Det är dags att sammanfatta året igen, endast för min egen skull. Det är bra att ha när minnet sviktar och för att få ihop det här får jag friska upp minnet med hjälp av mina mobilbilder. 😀
Jag upptäckte att jag tydligen gjort någon form av sammanfattning av årets första månader, i slutet på maj, så dem lämnar vi därhän nu.
Juni
Den 3:e juni, dagen innan Karlsson skulle bli 16,5 år, var det dags att säga farväl. Det har jag redan skrivit om här så jag ältar inte det mer. Efter nästan sju månader är sorgen och saknaden fortfarande stor och det går knappt en dag utan att jag fäller några tårar.
Tre dagar efter att Karlsson lämnat oss gjorde jag och Ki debut i avancerad klass. Det var naturligtvis inga optimala förutsättningar och jag funderade på att lämna återbud men kände att det ändå var skönt att komma iväg och tänka på något annat. Banorna var galet svåra och några kvalificerande resultat blev det inte – naturligtvis – men det fattades inte så många poäng.
Jag (vi) orkade inte vara hemma i det tysta och tomma huset så vi packade husvagnen och drog till Öland där vi hamnade på Klinta Camping i Köpingsvik. Vi var där i nästan en vecka och det var skönt. Soligt, precis lagom varmt, solnedgångar och utflykter från norr till söder.
I juni var det även dags att kassera in ett av de corona-uppskjutna kulturevenemangen – Jesus Christ Superstar på Scandinavium. Det var maffigt och helt ok men det slog inte uppsättningen jag såg tre gånger på Göta Lejon i Stockholm. I slutet av maj såg jag även Så som i himmelen, även det ett uppskjutet evenemang. Tyvärr infriade den föreställningen inte mina förväntningar. 😦
Helgen före midsommar skulle lilla rally-Ki göra comeback på lydnads-SM tillsammans med sin matte, ett rätt hastigt påkommet beslut från mattes sida när det visade sig att de hade kvalresultat som räckte. Efter att bara ha tränat rally med mig i halvår fräschade matte upp lydnadsmomenten och tränade in de nya som började gälla vid årsskiftet – på bara några veckor! Samtidigt fortsatte jag att träna (och tävla) rally. Eftersom SM gick i Värnamo och alltså helt klart inom räckhåll åkte jag naturligtvis dit. När de dessutom gick till final fick jag åka dit två dagar i rad. Denna hund är verkligen one of a kind! ❤
Midsommar firades på hemmaplan med goda vänner och Ki som inneboende eftersom matte var på resande fot.
Juli
Detta blev en lägermånad. Vi inledde med ett traditionellt tvådagarsläger hos Jenny Wibäck. Trevligt, roligt och lärorikt som vanligt och i sällskap av ett gäng härliga värmlänningar. Några av dem hade jag träffat tidigare.
Sen var det dags för nästa försök i avancerad klass med Ki och den här gången gick det bättre. Kvalificerande resultat, med marginal, och klassvinst i den ena av två starter och ytterligare en rosett till samlingen. 🙂
Maro tvingades operera bort en liten framtand som gått sönder. Det läkte dock fint och han var fit for fight lagom till läger nr 2.
Kindslägret, som vanligt vecka 30, var nästa evenemang. Jag var på plats i god tid (och hade lite svårt att slita mig på slutet). Innan lägret drog igång på allvar var det galet hett. Minns jag rätt var termometern uppe och vände på 32-33°. 🥵 När vi väl skulle börja träna hund hade det dock sjunkit till mer rimliga temperaturer.
