Författare: vallterrier

Idag har jag varit i högsta grad ineffektiv och inte fått uträttat hälften av vad jag tänkt mig. Började med att sova till 08.30!!! Iza och jag var vakna vid 7-snåret men jag lyckades övertyga henne om det goda med idén att somna om. Och hon gick på det! För en gångs skull såg Karlsson hyfsat utvilad ut när vi gick upp.  🙂
Vid 10-tiden bar det iväg till stan där det var vårmarknad. Hela centrum knôkat med knallar! Ingen hit direkt men det var några ärenden som måste uträttas. Det enda synbara resultatet var dock en påse från apoteket. Snacka om tråkvarning? Letade febrilt efter ett par skor. Svarta. Typ joggingskor fast nättare/tunnare. Det behöver INTE stå Ecco eller Lacoste i/på dom. Och dom behöver INTE kosta 800-900:-! M a o blev det inga skor…

Vi lyckades även (efter viss beslutsångest) investera i fyra dynor till dom nya trädgårdsmöblerna. (Ja, jag har ”fått” nya trädgårdsmöbler!) Sen var det färdigshoppat för den dagen men det tog sina timmar trots det klena resultatet.

Eftermiddagen har i stort sett ägnats åt spår med K och promenad. Spåret gick riktigt bra. Han trampade bort sig i en vinkel och missade en (av fem) pinnar men några tveksamheter att fortsätta spåra efter apporterna såg jag inte till idag.  *puh*

Hann även med en grovtrimning inför morgondagens finputs hos V. Nästa helg är det ju dags för Årets Border i Arboga så då gäller det att vara snygg. 😉

Husse tog med Iza på en lååång enkelriktad promenad hem till en arbetskompis och krävde sedan skjuts hem?! Tja, det var väl bara att ställa upp som taxi då. Minen på Iza när min bil, och sen jag, dök upp på gårdsplanen var som vanligt obetalbar.

När jag kom hem från jobbet idag hade husse varit ute och promenerat hundarna så jag kunde ägna mig åt den roliga biten; träningen!

Körde hopp med K och syndromet från i onsdags, att slänga sig platt på marken på andra sidan hindret, hade gått över. Nu satte han sig fint. Däremot tyckte han att ”satt hund sitter” så det krävdes en del dk:n för att fixa tillbakahoppet. Nåja, det ger sig nog det med.

Körde lite ställanden under marsch. Där har han lite svårt att bromsa. Han stannar, men det tar några steg. Han vill först dra framåt, alltså före mig, innan han stannar. Får väl ta på mig det eftersom jag tränat en hel del sådana ställanden sista tiden. Till sist insåg jag att ställandet faktiskt inte kommer förrän i högre klass i brukset (av någon underlig anledning?) så ska jag inte tävla lydnad så är det ingen ko på isen. Övergick då till att träna lägganden, tävlingsmässigt. Förut har jag inte gått mer än ett par meter innan jag belönat men idag gick jag åtminstone 10 meter och han låg som en lite betongklump. Han låg så bra så jag höll inte på att få upp honom i sittande igen. 🙂 Å andra sidan har jag för mig att momentet (i brukset) är slut när föraren är ute på fullt avstånd så om det krävs några dk:n för att få upp honom gör ju inte så mycket, än. Själva läggandefasen går blixtfort. Han bara sjunker ihop i samma tiondels sekund som kommandot kommer, men så har han ju ganska nära till marken också. 🙂 Lägger han sig så på tävling bör det vara en klockren 10:a. Fattar inte vad domarna skulle kunna dra för, men dom hittar väl alltid nå’t? När vi kom in körde vi lite apportering och det går väl … sådär. Visst apporterar han, men det finns väl några detaljer att slipa på. (Hmmm, månadens understatement.)

Iza fick sig ett pass med skall och linförighet. Idag var hon så taggad (förmodligen för att hon tittat på, genom fönstret, när jag tränade med K.) så att hon skällde mest hela tiden… *suck* Glömde att jag skulle tränat ingångarna med tungapporten, men det får väl bli imorgon.

