Dag: 15 juni, 2008

På eftermiddagen åkte jag upp till klubben för att köra ett agilitypass med Iza innan det var dags att simma. De flesta hindren på banan låg på mediumhöjd (40 cm) och jag lät det vara så. Det var liksom inte höjden som var det viktiga, utan ordningen. Mer dirigeringsövningar för matte så att säga. Iza var dock mycket tveksam, halvt ointresserad och ville ibland inte ens hoppa?! Första tanken var; hon HAR ont någonstans! Men… efter åtta år känner jag den lilla kärringen mot strömmen ganska bra, och tvärt emot vad de flesta förmodligen gjort så höjde jag hindren istället. Till large-höjd, 60 cm. Och se då blev det fart på schäfer-tanten. Uppenbarligen tycker hon att småhinder är för mesar i stil med lillebror och andra liknande kreatur. 😉

Efter det bar det iväg till ett simpass. Där fick Iza vara demo-hund för ett studiebesök. Det har hon ju varit förr, även om det är länge sedan. Hon blev lite förvånad när det ramlade in ett gäng människor och radade upp sig efter bassängkanten men när hon simmat några varv och ”hälsat” så fortsatte hon med det vi höll på med.

Karlsson har fått ett spår som han faktiskt löste riktigt, riktigt bra! För första gången på länge försökte jag med ett upptag. Gjorde ett av tårtbitsmodell för att hjälpa honom att göra rätt. Vi hade perfekt motvind också, vilket var planerat, så att han skulle få spåret i näsan på ett tidigt stadium. Jag gick med honom i kort lina fram till spåret men där var det ingen tvekan. Han tog spåret kanonfint. Och åt rätt håll! Han jobbade jättefint även under resten av spåret och plockade t o m skogspinnen sååå fint. Visst tappar han spåret ibland men jobbar sig snabbt och metodiskt tillbaks på egen hand. Det ska nog bli en riktig spårhund av honom också. 😉

Det mesta av midsommarmaten har vi också hunnit inhandla, så nu kan jag börja lägga in sillen när jag vill. 🙂

Avslutningvis kan jag meddela att två klubbkompisar idag kapat åt sig både guld- och bronsmedaljen i small-klassen på agility-SM! Vilket kanonjobb! Jag är grymt imponerad. Inte för att jag tror att dom läser här, men; GRATTIS!

Jag är nästan lite rörd… Jag har fått prata med en alldeles levande (om än något förvirrad) människa på Telias felanmälan.

Gjorde ett nytt försök att kolla om de visste något om mitt svajiga bredband. När jag kom fram till den automatiska sockersöta rösten som ber en berätta vad man vill sa jag; ”j a g   v i l l    t a l a   m e d   k u  n d t j ä n s t” med min alla mest bestämda röst. Efter ytterligare lite tråcklande i talsvarsmaskineriet och några minuter i kö så hände det; en levande människa svarade!!! Människan hade vänligheten att meddela att felet var känt och att förra veckans åtgärder inte varit tillräckliga utan att man skulle göra mer i morgon. Bara att hålla tummarna för att det hjälper.

Men ändå; jag har talat med en människa på Telia. Värt att notera!

(Jag har tidigare försökt samma taktik, men misslyckats, så det här känns som ett stort steg för den lilla människan.)