Månad: december 2009

Om man skulle passa på att slå in lite julklappar då, när husse är ute och jobbar. Och sen får det nog bli ett pass med lelle Lennart i vår träningslokal.

Sa jag att jag gillar vår träningslokal? 😉

Favorittomtarna – från Nittsjö keramik.

Och ja – jag borde  ha tagit av motljusskyddet.

Och nej – jag tar inget som helst ansvar för bäddningen.

Och de få gånger jag gör det går det omedelbart åt h*vete, med musik, eller möjligen utan…

Långtidsprognoser är alltid långtidsprognoser men om det här stämmer så lär vi i alla fall inte se mycket av husse i jul. Plogänka i all ära, men helst inte på julafton…

Kvällen igår gick åt till möte, och kvällen idag till en nödvändig runda på stan för att fixa de sista julklapparna (som ska skickas iväg med postpaket). Följden av detta blev naturligtvis; ingen träning på två dagar!!! Bara promenader! För att döva det dåliga mattesamvetet överlät jag vid hemkomsten ovan avbildade anka i Lennarts vård. Den pep och den pep och den pep… I säkert sju minuter.

Sen slutade den pipa.

Då började Lennart utöva HLR (hjärt- och lungräddning) efter konstens alla regler. Hans fasta övertygelse är att allt som en gång har pipit kommer att pipa igen om han bara  är tillräckligt … energisk, eller vad man ska kalla det. Det verkar dock finnas vissa brister i hans anatomikunskaper, för jag tror inte ens ankor har hjärtat i vingarna? Eller kan det vara jag som missuppfattat något?

Hur som helst är ankan nu högtidligen begravd. I sop-påsen.

För övrigt har det snöat lite idag. Vi verkar dock ha klarat oss undan det värsta, för vi har inte mer än ca 3 cm. Ett ganska lagom snötäcke om man frågar mig (men det brukar ”man” ju aldrig göra innan ”man” slänger ner skiten). Så nu kan det få ligga fram till och med juldagen, och sedan – BORT! På jullovet (jo, jag kommer faktiskt ha ett sådant) har jag nämligen tänkt träna hund. Det nuvarande snötäcket är väl iofs inget hinder för hundträning, men det får inte bli mer.

På mornarna har Iza järnkoll på varje steg jag tar.

Ska matte vara hemma, eller ska matte iväg?

Minsta lilla felsteg, med izaögonmått mätt, tolkas som att jag faktiskt ska vara hemma, och hon förvinner som en avlöning upp för trappan mot arbetsrummet.

I morse tog jag några felsteg, med izaögonmått mätt, och besvikelsen var stor när hon insåg att hon läst fel. Karlsson njuter oberört sin skönhetssömn, i trygg förvissning om att vi kommer meddela honom om det händer något extraordinärt.

Nu är det inte så synd om Iza, för husse kommer hem om någon timme. Dock lär han väl inte sätta sig vid datorn… 😉

Idag har Iza simmat igen, och efter simmet utsattes hon för stora julbadet, dvs schamponering. Det innebär att hon, när hon slutat lukta blöt hund, kommer att lukta hallontårta. Eller åtminstone Bayers hundschampo. 🙂  Hon gick dock stenhårt på principen öga för öga, tand för tand. Med andra ord; är jag blöt ska du va’ blöt. Och det blev jag. Men, men… lite vatten skadar väl knappast även om det var liiite kallt att åka hem i dyngsura byxor.

Innan simningen fick Karlsson ett lydnadspass på klubben. Efter sista tidens relativt enformiga träning med i stort sett bara framåtsändande och inkallning med ställande körde vi idag lite blandad kompott med bl a rutan, från ca 25 meter. Vi började med ett par skick på lite kortare avstånd för att friska upp minnet, men den var klockren varenda gång, även från fullt avstånd. Jag drar dock inga förhastade slutsatser; nästa gång kan terrierhjärnan vara blank igen. 🙂 Några fina fjärrdirigeringar hann vi också med. Det var inte 100% korrekta skiften, men ändå klart godkänt med tanke på hur lite vi kört alla skiften i en följd.

