Kvällen igår gick åt till möte, och kvällen idag till en nödvändig runda på stan för att fixa de sista julklapparna (som ska skickas iväg med postpaket). Följden av detta blev naturligtvis; ingen träning på två dagar!!! Bara promenader! För att döva det dåliga mattesamvetet överlät jag vid hemkomsten ovan avbildade anka i Lennarts vård. Den pep och den pep och den pep… I säkert sju minuter.
Sen slutade den pipa.
Då började Lennart utöva HLR (hjärt- och lungräddning) efter konstens alla regler. Hans fasta övertygelse är att allt som en gång har pipit kommer att pipa igen om han bara är tillräckligt … energisk, eller vad man ska kalla det. Det verkar dock finnas vissa brister i hans anatomikunskaper, för jag tror inte ens ankor har hjärtat i vingarna? Eller kan det vara jag som missuppfattat något?
Hur som helst är ankan nu högtidligen begravd. I sop-påsen.
För övrigt har det snöat lite idag. Vi verkar dock ha klarat oss undan det värsta, för vi har inte mer än ca 3 cm. Ett ganska lagom snötäcke om man frågar mig (men det brukar ”man” ju aldrig göra innan ”man” slänger ner skiten). Så nu kan det få ligga fram till och med juldagen, och sedan – BORT! På jullovet (jo, jag kommer faktiskt ha ett sådant) har jag nämligen tänkt träna hund. Det nuvarande snötäcket är väl iofs inget hinder för hundträning, men det får inte bli mer.
vallterrier.com 