mig för djurplågeri om jag ens andats om att han skulle lägga ner sin söta mage, eller göra något annat, på det underlaget. Jag (liksom 11 andra) lämnade återbud och det beslutet blev jag extra glad åt när jag igår fick höra att platsliggningen i den ena gruppen (den delades upp på två) varit totalt kaos men hundslagsmål i kubik. Puh… Det är det som gör det extra skönt att klara appellen i första försöket för jag verkligen hatar platsliggningen i de lägre klasserna. Men nu är det gjort, åtminstone i den ena grenen. 

 

 

Bakom mig ligger det ett nöjt och sovande träsktroll som numera kan titulera sig ”uppflyttad lägre klass spår”!

Vid datorn sitter det en mycket nöjd och stolt matte!

Idag har vi alltså begått vår officiella tävlingsdebut, på Elfsborgs BK, och det gick, summa summarum – bra! 251,75 poäng och uppflyttning, så man kan inte vara mycket annat än nöjd. 🙂

Dagen började med spåret som, överraskande nog, gick kanonbra. 9,5/10 fick vi av domarna och det var dagens näst högsta spårpoäng! Det hade jag inte riktigt väntat mig efter sista tidens strulande. Men frånsett en liten ”volt” på andra sträckan var det klockrent.

Efter mycket väntan var det dags för platsliggning. Karlsson fick äran att ligga mellan en lugn och sansad rottis-tik och en något livligare boxertik. Han och boxertiken hade kikat nyfiket på varandra redan innan och såg ut att planera allt roligt de skulle kunna ha ihop. Hon kikade nyfiket på K praktiskt taget hela platsliggningen men han valde (?) att titta åt andra hållet. Ett mycket smart drag, boxern låg kvar! 8/10 blev domarpoängen. Precis när tiden var ute valde han att klia sig under hakan, fortfarande i halvliggande ställning, och detta drog den ena domaren ett par poäng för.

När det var dags för budföring valde han, för första gången i sitt liv, att INTE springa till mottagaren?! Han tog en lov ut på plan, sprang till kanten, kissade på en stolpe och kom sedan tillbaks till mig när jag kallade. Han var hemskt söt när han gjorde det, men söthetspoäng utdelas tyvärr inte så det blev dagens enda nolla.

På lydnaden fanns det en hel del att önska. Jag tror han drabbades av någon slags scenskräck när han kom in på plan. ”ALLA tittar på MIG?!” liksom. Han var mycket förbryllad och gick tämligen uruselt, och vid något tillfälle satte han sig inte ens i halten. En dålig linförighet är ju ingen bra start på ett lydnadsprogram men vi lyckades återhämta oss hyfsat och poängen kommer nedan. Dock var han ganska splittrad hela tiden så vi vet vad vi har att träna på; att bli kommenderade!

Linförighet: 6,5/6,5 vp, luft, vid sväng, dk, tv, ls, sätter sig ej (tja, det stämmer på pricken)

Framförgående: 8/7 stretar i utgång, dåligt avslut, nosar, bra ställande (hm, ja första ställandet var bra och det andra mindre bra)

Platsläggande: 8/8,5 något långsamt, kroppsdk (ja, jag slängde nog en blick över axeln… fy på mig)

Inkallande: 10/10

Apportering: 5,5/5 slarv, tugg, släpper (precis när han skulle svänga in rumpan och sätta sig släppte han apporten, nosade på den, tog den igen och lämnade av!)

Hopp över hinder: 10/10

Platsliggning (i grupp): 8/10

Budföring: 0/0

Spår: 10/9,5

Summa: 251,75 poäng, uppflyttad, placering 3 av 11 startande.

Med oss hem fick vi ingen buckla men en läcker liten magväska med några ”grejor” i, (från Sagaform) som jag inte kollat vad det var + två biljetter till Hem & trädgårdsmässan som pågår i stan just nu. Så nu blir det väl till att ta sig dit imorgon. Men först ska vi njuta. Och sova. Sömnen i natt var ”sådär”. Jag började bli nervös redan i onsdags!

Lyckades även få tag på en fotograf idag, så här kommer några bilder från dagens bravader. 🙂

**********

Jösses, man kan inte ens lämna datorn för en dag?! Nu har wordpress gjorts om under dagen (och det vete f*n om det var till det bättre) och jag fattar ingenting? Ska försöka trixa upp bilderna, som jag vill ha dom. Återkommer strax…

***********

Nyfiken boxertik och neutraliserande Karlsson. Det ser ut som om de ligger 15 meter ifrån varandra men det skyller jag på kameran. Det var faktiskt bara 5 meter!