Avslutningsvis körde vi transporter på framåtsändadet och … tja, godkänt fick det nog bli på det. Testade mot slutet att vrida sträckan och köra vinkelrätt mot där vi kört innan och det köpte han, lite förvånande, utan problem.

För övrigt har dagen mest gått till spillo känns det som… Det är aningen frustrerande när husse ska sova på dagen på helgerna, i vårt lilla hus. Jag förstår ju att han måste sova efter att ha jobbat praktiskt taget hela natten, men jag blir oerhört låst och kan inte alls göra vad jag skulle vilja/behöva. Av veckans 16 ljusa och lediga timmar så går det bort en stor procent på grund av litet lyhört hus…

Lite snö har vi fått, och julstämningen höjdes
därmed några grader från den absoluta nollpunkten.

Så är årets luciaspektakel avklarat. Helt enligt traditionen eskorterade Borås Brukshundklubb stadens officiella luciafölje vid kortegen i samband med kröningen. I täten en tomteorkester, sedan vår lill-lucia, därefter x antal hundar (ovanligt många i år) i diverse fantasifulla utstyrslar och därefter eldig springare (=häst) med vagn och hela det ”stora” luciaföljet.

Nedan följer några bilder från showen. Som synes kör Karlsson den något mer diskreta stilen. Glitter räcker gott för en bruksterrier tycker han. 🙂 Nu sussar stjärngossen sött. Det tar på krafterna att uppträda för ett fullspäckat Stora Torget i Borås.

I övrigt har dagen ägnats åt en lyckad shoppingrunda i Gällstad. Gällstad är liksom Ullared i de Luxe-format. Inga köer och en annan kvalitet på utbudet. Här pratar vi Craft, Salomon, Svea, 8848, Eton, Oscar Jacobsson, Ivanhoe, etc. … Med andra ord är prisnivån högre än i originalupplagan av Ullared, men ändå långt lägre än i vanliga butiker. Nu är definitivt merparten av julklapparna inköpta (+några till mig själv). 🙂  Fattas bara någon ynka lite pryl, men det hinner jag lösa utan problem.

Dessutom hann vi med ett litet lydnadspass innan vi åkte in till stan för lussefirandet. Det stora glädjeämnet var en (nästan) klockren fjärr (nästan) enligt klass III. Dvs mitt avstånd var något för kort men alla skiftena utfördes rätt i första försöket med endast en mycket liten förflyttning framåt. Han lyssnade alltså på vad jag sa! Och tittade vad jag gjorde (handtecknen)!

Här kommer då bildkavalkaden.

Sötaste Teo.

Draghunden Jaffa laddar för uppdraget.

Glitter & glamour-Lennart!

Mixa & Aslan väntar på avfärd.

Tarrak tyckte det hela var lite genant…

Pompe fann sig i tomteluvan.

Kalle var inte riktigt lika förtjust.

Okänd draghund…

…och en okänd hund som blev dragen.

Härligt luciagäng.

Nu ska jag provsmaka choklad- och chiliglöggen jag införskaffat idag. Spännande!

På dagens lunchpromenad fick Iza för sig att hon skulle upp på en sten som hon aldrig tidigare visat intresse för. Hur Karlsson kom upp är något oklart, men förmodligen åkte han väl med i vinddraget från storasyster? Hur som helst fegade han ur när det var dags att gå ner så då fick matte agera hiss. 🙂

Ikväll står det julfest med jobbet  på schemat. Eller julfest och julfest? Någon julmat blir det inte, utan ”vanlig” restaurang. Inget ont i det iofs, för maten är säkert godare, men lite julmat och en snaps eller två kanske kunde ha skapat åtminstone lite julstämning?  Min vana trogen kommer jag väl vara hemma ungefär i höjd med att På spåret börjar, eller slutar. 😉 De här jobbtillställningarna lockar sällan till nattsudd…

Angående gårdagens rop på hjälp ut ur objektivpannkakan; jag kanske ska tydliggöra att det objektiv jag har idag är ett 18-135 mm. Jag har även ett fast 50 mm-objektiv. Så frågan är egentligen vad som är det optimala komplementet till dessa två. Just nu lutar det åt ett 70-300 trots allt. Men fler råd och tips mottages tacksamt.