För övrigt så är det ganska lagom att vara ledig en dag, jobba en, ledig två. Skulle kunna tänka mig ett sån’t schema. Men med tanke på vad dagens inköpta trisslotter gav för resultat så lär det dröja ett tag. Jag köper ALDRIG lotter men idag flög f*n i mig. Tänkte att jag skulle kapa hem sisådär 50.000 i månaden i 25 år, men icke… Inte ens en futtig 100-lapp blev det. Får nog alltså lov att försörja mig på annat sätt ett tag till. 😦

Klicka här!

PS. Mysla behöver inte klicka där. 😉 DS.

Det har hällregnat i stort sett oavbrutet ända sedan jag klev upp i morse, och förmodligen ett bra tag innan dess att döma av vattenpölarna. Det höll nästan upp när det var dags för eftermiddagens hundpromenad, men bara nästan.

Det har dock haft den positiva effekten att jag nu har:

• Bytt gardiner i köket
• Omplacerat (OBS inte omplanterat, vilket iofs också skulle behövas) ett antal krukväxter
• Vattnat krukväxterna. Detta sker så sällan att det förtjänas att tas med på listan. 😉 (Survival of the fittest, ni vet, eller det naturliga urvalet.)
• Städat ett förråd, eller åtminstone delar av det.
• Städat pannrummet/tvättstugan
• Rensat en garderob vilket resulterade i TVÅ fulla sopsäckar, och då pratar vi standardgarderob, 60×60 cm! Tänk er vad mycket plats det blev ”över”.
• Dammsugit, torkat golv och plockat/städat i största allmänhet
• Rensat pappers- och tidningshögar
• Tränat apportering med träsktrollet
• Kört X antal maskiner tvätt

Känner mig ganska nöjd nu och ska med gott samvete vräka mig i soffan en stund. I morgon är det arbetsdag igen. 😦

När det regnar ute och matte röjer inomhus kan det dyka upp både det ena och det andra. En del uppenbarligen väldigt populärt, och det var länge sedan sist. 😉

Kameran (och blixten) har uppenbara problem att hänga med.

Kamplust lider han inte brist på direkt, ju tyngre och bökigare, desto bättre.

 Det var ett misstag att dammsuga INNAN jag släppte lös dessa två…

 Snacka om att det lyser i ögonen…

…med högre-tävlingar var det i höst. Många av klubbarna inom rimligt avstånd har tydligen valt att flytta sina spårtävlingar till våren försommaren istället. *suck* Även om några av dem hade fungerat tidsmässigt att anmäla till så är vi inte ”mogna”. Sist vi körde var ju målet att bli godkända men nu vill jag känna att vi har en rimlig chans att bli uppflyttade… Nåja, några tävlingar fanns det i september så jag får väl satsa på att anmäla till dom.

Appellklasstävlingar i närområdet kryllar det däremot av i oktober-november så det är väl målet jag får ha med Karlsson. 🙂

…som gör ‘et!

Igår kväll vid träningen insåg jag varför Karlsson ofta sätter sig för långt fram i halterna. Jag har ju tidigare konstaterat att han är oerhört fotfixerad. Vänsterfotfixerad närmare bestämt. Men att det kunde ha betydelse i halterna har av någon underlig anledning inte slagit mig. Nu gäller det att jag stannar ”först” med vänster fot och sedan låter min högra fot ”gå ikapp”, in i halten. Då har han någon tiondels sekund mer på sig att bromsa. Det kändes som om det blev avsevärt mycket bättre, nu gäller det bara att matte håller koll på motoriken. Inte det lättaste när man är van vid Iza som ger högaktningsfullt f*n i mina fötter och siktar lite högre upp på min kropp… 🙂 Resten av passet med Karlsson gick också bra. ”Kvinnor kan” skallade ju ropen för ett antal år sedan. ”Barktroll kan … också” skulle jag vilja säga. 😀