Ibland såg platsliggningen så här prydlig ut. 🙂

En av de ljusare stunderna av linförigheten, när han kommit över sin scenskräck. ;.)

Framförgåendet.

Ingången på inkallningen.

Apporteringen såg ganska bra ut i starten iaf. 🙂

Hoppet var en klockren 10:a. 🙂

Eller snarare … ledsen, frustrerad, irriterad, förbannad – you name it!
Jag tror att dom håller på att kalhugga ”min” skog. Och är det inte det dom gör så kör dom sönder den totalt.
Den skogen vi har gått i med hundarna under de 15 år vi bott här, som ligger strax bakom huset. Den har krympt betydligt på senare år, och i somras kördes den sönder ganska rejält av skogsmaskiner men det har fortfarande varit framkomligt på vissa ställen och så pass mycket kvar att det har varit lönt att gå dit.

Den enda någorlunda öppna och överskådliga skogen inom rimligt avstånd där Karlsson kan få springa fritt bland stock och sten.

Vår spårskog…

Vår uppletandeskog…

Vår bus-skog…

Nu rinner t o m tårarna på mig.

Jag VET att det är ett I-landsproblem, men det är min bit av I-landet och min verklighet.

Igår var jag lycklig för att vi skulle bygga altan. Idag vill jag flytta härifrån. Jag vet inte vart men här är det ingen mening med att bo längre känns det som. Nu försvinner vår sista lilla oas… Varför ska man bo på ”landet” när man inte har någonstans att promenera i lugn och ro?

Undrar om han uppgivet ligger och funderar på spårpåsläppet igår? Och hur han på lämpligt sätt ska hämnas på sin klantiga matte?

(Han ligger fortfarande likadant, och det är en stund sedan bilden togs!)

***************

Eftersom WordPress verkar vara på bättre humör vad det gäller bilder idag så försöker jag med gårdagens pelargonbild igen.

Voilà! Alltså; ett toppskott från en stickling! (Mer info finns i gårdagens inlägg.)

Det var nog inte så konstigt att K hade problem att komma iväg på spåret igår. Det fanns nämligen inget spår!

Insåg idag på morgonen att jag helt enkelt släppt på honom på fel ställe. Några meter vid sidan av spåret, och sen skällde jag på honom när han drog mot spåret istället för att gå rakt fram?!

Hur klantig får man bli?

Något säger mig att gränsen är passerad.

Jag skäms.

Djupt.

(Och här skulle det ha varit en rodnande smiley, om jag bara visste hur man gjorde?)

En bilreklam från Storbritannien.

När de hade filmat klart upptäckte de något som rörde sig längs bilen, som en vitdimslöja. De fick senare reda på att en person hade dött ett år tidigare på exakt samma plats!

Reklamen visades aldrig på tv pga detta. Titta noga på fronten av bilen när den kommer fram bakom träden mitt i filmen. Den vita dimslöjan
passerar strax framför bilen och följer den sen en bit längs vägen… Döm själva om det är dimma, fel på filmen eller verkligen ett spöke.

Om du lyssnar noga så kan du höra kameramannen viska något om att han ser någotkonstigt mot slutet av filmen.

Om man har med sig nio pinnar från ett spår där man lagt ut åtta, ska man vara nöjd då?

Njae, jag vet inte det. Han hade fruktansvärt svårt för att komma igång och iväg idag. Det var nära att jag selade av och gick in och hämtade Spårhunden (ja, det ska vara stort S 🙂 ) i stället, men till sist fäste han på spåret och traskade iväg. Det var dessutom mycket strul i vinklarna. Men pinnarna markerade han i alla fall, och även den vi slarvade bort igår, eller om det möjligen var en ännu äldre?

*************

Idag har vi haft en snickare här och kollat på ev. altanbygge. Äntligen kanske det blir av! Efter alla dessa år. Återstår bara att se vad ”kalaset” kommer kosta… *gulp* Eftersom jag dessutom väldigt gärna vill ha lärk i stället för tryckimpregnerat virke så… Någon som har en aning om vilken priskillnad vi pratar om? Och vilket underhåll kräver lärken?

