På mornarna har Iza järnkoll på varje steg jag tar.
Ska matte vara hemma, eller ska matte iväg?
Minsta lilla felsteg, med izaögonmått mätt, tolkas som att jag faktiskt ska vara hemma, och hon förvinner som en avlöning upp för trappan mot arbetsrummet.
I morse tog jag några felsteg, med izaögonmått mätt, och besvikelsen var stor när hon insåg att hon läst fel. Karlsson njuter oberört sin skönhetssömn, i trygg förvissning om att vi kommer meddela honom om det händer något extraordinärt.
Nu är det inte så synd om Iza, för husse kommer hem om någon timme. Dock lär han väl inte sätta sig vid datorn… 😉
vallterrier.com 