Eftersom jag varit duktig flicka och hela dagen använt målarhandskar (att det skulle ta sååå många år att lära sig?) så vågar jag pilla lite på tangentbordet trots allt. Men mest är det för att jag inte orkar göra något annat än sitta still…
Någon som vet hur många ”sidor” det är på en gedigen furu-”fåtölj”?
.
.
.
.
Nä, inte jag heller. Men många är det.
Idag har jag laserat tre sådana. Att göra imorgon; ytterligare en fåtölj och ett bord. Och i värsta fall åker jag på att ta allt en gång till. Men då räcker inte lasyren och då är även nästa helg räddad. Möblerna borde egentligen fått lämna oss till förmån för de sälla trädgårdsmöbel-markerna, efter lång och trogen tjänst. De inköptes ca -94 och har väl inte skötts helt enligt regelboken. De är fortfarande stabila och bekväma men själva finishen lämnar en del att önska. Därav laseringen. I en mörk nyans. Killen i färgbutiken fick nästan en tår i ögat när han insåg att jag inte tänkte skruva isär dem, inte tvätta dem, inte slipa dem … innan behandlingen utan att det handlar om – just det – konstgjord andning. Sen fick jag mig en dramatisk historia till livs; om hur han själv gjort med sina trädgårdsmöbler någon gång på istiden – typ – och DE höll minsann än och var sååå fina…
Men hallå – efter 14 år kanske det är dags för något nytt? Vi köpte iofs en ny uppsättning förra sommaren, men nu med vår stoooora altan krävs det två grupper och just nu inbjuder inte direkt plånboken till några större investeringar, så det får vänta. Kan detta rädda möblerna ett år eller två så är jag nöjd.
Lite annat målarjobb har jag också hunnit med, uppslängd på en byggstege. Inte favoritpositionen direkt, men det gick det också.
Mannen i färgaffären (ovan) är för övrigt en påfrestande noggrann typ. När jag skulle köpa lasyr till undertaket FICK jag inte göra det, för det fanns inget som passade exakt mot färgprovet/träbiten jag hade med mig, dvs virket i själva altanen. Nä, det skulle minsann specialbrytas för att bli perfekt. Och då var jag tvungen att åka dit med en träbit han kunde prova på… Suck! Och det tog en vecka innan han brutit klart. Och just nu svär husse ve och förbannelse över just den lasyren, som ska upp i innertaket på altanen. Ytterligare ett skäl att sitta här alltså, så att man slipper höra honom.
Och jag lovar – att jobba idag hade varit rena semestern.
För övrigt har jag lagt ner alla planer på att eventuellt åka och kika på sjuhäradsmästerskapet i morgon. Det hinns inte med. Hemmet får faktiskt gå före den här gången. I år behöver jag ju inte heller åka dit i egenskap av AlleHundas utsände fotograf/journalist. Det får andra sköta. 🙂
vallterrier.com 