De dimhöljda bergens…

…lilla terrier? Inte mycket tid till bloggande nu men idag blev det några korta filmer med mer eller mindre action.  13-18 sekunder tycker jag förresten är lagom längd på actionfilmer. 😉 Vi började dagen så här; med trött hund men pigg svans?

Han följde med ut ur sovrummet men smet in och la sig i det mörka tysta arbetsrummet istället, hos Bertil, och hoppades in i det längsta på att slippa gå ut. 🙂 På lunchen gick vi en promenad på ca en timme och det var mycket spring i benen på den lilla hunden. Det absolut jobbigaste som hände var när han var tvungen att gå saaakta … mot den ivägslängda leksaken. 🙂 Jag anar att det behövs en smärre justering av bromsbeläggen för stoppsträckan är en smula för lång.
När vi kom hem stod husse och väntade på åkern vid huset och där körde vi ett gäng budföringar (eller fuskrapport?). Snittsträckan var nog ca 200 meter, grovt gissat och den sprang han sex gånger, dvs närmare 2,5 kilometer i högsta fart med bara korta stopp (för att sluka en korvbit) i varje ände. Även om vi bor på ett berg så är nivåskillnaden på åkern inte särskilt stor. Dock tillräcklig för att skymma sikten mellan mig och husse, och för att terriern skulle tappa riktningen en smula. 🙂 Men det ser rätt läckert ut när han kommer ångande i dimman.
Det lilla djuret var inte ens trött efteråt?! Han flåsade inte och såg ut som om han hade kunnat köra sex gånger till? Efter det gick han en nedvarvningspromenad med husse på 20 minuter och när han kom in hämtade han en boll och skulle leka?