Instruktör den här veckan var Lars Persson och vi växlade hej vilt mellan spår, brukslydnad och uppletande. Jag gick ut stenhårt med att gå jättevilse första dagen. Jag som, av princip, inte går vilse?! Jag förstår fortfarande inte hur det kunde bli så galet på ett spår som skulle vara 300 meter? Jag kom dock tillrätta så småningom och resten av veckan gick ”smärtfritt”, förutom några onödigt dramatiska spår men jag har i alla fall en väldigt duktig spårhund. ❤ Vi hade en jättebra vecka i sällskap av bland annat lilla Skojja (Gullan) med familj. Skojja/Gullan utsåg Maro till sin stora idol. Han var dock inte helt övertygad om att han ville vara föremål för hennes idoldyrkan men det har lossnat efter det. ❤
Augusti
Eftersom jag var typ 30 år för gammal för att få ett nytt jobb i reklambranschen – eller någon annan bransch för den delen – blev jag pensionär 1/8, efter 14 månaders fruktlöst jobbsökande. Jag hade ju tur att det stämde så bra tidsmässigt och att gå i pension så tidigt som möjligt var en plan även innan jag (och alla andra på jobbet) blev uppsagda. Det är en fantastiskt skön känsla att rå sig helt själv, styra över sin egen tid och slippa förnedringen i att söka en massa jobb som jag visste på förhand att jag inte skulle få bara för att AF skulle bli nöjda.
Min födelsedag firades tillsammans med goda vänner. En härlig kväll med fantastisk mat på restaurang och tårta på altanen. 🙂
Maros förråd av mjuka leksaker utökades successivt och de överlevde! De på bilden lever fortfarande. ❤
Vi var lite kulturella och åkte till Tjörn på konstuställning – Skulptur i Pilane. En häftig upplevelse!
Jag och Ki åkte till Varberg – helt i onödan. Två starter i avancerad klass på galet svåra banor och noll kvalificerande resultat men jag ler fortfarande åt den andra starten. På första banan hade hon sånt fokus på mig att hon missade att det stod ett hinder i vägen som hon borde hoppat över. På andra banan fick hon syn på hindret när vi snurrade runt i åttans frestelse, lämnade min sida, sprang fram till hindret, blängde på det och klargjorde att hon minsann hade sett det och inte tänkte gå på några fler attentat. Sen kom hon tillbaka, vi fortsatte och hon hoppade galant över hindret (innan jag valde att diska oss). 😂
Månaden avslutades med en vecka i Dalarna hos A. Veckan bestod mest av rensning och röjning i hennes hus men vi hann med en dagstur till Rättvik och sen avslutade vi med ett par dagar på Bruks-SM i Leksand där jag bl a fick se två ekipage från Borås BK stå överst på pallen i skyddet. 🙂
September
Jag och min kulturkompis ”inkasserade” det sista evenemanget som skjutits upp under pandemin. The Ark! Utomhuskonsert i september lät ju inte helt optimalt på förhand men det blev en fin kväll med underbart väder och fantastisk show.
Jag och Ki tog ytterligare ett kvalificerande resultat i avancerad klass och hon tillbringade nästan en vecka hos oss eftersom matte var på jobbresa utomlands.
Vi gjorde en dagstur till Halland med shopping på Engelsons, lite hav (Ugglarp), lite Laxbutik och lite historia (Varbergs fästning). En härlig dag i strålande väder.
Maro kraschade sin andra och sista hörntand i nederkäken. Hur gör han? Vad gör han? 😦 Vi fick iaf en snabb tid hos veterinären och sen var han konvalecent i ett par veckor – igen. När det väl läkt (efter insats av antibiotika) tog vi tag i tungapporteringen som jag trodde skulle bli (ännu mer) problematisk men efter lite teknikträning gick det som en dans – nästan bättre än tidigare?
Oktober
Jag och Ki gick ut stenhårt med att, redan den första dagen i månaden, fixa titeln RLD A + ett bonusresultat . Innan dagen var över hann jag anmäla oss till en officiell mästarklass bara tre veckor senare så vi la oss i hårdträning.
Jag och Maro friskade upp fältspåren, precis som vi gör en gång om året, inför klubbmästerskapet.