Idag har jag dessutom plockat fram och ”dammat av” lille Lennarts glittersele. I morgon är det nämligen dags för det årliga luciaspektaklet tillsammans med klubben och Borås Lucia. 🙂

Har börjat kika på objektiv, och för varje gång jag tar tag i projektet blir jag mer och mer förvirrad. När jag började var jag  helt övertygad om att det var ett 70-300 jag skulle ha. Nu vet jag ingenting…

Klarar jag mig kanske med ett 55-200?

Vilka för- och nackdelar har det jämfört med 70-300 (förutom kortare zoom/brännvidd)?

Ska det vara Nikon, Tamron eller Sigma?

Vad är bra?

Vad är dåligt?

Ska det vara telezoom eller superzoom? Skillnaden är inte glasklar för mig…

På vissa står det ”macro”. Innebär detta att de är bättre på macrofotografering, eller betyder det något annat i det här sammanhanget?

Jag läser tester och jämförelser och blir inte klokare för det. Det lär ju dessutom dröja innan nästa objektiv (efter detta) gör sitt inträde i kameraväskan så det ska bli så bra som möjligt. Eller… det kanske inte blir något nu för att jag inte kan bestämma mig. *suck*

Det jag prioriterar (tror jag) är:

1. Snabb fokusering (som klarar löslöpande terrier och andra vildhundar)

2. Skärpa (kommer väl på sätt och vis på köpet i punkt 1, antar jag?)

3. Bildstabilisering

4. Ljusstyrka (men de ljusstarka objektiven faller bort pga priset)

En sak tror jag mig dock ha förstått; och det är att man får vad man betalar för – as usual… Det finns ju objektiv från 1200 pix, men det känns inte som något alternativ. Å andra sidan är jag inte beredd att lägga mer än 5000:-, och helst något mindre. Om jag nu alls ska köpa ett nytt objektiv? Kanske lika bra att vänta tills jag kan köpa ett för mer pengar? Men å andra sidan, kommer jag att använda det så mycket att det är värt det?

Tusen frågor, få svar?

Hjälp mottages tacksamt…

Något av det som känns intressant är detta:

http://www.cyberphoto.se/info.php?article=DX55200VR

http://www.cyberphoto.se/info.php?article=si70300osN

*kliar mig i huvudet och funderar vidare*

Ett alternativ är ju att skaffa nya glasögon, trots allt, för då slipper jag just det här problemet…

Igår kväll var det synd om den lilla terriern. Han hade nämligen inte fått träna på flera (två!) dagar utan fått nöja sig med promenader. Han gick omkring och såg ut som om ingen på hela jorden älskade honom…

För att bevisa att så inte var fallet gick vi ut en sväng i vår träningslokal, och när han anade att det var träning på gång påminde han starkt om ett fullblod på Täby galopp, efter två månaders boxvila. 🙂 Han taktade, gjorde piruetter och skänkelvikningar i 180 knyck bara jag tittade på honom. Trots överladdningen och explosionsrisken skötte han sig riktigt bra, och han var sååå lycklig. Vi tränade väl i ca en kvart, och det räckte för att sudda ut de värsta fullblodstendenserna. 🙂

För första gången på sex år har jag idag varit hos optikern och gjort en synundersökning (eller syndundersökning som jag lyckades felstava det till på Facebook). Synundersökning var den här gången av modell XL, dvs inte bara undersökning av synskärpan utan också koll av förekomsten av (eller frånvaron av) diverse ögonsjukdomar. Finns en del att välja på i släkten så det kändes som ett smart drag.

