När det var färdigjobbat igår och dags att åka iväg och träna så kom den.
Dimman!
Den rullade in ungefär på samma sätt som i det avsnitt av Saltkråkan där Teddy och Freddy och två grabbar är ute i en båt på havet om någon minns det?
Träningslusten sjönk några grader men jag skärpte till mig och åkte ändå iväg till Elfsborgs BK.
Iza fick ett pass med lek, brytaövningar och lite skallträning. Skallet var intensivt men flaxigt. I övrigt skötte hon sig ganska fint.
Med Karlsson blev det en del stadgeövningar. Dvs stå, sitt och ligg trots att jag bollade med leksak i snöre precis framför hans näsa. Han såg så rolig ut för när han insåg att han inte fick ta den så tittade han helt sonika på mig eller åt ett annat håll än där leksaken befann sig. Det man inte ser finns inte! Förövrigt var han stundtals väldigt duktig och stundtals lite vimsig och ”nosig”. Kanske var någon löptik där, vad vet jag? Det är ingen ursäkt, men kanske en förklaring, och något att jobba på. Mer löptikar åt folket! Men jag skulle gärna vilja veta att det är löptik som orsakar det så att jag kan välja hur jag ska hantera det.
När det var dags för gemensam platsliggning blev det trångt. Det var nog 20-25 hundar som skulle läggas och det blev en låååång rad. Vet inte hur tätt det var mellan hundarna i ”slutet” men planen tog hur som helst ”slut”. Jag var på väg att fega ur men insåg att jag måste träna på detta även med okända hundar… Så jag la Karlsson trots allt och lyckades få in honom mellan en klubbkompis stabila labbe och en SM-malle så det kändes ganska tryggt. K:s näsa gick dock som en vingmutter och han kändes ganska ”lätt”. Dessutom började han kolla ut mot den tungt trafikerade vägen som går utanför planen. Det är ett betryggande staket emellan så jag var inte orolig på det viset, men jag tror inte han funderat så mycket på trafiken tidigare, när han varit upptagen med något annat. Men nu när han hade ”tråkigt” var det ju iaf nå’t att engagera sig i. Hur som helst låg han. Jag vet inte hur lång tid det blev men det var minst 3 minuter, förmodligen längre?
Har dock en och annan gång funderat på vad som händer om han någon gång på tävling får ligga bredvid en liten hund? Det finns ju inte så många att träna med utan det blir mest stora hundar. Små hundar är mycket mer spännande i hans värld…
Innan vi åkte hem så träffade han en liten (nästan) rasfrände också. En liten blandrasvalp; border terrier/lhasa apso! Ruskigt söt var den, det tyckte både jag och K. Och det var en framåt liten krabat som hälsade på K och morrande började göra lekinviter. Den såg ut som en ”kortbentare” lite ”ullig” border. Ska bli intressant att se vad det blir av den när den blir stor. 🙂
Avslutningsvis; jag jobbar hemma, dimman ligger kvar…
vallterrier.com 
Men han låg på platsen? Duktig K!! När jag läser om platsen i dina inlägg så känns det som du utgår från att nåt ska gå fel. Har du tänkt på det????
Shit…25 hundar! vad avis jag blir, jag gillar ju sånt, tycker att hunden ska lära sig att det händer saker, att nån går upp osv MEN att hunden ska ligga kvar ändå.
Ha en bra dimmig dag……. 😀
Jo, han låg men det kändes inte tryggt. Och jag var inte långt bort utan stod så att jag kunde berömma alternativt ”harkla” mig. Hade du haft ett monster, som min första schäfer, hade du nog också haft ångest inför platsen. Hon gick upp och slogs! Så vi lärde oss snabbt att avstå det momentet. Men det sitter en hel del kvar i ryggmärgen… Nu tror jag ju inte att Karlsson ska slåss direkt *s*, men han ÄR orolig/uttråkad…
Och dessutom; jag vill att det ska vara trygga hundar runt omkring. Att de reser sig får han ju tåla men jag är ärligt talat livrädd att någon ska ge sig på honom. Han kan ju, med sitt något udda utseende i bruksvärlden, vara en inbjudande pipleksak?
Säger som Ingrid: Din förväntan ligger kanske liiiite galet. Tänk på det här med sjävuppfyllande profetior! 😉 (hahaha, ska JAG säga. Men jag är en jäkel på att ge goda råd, ”något” sämre på att leva som jag lär….)
För övrigt kan jag trösta dig med att det även här råder ”dimman i Lützen”. 😦
Ha det gott ändå!
Ingen dimma, men samma väder som vi haft i Skåne hela vintern känns det som. +5 och mulet. Man får vara glad åt det lilla – det regnar inte (längre, kom några stänk på morgonpromenaden).
Pondus och självsäkerhet dear Lotta 😀 😀
Allvarligt, jag vet att platsen är en mardröm för många, men jag tror oxå att det är lätt att vi skickar fel signaler till hunden.
Självklart kan vi skicka (och skickar) fel signaler men i K:s fall tror jag mest det handlar om uttråkning faktiskt. 😉 Han ligger som en klippa om jag kastar bollar och jönsar mig i största allmänhet, men att ”bara” ligga…?
Duktig matte som lade K. Sen är det ju så att hundarna ser inte storlek som vi, för dom är en blick mera talande än storleken på individen…Här hemma är det den minsta i storlek som är högst i rang och den största är lägst*himlar med ögonen*
Asta; det är ju en sanning med modifikation. 😉 Igår kväll var Karlsson jätteduktig och koncentrerad när vi tränade. Ända tills det dök upp en dvärgschnauzer frmaför näsan på honom, då blev han alldeles till sig i trasorna och tappade koncentrationen fullständigt. Stora hundar är ”arbetskamrater”, små är ”lekkamrater”…