Träningen började dock med Iza i vanlig ordning (ålderns rätt, ni vet). Även igår lyckades vi få en plan för oss själva en stund och fortsatte självklart med inkallningsträningen. Det känns som om poletten börjar glida ner, sakta men säkert. Att hon börjar förstå att det faktiskt är BRA att stanna?! Hon skötte sig fint resten av passet också. Fick lite hjälp (av M = domare) för att bedöma hur många poäng skallet skulle kunna resultera i. Vid första försöket var det 6-7 poäng, vid andra försöket kanske t o m 8?! För då var åtminstone rumpan i backen även om frambenen lättade från marken. Diskuterade också vilket som var det minst dåliga alternativet (poängmässigt) vid tungapporten. Hon har ju lite problem att vända runt med 4 kg järn mellan tänderna och sätter sig därför ganska rejält snett om hon inte får ett extra fotkommando. Vi kom fram till att det minst dåliga alternativet var ett fot-kommando (alltså dubbelkommando) innan hon börjar vända in.

Det känns jätteskönt att jag äntligen fått tillbaks motivationen att träna med Iza också. Under hösten, vintern och våren har jag mest gjort det av plikt, för att döva mitt dåliga samvete liksom. Det har inte känts som om vi gjort några framsteg men nu är det faktiskt ROLIGT igen! Detta märker hon självklart och så blir det en uppåtgående spiral. Hoppas bara att det håller i sig till höstens tävlingar…

Idag skulle vi varit ute i skogen och tränat spår med Tytti och Tarrak. Dock bjuder SMHI idag på hällregn (heldagsvarianten) och ca 5° så det kändes inte jättelockande. Vi beslutade oss för att skjuta upp det till helgen istället då ”dom” bara hotar med skurar.

Dagen kommer m a o att företrädesvis att ägnas åt inomhusaktiviteter. Städ, plock, röj osv. (samt lite apportering med K). Det behövs verkligen. Det fina vårvädret som var i april har satt sina spår så den här lediga bonusdagen får ägnas åt att komma ikapp lite. Har redan bytt köksgardiner och röjt undan en del ”högar” och nu ska jag fortsätta. Men först ska jag läsa tävlingskalendern och kolla vad som erbjuds framåt höstkanten i form av appell- och högreklass-tävlingar. 😉

Det är onekligen en konstig bransch man jobbar i… Just nu har vi blivit klara med vilka prylar som ska vara med i … julkatalogen! Kanske inte underligt att man ibland, i synnerhet under vår och höst, får tänka till en gång extra för att komma på vilken månad det är?

God Jul! 😉

Igår skrev ju Mysla ett hejdundrande inlägg om Telias klantighet. Det som hänt mig idag är väl i det närmaste positivt, för mig. Men ändå, jag kan inte låta bli att undra hur mycket pengar Telia lägger på att engagera call-centers som sitter och ringer upp kunder och ”lurar” på dem avtal som sedan inte fullföljs?

I början av mars blev jag uppringd av ett företag som utgav sig för att vara samarbetspartner till Telia. De erbjöd mig två varianter av abonnemangsförlängning varav jag nappade på den ena. Jag band mitt abonnemang i 18 månader och skulle som kompensation få 500:- i rabatt när det var dags för en ny telefon. Eftersom grundkostnaden ändå skulle vara densamma som ett obundet abonnemang, och jag inte funderat på att byta operatör, lät det ju ganska OK. Jag fick även ett avtal mailat till mig med villkoren. I efterhand ångrade jag mig lite, men so what…?

Idag ringer det en tafatt försäljare och erbjuder mig att förlänga mitt bundna abonnemang som snart går ut?! I gengäld skulle jag få en samtalspott på 300:-. Eh, what? Jag har ju redan bundit mitt abonnemang svarade jag. Inga noteringar fanns tydligen om detta. Jag tackade NEJ till detta erbjudande.

Det lustiga är att jag tidigare råkat ut för motsvarande. Tackat ja till en bindning (heter det så?) som sedan, vid kontroll, inte fanns bokförd någonstans…

Kontentan, jag har alltså inget bundet abonnemang och lika bra det. 🙂

Det kunde dock vara lite kul att försöka utkräva rabattchecken på den nya telefonen. Jag har både namn och telefonnummer till säljaren av det första avtalet… Men eftersom jag inte behöver någon ny telefon just nu så får det nog vara.

