För ett par månader sedan debuterade jag och Ki i mästarklass och det gick väl … sådär. I ena starten brann säkringarna i mitt huvud vilket resulterade i ett gäng ”felö” eftersom Ki då hamnade på fel sida några skyltar framåt i banan. I andra starten brann säkringarna på oss båda och det slutade med en disk. Nåja, sådant händer även i de bästa familjer.
Igår var det dags igen. Marks BK hade hyrt in sig i ett ridhus i ”obygden”. Vi hade tur i lottningen och kom med i båda starterna och turen tog inte slut där. 😉
Jag fick låna henne redan dagen innan så att vi hann köra ett par rejäla träningspass och sen fick hon sova över. På morgonen stack hon in en klo i mitt öra när hon ansåg att det var dags att gå upp. Hon är iaf tydlig, det får man ge henne. 😂
Eftersom vår klass var planerad till tidig eftermiddag skulle vi hinna med ett rejält träningspass innan så jag bokade inomhushall i Borås. Det var dessutom åt rätt håll geografiskt. Vi körde intensivt i en timme och jag tror kanske inte att vi lärde oss så mycket nytt men hon fick ur sig en del av kolsyran i tassarna iaf. 😀
När vi kom fram visade det sig att det hela var försenat av olika orsaker men det var bara att vänta. Ridhus (med tvärdag) i december med utetemperatur runt nollan (eller strax under) är lite svalt men man får offra sig för konsten. 🥶 Det var första gången jag tävlade i ridhus men Ki har ju vanan inne sen alla äventyr hon varit på med sin matte så hon tog det med ro.
Första starten kändes riktigt, riktigt bra. Vi var båda samlade och koncentrerade och jag tänkte att det kanske hade gått vägen. Den känslan var rätt! Även ett par kompisar som tittade på sa att det sett mycket bra ut. 95 p och cert! Vårt första! ❤
Andra starten kändes ”fladdrigare” och inte som någon cert-runda även om jag inte trodde vi skulle vara sååå långt ifrån. Jag hade rätt men inte alls av den anledningen jag trodde?!
När jag fick protokollet visade det sig att chauffören (jag) hade gjort två dyra missar som kostade 20 poäng! 🙈 Utan dem hade vi fått 95 p, och cert, igen. Ridå…
Första missen var att Ki glömde att sätta sig en gång. Det hade jag enkelt kunnat rätta till om jag bara slängt ett litet ”getöga” på henne.
Andra missen var på bärande av föremål. Där ska man ju ta föremålet i farten och hinna stoppa undan det innan nästa skylt/moment. Eftersom det var högerhandling där skulle jag naturligtvis ha tagit föremålet, och stoppat ner det i ryggfickan, med vänster hand för att ha höger hand ”ledig”. Det gjorde jag tyvärr inte och pga bråttom halkade inte den lilla apportjä#%&n ner i fickan som den borde ha gjort. 😫 Detta kostade ytterligare 10 p. Snopet, men man lär sig förhoppningsvis av misstagen. 🤔
Det momentet ändras för övrigt vid årsskiftet, då gör man halt innan man tar föremålet och inte mig emot, alls faktiskt. 😉
Enda trösten är väl att föremålet matchar smurfmössan som tanten har klämt ner på huvudet. 🤣
(Skärmdump från film därav bildkvalitén men vi ser ju rätt snabba ut. 😂)
Nåja, ett cert är jag mer än nöjd med, och känslan… ❤
Det förekommer ju vissa ljudeffekter på den lilla bäcän som oftast genererar några poängavdrag så några 100-rundor känner jag inte att vi kan åstadkomma, om domaren inte har extremt dålig hörsel, men allt från 90 och uppåt är ok. 😉
Nu är det ju extremt dåligt med tävlingar under vintern men med tanke på regelrevideringen där det tillkommer några nya moment som kommer kräva mycket klurande och träning är det kanske lika bra. Jag hade dock inte haft något emot att ha nuvarande regler ett år till. 😛
Men visst glittrar det lite extra om rosetter som man faktiskt har jobbat sig till?
Jag har ju ett antal blågula rosetter på väggen tack vare Maros utställningskarriär men där har ju mitt jobb bara bestått av att jag råkade köpa en snygg hund och sen ruskade fram duktiga ”handlers” som kunde visa honom på ett bra sätt.
Jag har naturligtvis fått mycket gratis med Ki, tack vare hennes långa lydnadskarriär, men det är även mycket vi gemensamt tränat oss fram till. Framför allt högerhandlingen som inte alls var något självklart i början. Det är ju heller inte helt självklart att man som ny förare lyckas jobba ihop sig med en gammal, garvad tävlingshund (där man dessutom har begränsat med träningsmöjligheter) men där tycker jag vi lyckats riktigt bra. ❤ Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon håller sig fräsch och att vi kan få fortsätta med detta ett tag till. Det ger mig så oerhört mycket och jag är ganska säker på att Ki också gillar arrangemanget. ❤
vallterrier.com 