Uncategorized

Man tager vad man haver!

Och idag hade man en rak, och praktiskt taget otrafikerad, grusväg, samt en husse som kunde eskortera Iza på en rejäl promenad. Det innebar att jag och den lille terriern kunde träna! Jippie!

Iväg mot grusvägen bar det, genom skogen så att han fick springa av sig. Vi började med lite fjärr, och dagens nyhet var att han faktiskt backade med framtassarna in i sitt från stå. Wow liksom?!

Sen nötte vi transporterna på framåtsändandet. Riktigt bra blev det, med ett lagom högt/lågt tempo.

Några inkallningar med ställande blev det också, och till sist fick han till ett skitsnyggt ställande. I samma sekund började det regna/hagla/snöa (det var lite oklart) och jag såg det som ett tecken från högre makter på att vi faktiskt skulle sluta där och då, så det gjorde vi.

Uncategorized

The Housemouse 2.0…

… har nu mött sitt öde. Det har sitt pris att få smak på kravodlade russin. Men, det blev bara ett – igår natt. Nattens var orört och musen prydligt avrättad. Och hel. Detta får mig att tro att detta var kannibalen. Men … fällan får stå kvar, gillrad med kravodlat russin, så får vi se vad som händer.

Det har även sitt pris att bo på landet. I en trea i hyreshus i stan hade jag varken behövt ägna mig åt mössjakt eller snöskottning. Och på tal om det så har jag inte så ont i muskulaturen idag som jag befarade. Bara lite här. Och lite där. Men det är ju en dag i morgon också…