Back in (bruks)business!

Efter att ha tillbringat gårdagen vilandes på lydnadslydnadslagrarna från i fredags (dvs inte tränat någonting) var det idag dags att ta tag i spårträningen.

V och brukspudeln Vincent kom hit vid lunchtid. Jag gick ut ett spår till Vincent, som helt plötsligt fått för sig att han inte ska apportera spårapporterna i spåret?! Utanför spåret är det inga problem, och det har även fungerat i spåret. V la ett spår till K med lite annorlunda strategi än på lägret. De fyra sprillans nya latexpiparnamedsvans kom till god användning.

Medan spåren låg till sig slappade mattarna lite på altanen och hundarna busade. Vincent har ju växt till sig lite sedan sist de träffades för en dryg månad sedan. Då var de jämnstora, men inte nu längre. 🙂

Karlsson gillar faktiskt att ligga på rygg och brottas,
så det är inte så farligt som det ser ut.

”Det var tusan vad mycket ”ludd” det var på den här jycken!”

Vi började med Vincents spår. I början var det lite flaxigt, och han ville inte ta pinnarna även om han markerade dom. Det var mycket mer intressant att fortsätta spåra. Vi försökte vänta ut honom, men det gick … sådär.

Andra halvan av spåret gick han jättefint, men intresset för spårpinnarna var nästan lika svalt. När han visade tendens till att ta den sista pinnen så var den full med myror… Ridå!

Hur som helst; det är inte bara lille Lennart som är galen i latexpiparmedsvans. En sådan låg även som slut i Vincents spår, och nöjd var han med det. 🙂 Matte har fått lite hemläxa som förhoppningsvis, på sikt, kan öka intresset för pinnarna även i spåret.

Därefter var det dags för Karlssons spår. Upplägget var; fyra pinnar, fyra pipar. 20-30 meter efter varje pinne låg det en pip. Min tanke är att detta ska öka på suget att fortsätta efter apporterna, och så här långt känns det som en klok tanke. Han spårade väl i stort sett bra, utom när vi hamnade på precis den fläck där Bambi och hans 23 närmaste anhöriga uppenbarligen bor. Ofta, mycket och gärna. Ett rejält stim med färsk Bambi-skit (och sannolikt Bambi-spår) störde fokus lite, milt uttryckt. Men om man bortser från det så får jag vara nöjd. Dessutom har jag varit i delar av ”vår” skog som vi aldrig satt våra tassar på tidigare, eller åtminstone inte på väldigt länge. Den delen av skogen förvandlades för ett antal år sedan till hygge (numera överväxt med hallonbuskar och högt gräs) och sedan har jag nogsamt undvikit den delen. Har så jäkla svårt att gå på hyggen, och är löjligt rädd att ramla. Dock var det nyttigt både för mig och lille Lennart, för förr eller senare får vi garanterat ett hyggesspår på tävling. En tröst i det hela är dock att V (som naturligtvis gick med i spåret) är sjuksköterska på akuten och har mångårig erfarenhet från ortopeden… 😉

Kvällen har sedan ägnats åt hushållsbestyr, så som bakning av uppflyttningstårta/-kaka som skall serveras på klubben i morgon. Dessutom har jag lagat ”riktig” mat (köttfärsbiffar), dvs inte semestermat. Bara det var en upplevelse… Och om 11 timmar ca kliver jag in genom dörren till jobbet igen. *suckar djupt*