*************

Får jag presentera ett av mina toppskott jag tog när jag beskar mina pelargon-sticklingar!

.

.

.

.

.

Nähä, tydligen inte. WordPress vill tydligen inte ta emot bilder just nu.

Hur som helst så blommar den! Eller har rättare sagt; har nästan blommat över. Det är säkert inte bra egentligen. All kraft borde förmodligen ha ägnats åt att sätta rötter men jag har inte haft hjärta att ta bort blomman… Nåja, jag har sex fräscha övervintrade pellisar (röd ”bondmodell”), fyra sticklingar jag tog från dem i höstas och som jag (kors i taket) lyckats hålla liv i hela vintern, och så dessa fyra då, som jag inte riktigt vågar tro på ännu. Men den som lever får se. Och blir det en altan så kommer nog pelargonklimatet att vara bra mycket bättre där än vad jag haft tillgång till tidigare.

Igår jobbade jag hemma och en stund innan arbetsdagens slut rusade jag ut ett appellspår till K på ”när-åkern”. Jag tror det går åt rätt håll. Han kändes mer motiverad och koncentrerad igår, och smet ”bara” förbi en apport. Å andra sidan hade jag gödslat spåret med apporter… Nu fick han latex-pip i utbyte mot pinnarna och blodpudding i utbyte mot pipen. Förhoppningsvis ökade det värdet på pinnarna? Däremot var det inte helt enkelt att få tillbaks pipen mellan varven. Den är helt klart värd mer än blodpudding. 🙂

När jag höll på att packa in spårgrejorna i bilen efteråt hade jag lagt K på gräsmattan några meter från bilen. Då kom husse och Iza ut för att ge sig iväg på promenad. Husse såg mycket skeptisk ut och trodde att K skulle följa med dem när de gick iväg. – Nä, gå ni, han ligger kvar, sa jag ganska kaxigt. Och det gjorde han också, utan minsta tvekan. 🙂

Efter det bar det iväg till Elfsborgs BK för träning med K. Stundtals var han jätteduktig och stundtals var han oerhört förvirrad? Fick hjälp med lite anti-inkallningsträning idag också. Han hade dock kommit på att han kunde variera momentet på så vis att när jag sa ”sitt kvar” för att lämna honom så slängde han sig ner i ett perfekt läggande?! När jag väl fick honom att förbli sittande så skötte han sig perfekt. Inte en tendens till att starta på ”tävlingsledarens” kommando.

En budföring fick vi också till, och den var väl OK. Fick även lite kommendering i linförigheten. Största problemet där är att få till tempot i svängarna. Om jag går för fort (nädå, jag är inte alls schäferskadad…) släpar han i svängarna och om jag gör en snabb halvhalt så hinner han nästan sätta sig! Det gäller att jag på något sätt lyckas trampa mig runt hela svängen, dvs hålla fötterna i konstant rörelse men i ett långsammare tempo än på raksträckorna?! Ja det var det där med motoriken…

En platsliggning hann vi också med, samt en platsliggning med skott men då höll vi oss lite på sidan av. När jag börjar köra det momentet i grupp vill jag ha ”garanterat” skottfasta hundar som sällskap, och hur det var med det igår visste jag inte. Han brydde sig inte om skotten igår heller, och det var ju skönt.

Kvällens ”roligaste” var dock figurerna som den här klubben har utställda på planen som grupp i framåtsändande. Det kom en kille med en stor och ganska stöddig rottis. Rottisen tyckte att dessa var oerhört gräsliga och skällde ut dem efter noter med raggen på ända. Att ta sig fram och avreagera tog en bra stund. Lite senare körde jag framförgående med K genom samma grupp och han noterade knappt att de stod där utan bara knatade på. 🙂

Karlsson är bara sååå lycklig över att ha återfunnit sin gamla kamrat Bill. Han vårdar honom ömt (nåja 😉 ) och tvättar t.o.m. öronen på honom. När han inte sliter och drar i dom vill säga. Han månar även om att Bill ska få ett vidare perspektiv på tillvaron och lyfte därför upp honom i fönstret där han själv brukar stå och hålla koll. Det blev dock lite fel eftersom det är Bills rumpa som är riktad mot världen, men man kan ju inte lyckas jämt. Och jag lovar och svär; det ÄR Karlsson som ställt honom där, alldeles på egen tass. 😀

När vi efter träningen igår kom hem så var K ganska trött. Han somnade titt som tätt, och oftast med Bill i ett ömt grepp.

