…efter jobbet, så här tre dagar innan julafton, så kan man alltid köa sig runt i stan för att uträtta diverse ärenden, och avsluta på ICA för att handla det sista.
Sen kan man köra i ilfart (nåja, allt är relativt) hem för att om möjligt få hem den färska basilikan oihjälfrusen.
Och när man kommer hem kan man upptäcka att man har glömt hälften, och åka in till stan igen. För att handla det allra sista.
Eller?
Det kanske blir en tur till, men inte idag.
Hundarna blev i alla fall glada när jag kom hem. Båda gångerna…
Och på tal om ”ilfart”; hittade följande formulering hos Kennel Enduro, och jag tycker den var klockren.
Åkte i snigelfart hem, men var rätt ensam om det…som vanligt. Börjar väl bli gammal. Har slutat att tro på ett liv efter detta, medan andra åker som om dom spelar TV-spel och har fem liv kvar…
Nu ska jag svimma i TV-fåtöljen en smula, och förfasa mig över fru Ankas bravader…
