Dag: 30 december, 2009

Idag har det varit ett strålande vinterväder, och om man nu hade gillat snö och vinter hade man varit i sitt esse. Hur som helst tog jag oss i kragen och harvade iväg runt djävulsrundan. Fördelen med kylan var att hästarna inte orkade trakassera oss utan hade fullt sjå att skrapa sig ner genom snön för att hitta lite mat i väntan på lunchen. De sjuttifjorton hundarna i djävulshuset kanske har frusit ihjäl för där var det lugnt. 25% av promenaden fick vi pulsa i nästan orörd snö, och den lille terriern hade kramp i tassarna väldigt ofta. Men annars (förutom de 25%) var det rätt trevligt. 😉 Tyvärr blir det inga bilder från promenaden för kameran tar jag inte med när jag är ensam med båda de vilda djuren.

Dock har jag fotat istappar och lite annat, på hemmaplan.

Visst får man lite Jukkasjärvi-feeling?

Bambi utanför köksfönstret på förmiddagen.

Förutom istappsfotning och hundpromenad har det inte blivit så mycket vettigt gjort idag heller. Kattvinden får vila i frid till nästa år…

Igår kväll klämde jag förresten ett par avsnitt av Dr House, och då somnade jag minsann inte. Det var alltså Damernas detektivbyrå det var fel på, inte mig. Skönt! Och några biverkningar av vaccinationen har jag inte heller märkt av. Jo, om jag känner efter riktigt, riktigt noga kanske jag har pyttelite ont i armen. Men då måste jag känna efter som sagt… 😉

Nyss bet jag ett stor tugga ur det sura äpplet och tog fram dammsugaren. Jag menar… jag har ju semester?  Ska man verkligen behöva dammsuga då? Nåja, promenaden med snabeldraken i vardagsrummet gav flashbacks från gårdagskvällen.

När jag städade strumplådan här om dagen hittade jag ett par obegagnade  skidstrumpor, troligen inköpta innan jag riktigt insett att jag slutat åka skidor. Det var en kraftig modell med extra långa skaft, och jag såg oerhört snabbt vilken potential det fanns. Hundleksak! Jag stoppade i en pipande tennisboll i ena strumpan, en massiv gummiboll i andra strumpan och så knöt jag ihop skaften. Detta resulterade i något meterlångt och, enligt Karlsson, fantastiskt roligt.

Den pipande tennisbollen monterades ganska snabbt loss ur sin strumpa och dödades, men den andra bollen fanns kvar. Igår tyckte Karlsson att det var dags för lite kamplekar och jagade Iza runt i huset för att få henne att hålla emot. Hon var dock föga intresserad och då sökte han upp mig istället, där jag satt i TV-fåtöljen. Jag upplät en hand till mothållning och terriern var nöjd. Han drog och slet och morrade av hjärtans lust, och jag fortsatte med mitt dvd-tittande.

Men då… DÅ vaknar schäfertanten?! Matte och lillebror skulle minsann inte få roa sig utan att hon var med. Hon kommer farande och greppar ett stadigt tag mitt på det långa strumparrangemanget och börjar tugga hysteriskt. Låt mig påminna om att vi pratar om samma schäfertant som bara har en dryg månad kvar till 10-årsdagen. Det kändes verkligen som om hon rent tandgripligen ville avbryta vår roliga lek. Inte vara med, utan just avbryta. Jag skrattade så att tårarna rann, pausade dvd:n och hade så gärna velat hämta kameran, men av naturliga skäl gick ju inte det eftersom jag var deltagare i dramat. Dessutom utspelade sig det mesta under soffbordet och fotovinkeln var usel. Men förhoppningsvis kommer jag minnas det ändå. Kanske skulle rama in strumporna?

Nu ryms helt plötsligt båda två på beanbagen?! (ajFån-bild)