Jag ber om ursäkt redan nu för att det blir ytterligare ett orimligt långt blogginlägg med ohemult många bilder men påminner om att läsningen är frivillig… 😉
Idag är han 16 veckor gammal och det innebär att han har tillbringat halva sitt liv här hos oss. Det har varit åtta händelserika och intensiva veckor. De första tre avverkade jag i förra inlägget. 😍
Det händer mycket på fem veckor i ett valpliv. Sen sist har han bl a varit hos veterinären och fått sitt 12-veckorsvaccin + rabiesvaccin och pass. Då vägde han in på 6,75 kg. Igår kväll, alltså dagen innan 16-veckorsdagen stannade vågen på 8,7 även om det känns som om det är mest benen som växer just nu. 🤣
Han har skaffat sig lite nya vänner, både fyrbenta och tvåbenta, i olika storlekar. När det gäller tvåbeningar har han inga som helst hämningar – han bara älskar människor. När det gäller hundar har han en lite mer ödmjuk attityd och det är väl tur det.
Vi har tränat mycket men mest här hemma och rätt mycket inomhus eftersom det varit rejält varmt ute. Några turer till klubben har det också blivit förstås. Vi har även infört en del trevliga vardagstraditioner som t ex att vänta på ”varsågod” innan man kastar sig över matskålen eller rusar ut genom dörren. Båda snappade han upp jättefort och det är numera inget man behöver be om utan han gör det helt frivilligt och med glädje. Framför allt att sitta vid matskålen och titta på den som serverar tycker han är riktigt häftigt. 😍
Han förstår generellt väldigt snabbt vad man vill att han ska göra och det kan ju innebära att man får med en del ”skräpbeteenden” också. Han är ivrig och förstår han inte direkt tar han gärna till lite ljud så där måste jag vara vaksam. Det verkar dock som att ljuden försvinner när han har förstått vad jag vill, åtminstone hittills, men jag får hålla öronen öppna.
Han har fin bakdelskontroll och går faktiskt riktigt fint fritt följ, åtminstone inomhus utan störning. Ute och på klubben är han lite mer splittrad men det är ju inget konstigt för en liten valpunge.
Det jag kommer få slita mycket med är nog hans ”ägande”. Han är inte alls pigg på att komma tillbaka med leksaker, eller ens (i min värld) tråkiga saker. Allt är skatter som han vill rå om, även om jag har favoritleksaken att byta med. Han kommer men släpper ”skatten” en bit ifrån mig. Jag får väl ändå vara glad att det visat sig så tidigt så att jag vet att jag måste jobba på det. Det handlar ju naturligtvis, i framtiden, även om apporter, uppletandeföremål, vittringspinnar osv så det är en mycket viktig bit.
Så mycket spår har det inte blivit de sista veckorna pga värme och torka. Det torra underlaget är ju svårt t o m för en rutinerad spårhund så jag har legat lite lågt men igår slog vi till. Lite svalare temperatur och efter söndagens regn kändes det som en god idé. Körde lite synretning precis i början och oj vilken fart det blev på de små benen. Han spårade kanonfint men såg bara förvånad ut när en av favoritleksakerna låg i spårslutet. ”Det är inte alls slut, jag fortsätter sa han…” 😂
På tal om torka så har han fortfarande inte upplevt ett riktigt regnväder förrän i förrgår. 😱 Jag tror det regnade lite en kväll när husse var ute med honom i trädgården men det är allt. Igår hade vi dock chansen även om vi bara lyckades genomföra morgonrastningen i regn. Eller … genomföra vet jag inte? Han blev oerhört kränkt av att bli blöt och dessutom förväntas utföra nr 2. 🤣 Resten av dagen lyckades vi mest pricka in uppehållen mellan skurarna men blöt blev han ändå. Det bästa var nog handduken, när vi kom in igen. Den funkade jättebra att bita och slita i. 🤣
Han gillar inte sol och det spelar ingen roll om det är varmt eller ändå svalt i luften. Skiner solen vill han in i skuggan så fort det finns möjlighet men vi jobbar på att han ska bli mer sol- och värmetålig. 😉 Det funkar att träna i solen men tappar jag fokus en millisekund försvinner han till skuggigare platser.
