Om sanningen ska fram så är det nog ett antal blogginlägg som aldrig ”blivit” pga att jag inte kommit på någon bra rubrik. Med det inte sagt att mina rubriker brukar vara särskilt fyndiga, men det är på något sätt där det börjar. Just nu är det total öken i rubrikförrådet så det får bli vad det blir.
I helgen var det meningen att jag skulle ha nackat pelargoner (läs: tagit sticklingar). Av det blev det inget, men jag lyckades åtminstone fota en del av exemplaren. Det är lite ironiskt att det är NU de är som vackrast. Nu när man inte är ute på altanen särskilt mycket och kan njuta av dem. De som klarat den här sommaren bäst är faktiskt hängpelargonerna. Där har jag några exemplar som jag faktiskt är lite stolt över.
Hängpelargon med okänt namn. Blommorna är som konstverk!
Gammal hederlig Mårbacka.
Också väldigt vackra blommor.
En rosenpelargon som började med en fådd stickling (av Karlssons
kusins matte) förra sommaren och nu blivit tre stycken tack
vare toppskott i våras som tog sig bra.
Vacker variant som jag inte kommer ihåg namnet på. Ingen idé att ta
sticklingar tror jag, och kommer förmodligen inte klara övervintring,
så jag njuter så länge det varar.
Samma historia som ovan – tror jag.
En hyfsat välväxt hängvariant med okänt namn.
En annan härlig hängande sak som dessutom har massor av knoppar
som inte slagit ut. Den hamnade uppenbarligen rätt här i livet. 🙂
I övrigt har jag ”jagat” den lille terriern ganska frekvent sen sist. I lördags eftermiddag blev det intensivträning av utgången till gruppen på framåtsändandet. I söndags blev det ett spår av modell längre som han löste riktigt, riktigt bra. Bra tempo, fokuserat och koncentrerat. Sköter han sig så på tävling behöver jag nog inte oroa mig.
Igår kväll blev det uppletande och lite framåtsändandeträning på klubben och han var faktiskt ganska duktig på båda delarna. 🙂
Idag har vi hunnit med ett kortare spår som gick OK. Problemet är att på väg hem hände något med hans ena baktass?! Förhoppningsvis var det väl bara en myra av elak sort som högg honom i tassen men han var ganska bekymrad en stund trots att jag inte kunde se/känna något. Just nu sover han lugnt, så vi får väl se om det gått över till lunchpromenaden, annars får vi ställa in den.
I morgon är det meningen att jag ska vara ledig och ägna förmiddagen åt hundträning och kantarellsafari. Hur det blir med det beror dock på hur det går med tassen. Eftermiddagen ska sedan ägnas åt pelargon-nackning bland annat.
På fredag bär det iväg till SM i Falkenberg, utan hundar, så då får han vila. Och större delen av nästa vecka tillbringar jag i Norge på tjänsteresa så då får han vara på ”retreat” hos dagmatte.
Pappas status är förändrad till det bättre såvitt vi vet. Det gick åt rätt håll hela helgen så vi åkte aldrig iväg. Nu är han flyttad till lasarettet på hemorten, och jag hoppas de tar väl hand om honom.
Avslutningsvis några bilder från i morse. Först lite mys, och sen lite hångel. 🙂
vallterrier.com 