Hittade detta test via Mysla och kunde naturligtvis inte låta bli… 😉

Vuxenpoäng.com – Hur vuxen är du egentligen?
Din vuxenpoäng är: 21.8

Din ålder borde vara 41.2 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse.

Hörru! det är dags att växa upp någon gång. Kanske dags att flytta ihop med pojkvännen eller skaffa bil? försök iallafall att ge ett litet vuxnare intryck.

Tips på saker att göra för att få mer poäng

* Köpa bil. (Jag har ju bil, vilket jag också svarade.)

* Köpa hus. (Jag har ju hus, vilket jag också svarade.)

* Åka till Kina (Men jag svarade ju att jag ville åka till Kina?)

* Anordna vinprovning för dina vänner. (Tja, varför inte?)

* Börja dricka Gourmetkaffe. (Inget alternativ, kaffe är äckligt!)

* Skaffa barn (Nope, inget alternativ, kolla den verkliga åldern!)

* Fixa dig ett riktigt jobb. (Men jag har ett riktigt jobb?!)

* Gift dig (Ska det verkligen vara nödvändigt? 😉 )

* Fixa ett ICA-kort, det är smidigt och du spar pengar. (Men jag har ju ICA-kort, vilket jag svarade…)

Kommentarer: Jag är sååå nöjd med att det visade sex år ”för lite”. Misstänker dock att svaren feltolkats lite, eller mycket. Men jag känner inget som helst behov av fler poäng. 😉

När jag nyss tömde brevlådan var den välfylld. Och fascinerande.

1. Hur många gratis (reklamfinansierade) tidningar för villaägare finns det utrymme för på marknaden?
Idag ramlade ytterligare en, ny, tidning ner i brevlådan. Ett Hus hette den. Dessutom finns ju Vi i Villa och Villamagasinet. Tar inte annonsörerna slut någon gång?

2. Jag är icke längre reklam?
När jag flyttade ihop med B för mååånga år sedan så ville jag ha mitt eget namn i telefonkatalogen eftersom få av mina vänner som skulle kunna tänkas passera förbi Borås hade koll på B:s efternamn. Detta gick bra enligt Telia men skulle rendera en viss årsavgift. Ett abonnemang, två namn på olika ställen. OK, det kunde jag väl köpa. Tidigare har det debiterats reklamskatt på det extra införandet, dvs mitt namn. Så icke längre. Nu var det bara moms på beloppet också. Det tackar man för.

3. Snabb postgång?!
Posten är ju inte välkända för att vara världsbäst i snabba leveranser. I söndags  beställde jag ett antal tuggben till hundarna från Canis. I morse hade jag fått ett mail om att leveransen var packad och skickad. Idag låg de i brevlådan?! Tack för det. Också.

4. Skattemyndighetens portokonto?
Jag har ju ett eget företag, vid  sidan av liksom. Detta innebär att jag varje månad får ett kuvert innehållande skattedeklaration.  En gång i månaden får jag också en redovisning av ställningen på mitt skattekonto. Eftersom skattedeklarationen ser likadan ut hela året (förutom uppgifter om deklarationsmånad) undrar jag om man inte skulle kunna skicka ut alla samtidigt, i början av året? Ibland är det med något informationsblad men det skulle man ju kunna skicka ut tillsammans med redovisningen från skattekontot. Tänk vad mycket pengar staten skulle spara…

5. Bokklubbar
Jag är med i två bokklubbar. Vet egentligen inte varför för jag handlar sällan något. De tjänar mest som inspiration för vad man kan beställa från Bokus eller AdLibris. Den här månaden har jag glömt att avbeställa BÅDA månadsböckerna, den första landade i brevlådan idag. Hur göra? Behålla eller skicka tillbaka? Å andra sidan har en del av dessa oplanerade (ofrivilliga?) köp varit lyckokast, sådant man aldrig kommit på tanken att köpa/läsa annars men riktigt bra när det väl kommit till kritan.

6. Vägverket
Ett par gånger om året skickar Vägverket ut en informationsbroschyr. Hur många läser den? Vilken funktion fyller den? Vad kostar den att producera? Vad kostar den att skicka ut?
Många frågor, få svar. Bygg en väg (eller två) istället!

