…efter jobbet, så här tre dagar innan julafton, så kan man alltid köa sig runt i stan för att uträtta diverse ärenden, och avsluta på ICA för att handla det sista.
Sen kan man köra i ilfart (nåja, allt är relativt) hem för att om möjligt få hem den färska basilikan oihjälfrusen.
Och när man kommer hem kan man upptäcka att man har glömt hälften, och åka in till stan igen. För att handla det allra sista.
Eller?
Det kanske blir en tur till, men inte idag.
Hundarna blev i alla fall glada när jag kom hem. Båda gångerna…
Och på tal om ”ilfart”; hittade följande formulering hos Kennel Enduro, och jag tycker den var klockren.
Åkte i snigelfart hem, men var rätt ensam om det…som vanligt. Börjar väl bli gammal. Har slutat att tro på ett liv efter detta, medan andra åker som om dom spelar TV-spel och har fem liv kvar…
Nu ska jag svimma i TV-fåtöljen en smula, och förfasa mig över fru Ankas bravader…
vallterrier.com 
Försökte se ankan idag igen, men det gick bara inte. För….jag vet inte, för hemskt, för fult, för sjukt, för dumt.
Tack för finfina julkortet!!! 🙂
Instämmer till full med Mårr *pekar uppåt*.
Så dumt och så korkat att jag skäms å deras vägnar. 😛
Jag har också varit på Ica i dag. I går också. Och jag måste åka dit i morgon med. Jag har nämligen ”det allra sista” kvar. Men jag FÖRSÖKTE i varje fall att få handlat allt ikväll, men när Ica inte ser till att ha den julkorv hemma som jag vill ha så måste jag ju. Och så har jag förstås bolaget kvar och ett par julklappar. Inte är jag färdig med allt här hemma heller *suck*. Men, det lär bli jul även om jag inte hinner allt jag tänkt mig. Men jag fick ju i varje fall till lagom salta köttbullar med hjälp av julöl. 😉
Ha det!
Oj, glömde ju det viktigaste:
TACK för det JÄTTEfina julkorten, som kom i brevlådan i dag! Det pryder sin plats på linneskåpet, där jag sätter upp alla julkort jag får.
Hoppas att tomten hittar sin säck, bara… 😉
Karlsson hoppas nog att han inte hittar den, för då får han ju alla klappar själv. 🙂
Finns hon på riktigt??
När jag först hörde talas om henne trodde jag att det var någon parodi av något slag och att hon var gift med Arne Anka. Han som sa: ”Att tänka innan man talar är som att torka sig i röven innan man skiter”.
Jag har faktiskt inte helt släppt den tanken…hon BORDE liksom inte vara på riktigt.
Älskar det där med att ”hundarna blev iaf glada när jag kom hem, båda gångerna”. Det där välkomnandet kan jag sitta och bespetsa mig på i bilen på vägen hem =)
Tydligen var den nuvarande fru Anka rätt odräglig redan som ung, om man ska tro insändare (!) i vår lokala tidning. Svågern bör ha gått i samma skola som hon, men mindes henne faktiskt inte. En av mina kollegor på jobbet hade hittat henne i skolkatalogen, så nog finns hon…
Säkert?!