Klubbmästerskapet gick av stapeln och förutom att vara delaktig i själva arrangemanget tävlade jag Maro i brukset och Ki i rallyn. Maro gjorde ett riktigt fint spår, ett katastrofuppletande som vi bröt och en lydnad som var ”sådär” men tungapporteringen funkade i alla fall fint utan hörntänder i nederkäken. Debuten, om än inofficiell, i mästarklass med Ki får väl räknas som godkänd och vi hamnade på en femteplacering.
Dagen efter KM debuterade vi officiellt i mästarklass men det blev ingen rosettbild efter de båda starterna. Jag lärde mig i alla fall vad vi inte hade tränat på. 🤣
Jag konstaterade att Maros ”smile” faktiskt ser bättre ut när båda hörntänderna fattas än när han bara hade en. Det blir liksom mer … symmetriskt. 😀
I övrigt verkar det inte ha hänt så mycket den månaden att döma av mina bilder, mer än att Maros förråd av mjuka leksaker expanderade i ganska jämn takt. ❤
November
Vi hade huset fullt av kelpies en hel helg. Maros syster Yra med familj (inkl lilla Skojja/Gullan ❤ ) var här och det var så mysigt. 🙂 Vi hann med två pass specialsök, spår och ett lydnadspass + god mat, goda drycker och trevligt prat. Det roligaste (förutom det trevliga umgänget) var att få en nytändning i specialsöket. Maro hade en helt annan attityd än när vi (jag) la ner det cirka ett år tidigare. Det blev ett par pass till innan månaden var över och vi ska definitivt fortsätta, om än bara på hobby- och aktiveringsnivå.
Första snön för säsongen ramlade ner. Inga stora mängder men ändå onödigt. Det blir så mycket svårare med träningen men jag gjorde så gott jag kunde, ffa med Ki eftersom vi anmält till ytterligare en mästarklass och haft turen att komma med i båda starterna trots lottning.
Jag upptäckte att Maro haltade efter vila och bokade genast tid hos hans fysioterapeut. Hon hittade lite ”skit” i bäcken och bog/nacke. Någon hälta såg jag inte till efter första behandlingen men han fick ta det lugnt – så lugnt det nu går. Han är ju tillräckligt explosiv inomhus så att gå koppelpromenader känns inte som om det gör varken till eller från. Han fick dock vara lös i skogen då och då, under mycket ordnade former.
December
Månaden inleddes på bästa möjliga sätt med två starter i mästarklass med Ki varav den ena resulterade i vårt första cert! Det var även mitt allra första cert, trots alla år av hundträning och tävling, så det kändes speciellt. 🙂 En utförligare beskrivning av den dagen finns här så jag går inte in närmare på detaljerna.
Maro fick ok-stämpel i rumpan vid återbesöket hos terapeuten och kunde sen fira lucia som drag-queen. 😀
Ki var här som inneboende i några dagar och vi fick till mycket träning. ❤
Julförberedelserna drog igång lite försiktigt med pepparkaksbak och annat. Kvällen före julafton återupptog vi traditionen med uppesittarkväll tillsammans med våra goda vänner efter ett par års pandemiuppehåll. Maro gick all in när hans favoritmänniskor (förutom husse och matte) var här. ❤
Julafton tillbringade vi här hemma med husses närmaste familj. Det var tillräckligt mycket julstämning utomhus med lite pudersnö och frost och Maro verkade nöjd med sina julklappar. 🙂
Nu tänker vi avsluta året med en timmes inomhusträning tillsammans med Maros syster Yra och resten av hennes flock. Sen tar vi med dem hem och hoppas på en lugn och trevlig avslutning på året med huset fullt av kelpies, god mat och goda drycker. ❤
Som vanligt, de senaste åren, avger jag någon sorts nyårslöfte om att blogga oftare nästa år men nyårslöften är väl till för att brytas eller… 😉
vallterrier.com 