Det tror jag var allt?

…är det tur att man har ibland. Det är dock lite synd att den inte kan skilja på vardag och helg utan går igång kl 07.00 ALLA dagar. Å andra sidan får man vara tacksam att den inte går igång 05.30 ALLA dagar som det var tidigare.

”Den” är alltså Iza om någon inte förstått det. Imorse hörde inte klockradion av sig som den brukar, vid 05.30. Eller, jag har har åtminstone inte hört den… Kl 07.00 tyckte dock Iza att det var dags, som tur var. Den lille terriern är inte så mycket hjälp i dom här sammanhangen. Hans insats var att trycka in sig i mina knäveck och somna om… Nåväl, eftersom det är jobba-hemma-dag idag så blev det ingen större katastof.

Igår kväll fick bara Iza följa med till klubben eftersom det skulle vara framåtsändandeträning och därefter möte. När jag  kom upp på planerna var jag helt ensam till min stora lycka. Bestämde mig raskt för att köra inkallning med ställande innan jag fick sällskap. Tyvärr hade jag glömt musmattan men det gick faktiskt riktigt bra ändå. Tror att vi är på rätt spår och att det kanske finns hopp om åtminstone 5 poäng på någon tävling framåt hösten?

Vilken otrolig skillnad det är på denna hund (och matte) om vi får en stund för oss själva först. När vi jobbat ihop oss till ett team och allt varit positivt en stund så är Iza inte alls lika störd av att det kommer andra hundar (så länge det inte blir för mycket springande, flängande och bollkastande), hon kan ändå fokusera på mig. Boven i dramat är helt klart matte. Om det är full fart på plan när vi kommer dit så blir hon splittrad, jag blir frustrerad och irriterad vilket hon självklart märker och då ”stänger hon av” mig. Vilket leder till ännu mer frustration från min sida vilket leder till ännu mer… Ja, ni kan nog tänka er den onda cirkeln. Men det är ju f*n att man ska behöva ta komp från jobbet för att komma först till appellplan, och inte ens det är någon garanti.

Framåtsändandegruppen har glesnat betydligt men till sist lyckades vi skrapa ihop tre hundar och fyra förare så att vi åtminstone kunde köra med en grupp på två personer. I början var Iza jätteflamsig, förmodligen för att hon stått uppbunden och tittat när de andra körde, men när jag väl skärpte till mig och kom på hur jag ska gå och använda min blick så blev de två sista sändandena riktigt bra. OK, inga tio-poängare men kanske sju?

Idag blev det eftermiddagspromenad med Karlsson, allena. Det är så ljuvligt att gå ensam med honom, utan stökiga storasyster. 😉 Körde till stora delar en aktivitetspromenad med många ”stanna” när han var framför mig. Förutom att det är ett ruskigt bra kommando, i största allmänhet, att ha på promenaderna så passar jag på att träna snygga ställanden på framförgåendet. Dvs när jag säger stanna (och K är framför mig) ska han stanna snyggt och prydligt med kroppen och blicken riktad framåt. Detta gör han, för det mesta, alldeles lysande. 🙂 Både när han är kopplad och lös. Och naturligtvis så kan han själv, också. Han springer alltså iväg några meter och stannar, utan att han fått kommando. 🙂 Han är bara för söt när han gör så. 😀 Det gäller bara att inte belöna för det kan leda till nya varianter på framförgåendet. *hmpfr*

Körde även lägganden i alla möjliga och omöjliga situationer. De funkar klockrent. Där vänder han iofs upp mot mig om han är framför men eftersom detta inte är något tävlingsmoment så gör det inte så mycket. Vid ett tillfälle ”brôtade” det till i den täta skogen alldeles bredvid stigen, precis när han lagt sig. Stor fågel eller möjligen rådjur? Han lättade lite i armbågarna men låg kvar och tittade på mig. Gissa om han fick mycket beröm, och godis?