Emellanåt har han rätt mycket drag av bullterrier, eller istadig shetlandsponny. 🤣 Detta visar sig framför allt när man ska ta en snabb kisstur på (den sönderbrända) gräsmattan. Då kan han bara lägga sig ner och vägra gå en meter till. Han ska titta på utsikten, rulla sig, äta torrt gräs, titta på kryp på marken eller helt enkelt titta på blommor. Och humlor. Mest humlor faktiskt. 😂
Glass är gott, det har han konstaterat flera gånger så han är nu helt säker. 😋
Dammsugaren är inte så farlig, åtminstone inte när den slutat morra och diskmaskinen är fortfarande en favorit. 😂
Han har en bra avknapp, när han själv får välja. Mellan 20 och 22 på kvällarna väljer han dock ”på” och då är Blocket inte så långt borta. 🤣
Skuggiga promenader uppskattas liksom kylmadrassen som han ligger på väldigt ofta. Även det svala klinkergolvet i hallen är uppskattat.
Han har även varit på premiärtur med husvagnen, till Björkäng i Halland. Han lyckades bli blöt i havet men simma var det inte tal om pga extremt långgrunt. Han tyckte nog det där ”bli blöt” verkade överreklamerat men de dagarna vi var där var det inte särskilt varmt så det kan ha berott på det. Vid högre lufttemperatur kanske han hade upptäckt fördelarna med det blöta? Vi gjorde även stadsbesök i både Falkenberg och Varberg och det tog han med ro, bara han fick vara i skuggan.
Rent fysiskt består han just nu mest av en lång, fläckvis fluffig, kropp och långa ben. Räckvidden (på höjden) ökar för varje dag. Fluffet har börjat släppa så vad det blir av pälsen är ännu rätt oklart men just nu känns det inte som om det blir så mycket långhår som jag trodde.
Han är snabb som en oljad blixt när han sätter fart. Så snabb att han ibland tappar öronen. 🤣
Mina ”pissetofflor” är fortfarande en stor favorit. Man kan brottas med dem, bära runt dem, dänga dem i väggen och … sova med dem. 😀 Jag låter honom hållas för det är nog den billigaste hundleksaken i huset och än så länge syns det inget annat än spår av sylvassa valptänder, i övrigt är de helt intakta och fullt användbara (när jag väl hittar dem).
För några dagar sedan insåg han att det finns FLUFF i vissa leksaker. På en kvart hade han sprättat upp två av dem och påbörjat obduktionen. 🤣
Vi kan nog kalla honom rumsren nu, sen flera veckor tillbaka. Visst händer det en och annan olycka inne men det är bara om han blir allmänt uppspelt och vi inte riktigt hänger med i svängarna.
Maro då? Jo han tycker nog fortfarande att Pyssel är en rätt onödig liten pryl. Pyssel visar oftast respekt för honom men ibland blir han lite övermodig och påflugen och då pratar Maro med onödigt stora bokstäver. När vi inte kan ha full koll håller vi dem åtskilda med grindar eller kompostgaller. Det är lugnast så tills Pyssel fått lite bättre impulskontroll. Det är trist men ändå något jag var beredd på.
Sammanfattningsvis så är Pyssel en trygg och cool liten hund som anpassar sig till det mesta och är det något som är konstigt så hanterar han det lugnt och förståndigt. Om det knakar av något i skogen, som han inte ser, blir han dock rädd och kan även ta till brösttoner. Han kan koppla av, även i stadsmiljö. Sätter vi oss ner någonstans så lägger han sig ner och väntar. Han sover hela nätterna och det har han gjort hela tiden. Det är inte han som väcker oss på morgnarna, det sköter hans storebror så bra. Han är superrolig att träna med och lär sig snabbt (även mindre bra saker). Han är lugn och tyst i bilen, utom om jag tar Maro och går iväg, då pipskriker han en liten stund men sen blir det tyst.
Nu jobbar vi vidare med både spår och lydnad i lagoma portioner och om en vecka ska han på sitt första lydnadsläger (hos Jenny Wibäck) – lilla plutten. 😍 Jag hade egentligen tänkt ta med båda och låta dem dela på tiden men sen insåg jag att det nog blir onödigt krångligt att bo på B&B med båda två. Blir det för mycket för de två hjärncellerna får han väl vila något pass, det är inte värre än så. 😉
vallterrier.com 