Dag: 8 juni, 2008

Redan i fredags föreslog jag att vi på söndag, dvs idag, skulle åka in till stan och käka på någon trevlig uteservering.

Efter väl förrättat värv med pensel i handen hela helgen bar det iväg in mot stan, för att för en stund bete oss som alldeles vanliga människor. Alltså sådana som varken har hund(ar) eller underhållskrävande gamla trähus att ta hand om.

Det fanns lediga bord på första stället vi siktade på. Att det var fotbolls-EM på storbilds-TV kunde jag tänka mig att leva med/bortse ifrån. Maten brukar vara god och miljön trevlig. När vi väl slagit oss ned insåg jag dock att storbilds-TV:n inte bara hade bild. Den hade ljud också. Högt. Men det var lugnet före stormen…

Efter ca fem minuter ockuperades restaurangen av 40-talet finsk-talande män. De bara kom, på en lång rad, från ingenstans? De var välvårdade och civiliserade men ölen flödade och deras ljudnivå steg i samma takt som ölen sjönk i glasen. Förmodligen var de Volvo-försäljare på mutresa, som just checkat in på Grand Hotel i kvarteret bredvid och imorgon ska till Volvo bussar här i stan på studiebesök. (Vissa ledtrådar gick att finna i deras klädsel. 😉 ) Enda tänkbara förklaringen till den sammansättningen av människor. Alla försök att prata vid bordet var lönlösa. Vi åt vår mat, betalade och gick. Inte för att vi tänkt oss någon längre sittning, men kanske en något lugnare.

Nu har temperaturen sjunkit avsevärt och det blåser kulingvindar. Beslutade mig alldeles nyss för att ta ett träningspass med den lille livräddaren. DET var uppskattat. Han var så lycklig, och tacksam, och lycklig, och… 🙂 Jag tror vi börjar komma över ”tröskeln” i fjärren också, dvs låsningen i andra läggandet. Vi får väl se om jag tror rätt?

Det kom en bild också, från förra helgens utställningsspektakel. Jag kan inte för mitt liv begripa att inte domarna ser samma sak som jag; dvs världens vackraste Karlsson? 😉

I morgon är det måndag och jobb. Tur är väl det för efter den här helgens ”arbetsläger” behöver jag vila upp mig lite. 😉

Rubriken kan tolkas lite  som man vill, för igår var Karlsson både livräddare (än de flesta) och livräddare (som grabbarna i Baywatch).

När gårdagens alla arbetsuppgifter (med pensel i handen) var avklarade åkte vi iväg för att bada med hundarna. Tyvärr var fotoförhållandena tämligen bedrövliga, med djup skugga vid badplatsen och skarp sol lite längre ut, men det blev som det blev.

Att få i Iza i vattnet är ju inga större problem, och igår tyckte hon t o m det var kul att apportera dummien som hon varit tämligen ointresserad  av tidigare.

När Iza simmat färdigt var det dags för Karlsson. Simning har ju aldrig varit någon favoritsysselsättning, och ärligt talat (tänker tillbaks på förra sommaren) har vi väl inte gjort sådär jättemycket för att uppmuntra denna sysselsättning, men igår skulle det åtgärdas. Och än en gång kunde vi konstatera att kvinnans list övergår mannens förstånd. 😉

Husse körde en lite annorlunda taktik; dels att lyfta ut honom en liten bit så att han skulle simma in, och dels att hålla honom under magen. Ingen av metoderna var någon succé. Lille K fick total panik och var livräddare än de flesta.

Men, så trädde matte in i rollen som simlärare. Åtföljd av en latexpip  (utan pip = död) och då blev det ordning på verksamheten. Latexpipar kan INTE lämnas åt drunkningsdöden (ens om de redan är tekniskt sett döda) och oj vad han simmade! Då inträdde han i rollen som livräddare à la Baywatch.  Och räddade, och räddade, och räddade…

Han simmade jättefint, även om han nog hellre hade lattjat med pipen på land. 🙂

När vi kom hem njöt vi på altanen till kl 23.00 (i shorts och T-shirt) och det är inte ofta man kan göra det uppe på vårt ”fjäll” där luften oftast kyls av ganska snabbt. Det var hur skönt som helst. K somnade i en BadenBaden-stol och hade nog legat där än om jag inte burit in honom när det var läggdags. 🙂