Jag har skrivit det förut men det tål att upprepas; han är (oftast) en källa till ren och skär lycka. Man blir så glad och man mår så bra efter en promenad eller ett träningspass med honom. Han vill, han försöker och han kan. Och han är fokuserad! Min lilla högvinst i valplotteriet! 🙂

Då var spåret avklarat och på det stora hela gick det kanonbra. Det tog 15 minuter för husse att lägga spåret. Han är hyfsat långbent, terränggående och flyfotad så min gissning är att det låg någonstans mellan 1200 och 1500 meter. Själv trodde han 1500. Men skit samma…

Hon gjorde ett kanonfint upptag. Kort (1 meter?) analys och så iväg åt rätt håll. Trots att hon hade utgångsspåret i vind medan jag selade på och det sniffade hon in – noga! Första delen av spåret var klockren, men sen kom vi till det där med förutfattade meningar. När vi närmade oss grusvägen började hon snurra. Och jag får erkänna att det är där jag oftast (inte alltid) har haft slutet. Hon trodde alltså att det var slut och letade efter slutapport alt. snusdosa! Det är åtminstone min tolkning av det hela. Bra väckarklocka för matte även om Iza på tävling inte kommer att kunna ha några förutfattade meningar, i främmande terräng. Nåja, hon fick tag på spåret igen och sen bar det iväg över vägen. Där gick hon lite vid sidan av spåret en bit. Jag misstänkte att det var så redan när vi var där och fick det bekräftat av husse när vi kom hem. En apport som låg där tog hon ”bakvägen”. Sen fortsatte vi iväg och i stora drag gick det jättebra. När vi närmade oss slutet märktes det att hon var rejält trött. Hon fick ett tapp igen och då satte jag henne ner och så vilade vi en liten stund (30 sekunder?) och sorterade hjärncellerna, en till höger och en till vänster… 😉 När detta var gjort gick resten som på räls. Jag VET ju att dessa micropauser fungerar. Frågan är bara om man har nerver och hjärna att göra så även på tävling om det skulle behövas?

Det som också var glädjande var att vi hade med oss ALLA apporter hem. Efter förra söndagens pinn-strul kändes det bra. Det tog 30 minuter för oss att ta oss till slutet. Om man då förutsätter att det var 1500 meter långt (elitlängd) så hade vi ju lite marginal på klockan. Om det bara var 1200 (högrelängd) så var det på håret…

Hur som helst är jag oerhört nöjd med hennes jobb. Nu gäller det bara att lägga mer lååånga spår, och att oftare köra tävlingsmässigt, dvs utan ciceron (spårläggare) i spåret, så att vi verkligen får fixa det själva.

*****

Tillägg; ibland är jag rätt nöjd med hur/var jag bor. Tänk att kunna ha ett spårpåsläpp 50-100 meter från ytterdörren (skulle kunna vara ännu närmare) och slutet 150 meter hemifrån (hade också kunnat vara närmare)!? Det är inte alla förunnat…  Stora skräcken nu är att markägaren ska få för sig att avverka ”min” spårskog, då kommer jag att fälla krokodiltårar.

Eller, njae, kanske inte riktigt. Men, kors i taket, han är ute och lägger ett spår åt Iza! Det händer inte speciellt ofta och då brukar det vara efter diger övertalning. Den här gången var det (nästan) frivilligt?!

Han ska INTE gå med i spåret så det blir lite tävlingsfeeling över det hela. ”Lita på din hund” liksom… OK, vissa förhållningsorder har han fått eftersom spåret blir långt och innehåller tre vägövergångar, men i övrigt har han fria händer.  Spännande…

Schlagerfinalen orkar jag för övrigt inte ens kommentera. Eller…

Tja, jag är glad att Ukraina inte vann, det hade varit total skandal. Finlands låt var faktiskt helt OK. Irlands låt var rätt mysig men det beror nog på att jag gillar irländsk folkmusik. Att den inte skulle gå hem i det här sammanhanget var väl inte förvånande. Tyskarnas låt hade också sin charm, konstigt nog, men i det stora hela så var det en katastrofal tillställning. The Ark var  självklart bäst. Det var ju bara synd att ingen annan fattade det?!  Hoppas jag har något annat, bättre, för mig nästa år för den där cirkusen kan jag definitivt leva utan.