Uncategorized

Vilse i objektivpannkakan…

Har börjat kika på objektiv, och för varje gång jag tar tag i projektet blir jag mer och mer förvirrad. När jag började var jag  helt övertygad om att det var ett 70-300 jag skulle ha. Nu vet jag ingenting…

Klarar jag mig kanske med ett 55-200?

Vilka för- och nackdelar har det jämfört med 70-300 (förutom kortare zoom/brännvidd)?

Ska det vara Nikon, Tamron eller Sigma?

Vad är bra?

Vad är dåligt?

Ska det vara telezoom eller superzoom? Skillnaden är inte glasklar för mig…

På vissa står det ”macro”. Innebär detta att de är bättre på macrofotografering, eller betyder det något annat i det här sammanhanget?

Jag läser tester och jämförelser och blir inte klokare för det. Det lär ju dessutom dröja innan nästa objektiv (efter detta) gör sitt inträde i kameraväskan så det ska bli så bra som möjligt. Eller… det kanske inte blir något nu för att jag inte kan bestämma mig. *suck*

Det jag prioriterar (tror jag) är:

1. Snabb fokusering (som klarar löslöpande terrier och andra vildhundar)

2. Skärpa (kommer väl på sätt och vis på köpet i punkt 1, antar jag?)

3. Bildstabilisering

4. Ljusstyrka (men de ljusstarka objektiven faller bort pga priset)

En sak tror jag mig dock ha förstått; och det är att man får vad man betalar för – as usual… Det finns ju objektiv från 1200 pix, men det känns inte som något alternativ. Å andra sidan är jag inte beredd att lägga mer än 5000:-, och helst något mindre. Om jag nu alls ska köpa ett nytt objektiv? Kanske lika bra att vänta tills jag kan köpa ett för mer pengar? Men å andra sidan, kommer jag att använda det så mycket att det är värt det?

Tusen frågor, få svar?

Hjälp mottages tacksamt…

Något av det som känns intressant är detta:

http://www.cyberphoto.se/info.php?article=DX55200VR

http://www.cyberphoto.se/info.php?article=si70300osN

*kliar mig i huvudet och funderar vidare*

Ett alternativ är ju att skaffa nya glasögon, trots allt, för då slipper jag just det här problemet…

Uncategorized

Fullblodet och jag…

Igår kväll var det synd om den lilla terriern. Han hade nämligen inte fått träna på flera (två!) dagar utan fått nöja sig med promenader. Han gick omkring och såg ut som om ingen på hela jorden älskade honom…

För att bevisa att så inte var fallet gick vi ut en sväng i vår träningslokal, och när han anade att det var träning på gång påminde han starkt om ett fullblod på Täby galopp, efter två månaders boxvila. 🙂 Han taktade, gjorde piruetter och skänkelvikningar i 180 knyck bara jag tittade på honom. Trots överladdningen och explosionsrisken skötte han sig riktigt bra, och han var sååå lycklig. Vi tränade väl i ca en kvart, och det räckte för att sudda ut de värsta fullblodstendenserna. 🙂