Detta blir mitt 500:e inlägg sedan starten för den här WordPress-bloggen, 11 mars 2007. Det innebär i snitt 1,5 inlägg per dag! Trots att ett antal semesterveckor o dyl varit helt bloggbefriade. Jag vet inte vad det tyder på? En patetisk skrivklåda kanske?
Nu tog jag en paus under gårdagen, efter två hyfsat långa inlägg under söndagen. Detta resulterade i att det blev uppehåll i två dygn och då undrar Mysla om jag lever? 😀 Det är ju alltid (?) roligt att vara saknad men det leder också till viss prestationsångest. Men OK, jag kan väl leva med det. Och konstatera att mina läsare uppenbarligen är ganska ”bortskämda”. 😉
Igår hände inte så mycket att skriva om mer än att jag satt hemma och koncentrerade mig på att inte få vinterkräksjukan. Och lyckades. Magen var risig, jag mådde lätt illa och hade ont i huvudet men i morse var det som vanligt igen. Jag misstänker på fullt allvar att jag tillhör den muterade delen av befolkningen som inte är mottaglig för vinterkräksjukan och är det så är jag gärna muterad.
Hundträningen går på extremt lågvarv. Vädrets kretslopp, som består av snö – regn – minusgrader – plusgrader – snö – regn – snö – plusgrader – minusgrader…., har inte direkt någon uppbygglig effekt på träningslusten. Underlaget lämpar sig inte heller, trots mina Icebug. Jag hoppas på många plusgrader fram till lördag så att isen försvinner. Då ska nämligen jag och Iza på brukslydnadskurs på klubben. Det jag framför allt vill ha hjälp med är inkallning med ställande, och att släppa lös den hunden på blankis känns inte som en god idé även om jag numera friskförklarat henne från operationen.
Idag fick jag höra att ”dom tror att branden var rånmord”…! (Branden hos grannen i söndags alltså, om någon missat det.) Någon hade läst lokalsidorna av Expressen på nätet och t o m den tidningen, som inte brukar skräda orden, uttryckte sig mycket försiktigt; grannar som vill vara anonyma spekulerar i att mannen kan ha haft en del pengar hemma. Så stod det på ett ungefär och i vissas ögon och öron så förvandlas då detta till en sanning. Själv ligger jag extremt lågt med spekulationerna och avvaktar resultatet av den tekniska undersökningen. Måhända en kvarhängande yrkesskada från mina 16 år som polisanställd, men den yrkesskadan kan jag gärna leva med. Då hade man ju ofta ”sanningen” och att sedan jämföra detta med tidningarnas versioner var oftast ganska roande (eller o-roande). Och det har definitivt lett till ett betydligt mer kritiskt tolkande av ”nyheter” än vad jag hade haft annars.
Sensationsgamarna gör sig också fysiskt påminda genom en ökad trafik här med okända bilar. Jag har ALDRIG förstått vitsen med att titta på katastrofplatser?! När jag pratade med en granne i söndags och h*n fick höra vad som hänt (jag trodde h*n redan visste) så blev den omedelbara reaktionen; – Då måste vi åka dit och titta, och så packade de in barnen i bilen och åkte dit… *suck* Varför? Själv försökte jag i söndags desperat hitta på en annan promenadrunda men eftersom det enda hanterbara alternativet, med tanke på underlaget, var djävulsrundan, som går förbi brandplatsen, så fick det bli den. Men jag hade mer än gärna sluppit.
Nu är det hög tid att ”kasta” sig över årets första nummer av klubbtidningen. Det ska alltså produceras, inte läsas…
*******************
På begäran (av Agnetha) kommer här en bild på årets högreklass-hund i Borås BK tillsammans med ”bucklan”. 😉
vallterrier.com 
Alltså, jag menade inte att ge dig någon form av prestationsångest! Jag bara saknade att läsa något nytt här. Gillar ju det du skriver och det är liksom en dagsrutin att kika in här när man sitter och käkar ”frukost”. 3:e sidan jag besöker varje morgon. 🙂
Vafalls?! Först den 3:e? 😉
Aaa, du är ”slagen” av MrArboc och Bacillen! 😉 Kunde jag så skulle jag läsa alla era bloggar samtidigt men det är ju lite svårt om än man är lika splittrad som jag. 😛
😦
eller…
🙂
Fin bild på Iza o bucklan!
Usch, jag har nada förståelse för alla hyenor(förolämpning mot djurslaget), som måste frottera sig i andras olycka.
Bloggandet ger faktiskt en viss prestationsångest…ibland 😉
Det här med prestationsångest och skrivkramp vissa dagar känns igen 🙂 Försöker dock att ruska av mig känslan när den dyker upp genom att ladda favvokoppen med Zoega, blunda och känna hur förhoppningsvis fingertopparna börjar att röra sig över tangenterna 😉 Härlig bild på sötnosen Iza, kul att dom är släkt! Då vet du vad jag har att göra (pust) 😉
Herregud, det är väl tur att jag inte dricker kaffe för då skulle jag väl snitta på 4 inlägg om dan. 😉
Och beträffande släktskapet så; ja jag vet. Det är dom åtta första åren som är värst (säger min pappa), sen börjar dom lugna ner sig. Och Iza fyller åtta på lördag. 😉
Jaha, ännu en likhet oss emellan uppspårad. Jag tror (och hoppas) också att jag (och sambon) hör till de där muterade 20 procenten (ska det vara har jag läst nånstans) av befolkningen som inte kan få vinterkräksjukan. Med tanke på att jag på mitt förra jobb hade en del kollegor som hade svårt att hålla sig hemma när de var dåliga och sambons arbete, och ingen av oss har drabbats hittills så… peppar, peppar säger jag bara.
Tackar!!! Fint pris och fin Iza – en oslagbar kombination.
Även jag känner igen det där med prestationsångest i bloggandet. Och då har jag ju ändå – precis som du – skrivandet som yrke … 😮