Ögonbottnarna har fotografererats, och jag har sett bilderna. Dessutom gjordes en synfältsundersökning och där var det trycka snabbt på knappen som gällde. Det blev onekligen lite Dr House goes Doobidoo-känsla över det hela.

Resultatet av besöket blev; med beröm godkänt. Dvs jag är lika halvblind som jag alltid har varit, eller åtminstone varit sedan åtta års ålder, men några större förändringar sedan sist har det inte blivit. Jo, förresten, jag har blivit pyttelite mer närsynt (!) på höger öga. Det i sig är ju ett fenomen i den här åldern, men optikern tyckte att det renderade i ett relativt stort avdrag på vuxenpoängen, och det tackar man ju för. 🙂

Kontentan var att jag nog klarar mig med de nuvarande glasen ett tag till, och om jag vill byta så är det progressiva som gäller. Till den nätta kostnaden av ca 6000 pix bara för glasen! Sen ska man ju ha en hyfsad båge på det också. Nä, även om mina bågar inte är av senaste modell så har jag enhälligt bestämt mig för att de är ”klassiska” (hm?)  och att jag kan leva med dem ett tag till.

Så nu funderar jag som bäst på om jag ska köpa en videokamera eller ett nytt objektiv till min Nikon istället? Förra gången jag ”slapp” köpa progressiva, för två år sedan, köpte jag ju systemkameran. 🙂 Eller också samlar jag vuxenpoäng och köper ingenting, men guuud så tråkigt… 😉

Och på tal om att köpa… merparten av julklapparna har nu beställts via nätet. Nu är det bara de svåra kvar… *suckar jättedjupt*

Och, btw, julkortssidan är uppdaterad. 🙂

Det är väl troligen få som missat den där ”såpan” om Ullared som gått i kanal 5 i några veckor nu. Själv har jag sett en del. Och fascinerats. Jag menar… folk åker buss från Sundsvall (79 mil enligt Eniro) för att panikshoppa en dag!

Nu kommer vi till dagens två bekännelser.

Håll i er!

1. Jag bor endast nio mil från Ullared.

2. Det är exakt tjugo år + en vecka sedan jag var där…

.

.

.

.

Borde jag åka dit? När är det lägsta möjliga lågsäsong? Kan veckan efter nyår vara lämplig? Eller veckan före januarilönen?

Och OM jag åker dit (vilket inte känns särskilt troligt) kommer jag antingen att bli totalt lamslagen och inte handla en pryl (vilket var ungefär vad som hände för 20 år sedan) eller också…? Men på något sätt känns det onekligen som om man borde göra ett studiebesök i verkligheten…

Ja i väster bor vi ju, och det senaste dygnet har det varit ovanligt vilt också.

Det började igår, mitt på blanka dan, med att det helt plötsligt stod en älgtjur snyggt uppställd ca 15 meter från huset, rakt nedanför sovrumsfönstret.  Som vanligt glömde jag att jag faktiskt numera har en OK kamera i mobilen, som låg i fickan, så någon bild blev det inte.

I morse när vi snubblade ut i mörkret för första morgonkissen (hundarna skulle kissa, inte jag) så hann vi inte mer än ut på vår infart förrän Iza började morra rakt ut i mörkret?! När Iza morrar lyssnar man, för det sker inte i onödan. Vi retirerade in på tomten, vilket Iza verkade mycket nöjd med, och de fick uträtta sina behov på gräsmattan, i strålkastarskenet. Kändes bäst så. Vad som dolde sig i mörkret lär jag aldrig få veta…

Idag när jag var ute och la ett spår till Karlsson i närskogen så studsade det först iväg en hare. Inte så anmärkningsvärt iofs, förutom att jag nog aldrig sett en hare i den skogen. När jag gått ytterligare 150 meter råkar jag lyfta blicken från mossan och får då syn på en älgko med två kalvar som lufsar iväg en bit bort, uppenbart inte helt tillfreds med mitt val av spårterräng.