Visst är dom söta? Och det verkar faktiskt som om K insett att om han inte är försiktig med sin Bill så kommer han inte ha honom kvar. Men det kan gå över, snabbare än man hinner säga ”träsktroll”.

Träningen igår ja… Det gick väl … sådär. K var ganska ”virrig”. Fick dock kört två budföringar och det verkar som om jag hittat en bra metod för att jobba bort tjuvstarterna från mig. Jag sätter honom och sedan backar jag några steg, kallar in honom och sedan skickar jag honom. Det kan jag naturligtvis inte göra på tävling men det sänker förhoppningsvis förväntningarna på springandet något, när han förväntar sig att han ska springa bakåt innan han får springa framåt? Uppträdandet hos mottagaren är lite hoppigt och studsigt så där kan det mycket väl bli en del poängavdrag men huvudsaken är ju att han inte tjuvstartar från mig för då är det en klockren nolla.

Vi fick även kommendering av appellklassens moment. Till min stora fasa upptäckte jag att K tjuvstartade på tävlingsledarens ”kalla in”-kommando!? Vi har ju ytterst sällan blivit kommenderade i just detta moment så hur han lyckats koppla ihop det är en gåta? Eller också lyssnade han inte så noga utan stack bara för att det var något som lät? Hur som helst så fick jag ytterligare hjälp med att någon stod och sa ”kalla in” ett flertal gånger utan att jag kallade in alls. Det verkade ha effekt för till sist satt han riktigt bra.

I samband med detta fick han även prova sittande med skott, ett helt nytt moment som vi uppfann igår. Men man vet ju aldrig, det är väl snart dags för regelrevidering igen. 🙂 De hade skjutit för platsliggning på övre plan och vi uppehöll oss på nedre. K fick ligga plats ensam med mig i närheten. Han brydde sig naturligtvis inte om skotten igår heller. När de var klara med platsliggningen trodde jag det var färdigskjutet och träningen i stycket ovan vidtog. Och när Karlssons satt där som bäst och väntade på att inte bli inkallad så brinner det av en luftvärnskanon på övre plan! (Det var den vanliga pistolen men vissa skott är verkligen som kanonskott.) Lille K satt dock kvar lugnt och fint och viftade inte ens på öronen. Ibland är han dyr, den lille. Och ibland är han mindre dyr… 😉

Idag har jag köpt en jacka.

Ingen hundjacka utan en helt vanlig vårjacka.

Det är INTE en enda kvadratcentimeter gore-tex i den.

Den utger sig INTE för att vara vattentät.

Det står INTE Craft, Haglöfs, Taiga eller något annat på den.

Den är INTE inköpt i en sportaffär/friluftsbutik.

Den är INTE svart.

Det är helt enkelt en vanligt vårjacka. I min värld är detta nästan värt en applåd. 😉

(Jag förmodar att intresseklubben antecknar?)

Förutom jack-shopping har dagen bestått av ett spår till Karlsson som gick ”sådär”. Han är nog ingen typisk internet-hund för han (vi) misslyckas faktiskt ibland. 😉 Just nu är det apporterna som är den stora stötestenen.
Hela familjen har varit ute på promenad i vår-stormen och på kvällskvisten fick hundarna varsitt rejält lydnadspass. För Karlssons del apterade jag infarten med apportbockar av olika modeller och så koncentrerade vi oss på att låta bli dom. Utom när jag körde momentet apport förstås. 😉 Vi körde även hoppet och där har han nu så bråttom att slå ner rumpan på andra sidan hindret att han vänder i luften över hindret vilket ibland resulterar i ett islag. Där har vi att jobba på, dvs att få ut honom med fokus framåt när han hoppar. Dessutom kom jag på att språng marsch inte är något vi tränat överdrivet mycket på. Han travar på och släpar betänkligt… Hm, jag fick mig många ”språng marsch” och till sist förstod han att det är galopp som gäller när man har korta ben. 🙂 Men där krävs det nog också en hel del träning.

Iza fick mest träna på krypet och så skall, i liggande position.

Det mesta av snön har iaf försvunnit under dagen och fortsätter det att blåsa så här så bör det torka upp ganska bra också.

Klockan är nu 19.40 och det är fortfarande ljust. Ljuvligt!

