…. är inte en borderterriervalp utan … två trattkantareller!
Eftersom hundarna inte gick på mitt snack om att det faktiskt är nyttigt med en vilodag ibland så gav vi oss ut i spöregnet och kulingvindarna. För att komma undan den värsta blåsten gick vi en runda som vi sällan går numera på grund av sönderkörda skogsvägar. Men, den rundan innebär att man passerar mitt trattis-ställe. Och självklart kunde jag inte låta bli att titta efter och se vad jag hittade?!
Om jag haft vadarstövlar på och kunnat ta mig över den nybildade insjön hade jag säkert hittat fler. Vad jag ska göra med två (2) trattisar är något oklart. Men jag får väl torka dom och slänga dom i burken med dom andra.
På samma promenad fick jag också tillfälle att konstatera att gore-texkängor har sin begränsning. Den går vid ca 25 cm vattendjup. Det var vid den här passagen jag råkade trampa ”lite” snett. Vattendjupet var något större nu än då (och mittsträngen något mer ”porös”) för att uttrycka det milt.
vallterrier.com 