I fredags fick vi besök av Maros syster Yra och hennes familj. Maro var nog lite i chock över att helt plötsligt ha tre tjejer i huset. Det var Stila, snart 12 år, som är lite av en Häxan Surtant och som man måste behandla med respekt. Det var, som sagt, syster Yra som är allmänt glad och go och … så var det lilla fröken Skojja, eller Gullan som jag kallar henne. ❤ Hon är sex månader och Maro är hennes stora idol, åtminstone bland de som fanns att välja på här. 😂

Han är inte riktigt van att bli dyrkad på det sättet och visste inte hur han skulle hantera hennes slick i mungiporna och andra ömhetsbetygelser men han tog det med fattning – snäll som han är. 🙂

Mattarna åt gott och drack gott och lugnet la sig även i hundflocken så småningom.

På lördagen skulle det naturligtvis tränas och vi började med specialsök i vår ladugård. Jag tröttnade ju lite på specialsöket för något år sedan. De kändes mest som om Maro nosade runt för min skull, inte för att han hade någon egentlig vilja att hitta de små röda gummibitarna och då kändes det inte så roligt. Men … uppehållet verkar ha gjort honom gott. Hemma i den bekanta miljön var han väl inte supertaggad men jobbade ändå bra och han var snabbt helt på det klara med vad han skulle göra.

Vi avslutade dagen med spår här hemma i skogen när det började mörkna. Mörkerspår är inte riktigt min ”cup of tea” men vi överlevde utan brutna ben (och utan pannlampa) och på kvällen var hundarna ännu lugnare. Gullan/Skojja somnade en decimeter från Maros öra. ❤

På söndagen åkte vi iväg och tränade lydnad en stund. Kändes en smula orättvist att den ena av oss hade tre hundar att träna och jag bara en men Maro hade nog inget emot det. 😉

Sen var det dags för specialsök utomhus i miljö som var ny även för Maro vilket brukar tagga igång honom lite mer och jodå, han skötte sig riktigt fint. Det är rätt roligt att se hur pass lika syskonen är i sitt sökarbete och det är nog bara naturliga egenskaper. Djupa gömmor är svårt och låga gömmor som det går att markera underifrån vill de gärna markera ovanifrån även om det är tydligt att de haft gömman i näsan även från den låga positionen.

När vi var färdiga med detta åkte de andra hem till sitt och vi till vårt. Maro sov rätt gott resten av den dagen. Vi hade i alla fall en jättehärlig helg med massor av hundprat och hoppas på repris inom en inte alltför avlägsen framtid.

Igår hade vi en date med en av våra lokala specialsökkompisar. Maro har varit på det stället en gång tidigare men det var nog någon av de sista gångerna vi körde för ett år sen, eller kanske t o m den allra sista.

Jag är mycket nöjd med gårdagens prestation! Han var noggrann på ett sätt jag sällan sett förut och jobbade sig verkligen fram till de flesta gömmorna av egen kraft. Förut kunde jag se att han hade gömmorna i näsan men liksom inte brydde sig om att reda ut det utan gick vidare istället. Igår gjorde han några riktigt fina sök och det värmer mattehjärtat. ❤

Vi kommer nog aldrig att tävla i det men det är ju en relativt enkel och rolig aktivering och om han nu verkligen (och äntligen) tycker att det är roligt så är det väl bara att köra.