Inte nog med att K agerat fotomodell i postorderbranschen ett antal gånger, nu är han världsberömd i hela Borås också. 😉

Varje söndag publiceras Borås Tidning ett uppslag med läsarnas bilder från veckan som gått. Förra söndagen var det en klubbkamrat som hade med en bild på sin hund i snön och då slog mig idén. I jämställdhetens namn skickade jag även in en bild på Iza, den här:

…och lämnade beslutet åt tidningen, och då valde dom tydligen träsktrollet.

För övrigt är Karlssons dagar som kalenderpojke nu räknade (men lugn, han återkommer i augusti):

Komiken var total när den här bilden kom i mars, med snö i bakgrunden. Efter den gröna vintern kändes det minst sagt komiskt i kombination med bildtexten; ”Med sikte mot varmare tider”. 🙂 Om dom bara vetat hur rätt, och hur fel, dom skulle få?

Ibland blir jag fruktansvärt tradig i min matlagning. Det är samma gamla recept vecka ut och vecka in, eller rättare sagt, helg ut och helg in. Då ger jag mig själv ett löfte; att jag ska laga minst en ”ny” rätt varje helg. Vilket brukar fungera … typ … en gång, sen är jag tillbaks i samma gamla vanliga trall.

Idag gjorde jag en insats och gick in på ICA:s site och hittade tre nya recept. Ett har jag lagat nu och det var rätt OK, ett annat blir det i morgon.

Men; var hittar NI era recept. De enda ställen jag kommer på att leta på är Tasteline och ICA men det finns säkerligen många guldgruvor på nätet som jag inte hittat ännu. Hjälp mig!

För övrigt har det inte hänt så mycket idag. Ett spår till K i morse i det något tunnare snötäcket, lite lydnad och några budföringar. Och så har jag jobbat ett par timmar. En riktig tråkdag. Och regnet har gjort vad det kunnat för att förstärka det tråkiga intrycket. Enda fördelen är att det tär på snötäcket.
Men … i natt går vi över till sommartid och i morgon är det ljust till 20.00! Jippiiii! Det blir lite tungt på morgonen i någon vecka, men det är det helt klart värt. Denna dag förtjänar egentligen att firas i betydligt större utsträckning än midsommarafton tycker jag. Någon gång tror jag att jag ska ställa till med ”sommartids-fest”… 🙂

Så – GLAD SOMMARTID PÅ ER!

De som hängt med i mitt bloggande från starten i början av 2006 kanske kommer ihåg Bill? Eller rättare sagt, Bill 1, Bill 2 och Bill 3?

Bill 1 fick Karlsson med sig från uppfödaren när vi hämtade honom. När jag insåg hur populär han var investerade jag i några Bill till. Bill fick han (dom) heta efter filmen ”Kill Bill”. För ”kill” var den lille terrierns mål.

Hur det var så räddade jag uppenbarligen en Bill från förgängelsen. Han återfanns nyss och återseendet blev, milt uttryckt, kärt. 🙂 Vi får väl se hur länge han varar?

Jag vill även påpeka att tussen i högerkant inte är en sällsynt välgödd dammråtta utan Izas svanstipp. 😉

Nu är den nya (begagnade) datorn på plats och allt verkar fungera som det ska. Problemet är bara att den är mycket större och klumpigare än den gamla (?!) så jag fick möblera om lite bland hyllorna som sitter ovanför bordet för att få in den under nedersta hyllan. En välbehövlig rensning blev det samtidigt, men kanske inte exakt vad jag drömde om att ägna fredagkvällen åt.

Nu ska det ätas en god middag och sen, sen ska det tittas på Let’s Dance. Vet faktiskt inte ens vem jag håller på? Tina … Tony … Tina … Tony…? Äh, det spelar ingen större roll. Förra fredagen gjorde jag en insats för mänskligheten och slängde in lika många röster på dom var. Allt för att undvika grisbonden i finalen. Inget ont om honom men dansa, nä det kunde han inte.  🙂

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2140352.ab

Har dom inte klantat till det tillräckligt i det här ärendet? Nu framgår det inte hur länge till pappan ska vara intagen för rättspsykiatrisk vård, och eftersom sådana domar inte är tidsbestämda är det förmodligen ingen som vet. Förhoppningsvis kanske tösen hinner fylla 18 innan han kommer ut…  Det försvarar naturligtvis inte på något sätt kommunens beslut men underlättar kanske det rent praktiska lite, lite grann…?