Så, nu borde jag väl ha fyllt min viltkvot för den närmaste veckan i alla fall?

Ja Karlsson fick som sagt ett spår. Började med upptag på åkern utanför huset. Där försökte han först gå bakspår, men ”ångrade” sig ganska snabbt när han fick lite motstånd i linan. Sen gick spåret på åkern i ca 300 meter för att sedan gå över en stenmur, vinkla tvärt och över en djup bäck. Vinkeln efter stenmuren vållade vissa problem för där har jag alltid gått rakt fram tidigare. Vanans makt…

Nåväl, efter det skötte han sig fint förutom att han missade en apport i form av en skogspinne. Tempot var bra och han kom igång snabbt efter apporterna. Några tuggor bark fick han väl i sig, men det var inte så intressant idag. Totalt skulle jag tippa att spåret var 7-800 meter.

Efter det fortsatte vid med framåtsändandetransporterna från gårdagen, och idag hade hämningarna släppt lite. Han var inte alls lika blockerad som igår utan skötte sig bra. Tempot var också lägre. Kanske för att han hade ett spår i benen, men han var nog generellt mer balanserad idag.

Så var snart den här helgen till ända. Vill inte att det ska gå så sabla fort! Tycker inte jag hinner med någonting med de här korta dagarna, för mörkret gör mig mer eller mindre handlingsförlamad. En yrkesskada från mitt liv som skiftarbetare när man inte behövde städa eller göra andra nyttigheter när det var mörkt…

En bild från i morse får avsluta dagens inlägg. Det gäller att ha support när man sover så att man inte ramlar av … golvet. 😉

Då har de börjat droppa in, de digitala julkorten alltså. Idag landade det allra första i inboxen. I år ska jag försöka vara duktig flicka och lägga upp alla (digitala) julkort på en sida så som vissa av mina vänner gör. Vi får väl se hur länge det håller?

Sidan hittar du hur som helst här, eller via länken i högerspalten.

Själv har jag färdigställt vårt, men håller på det en stund till. De som ska levereras i pappersform har idag lämnats in för framkallning, så vi är på gång. 😉

Som sagt; en sväng i stan blev det, och bl a ett besök hos optikern för att kika på bågar. På tisdag ska jag nämligen dit för synundersökning och om inget mirakel inträffar innan dess så är det väl dags för progressiva… *suck* Det är många år sedan jag köpte glasögon senast och valet av bågar är naturligtvis oerhört traumatiskt. Ska försöka få tag på en klubbkompis som tidigare jobbade i butiken (och hennes son driver den idag). Tänkte att hon skulle få följa med som smakråd för hennes val brukar vara klockrena. Själv står jag som ett fån och vet inte var jag ska börja. Och sluta…

För övrigt har jag hunnit med ett rejält träningspass med Lennart Å. Karlsson. Mitt obehag i onsdags, och den osäkerhet det byggde upp hos både honom och mig, verkar tyvärr fortfarande sitta i. Transporterna på framåtsändandet var tillbaks någonstans på minussidan… 😦 Körde dessutom ganska många raka inkallningar, och några med ställande. Och tja, det såg väl ganska hyfsat ut.

I morgon är det en ny dag, och då fortsätter vi. Ska dessutom försöka hinna med ett spår tänkte jag.

Gårdagskvällens kalas gick fort. Jättefort! Men för att dra ut på det hela lite fick hundarna kalasa en i taget. Födelsedagsbarnet blir nämligen så stressad när han ska äta glass i storasysters närvaro att han nästan sätter i halsen och kräks upp alltihop. En i taget är alltså bra.

Observera glassresterna vid mungipan. 🙂

Sen var det presentutdelning.

Idag måste jag åka in till stan och uträtta lite ärenden, dessutom ska jag försöka hinna träna lite med terriertrollet. Det är dock mörkt som natta, och regnar, så inspirationen är inte på topp för varken det ena eller andra. Kunde vi inte ha fått behålla frosten och minusgraderna som var i veckan?