Idag har jag inhandlat två nya tungapporter. Inte för att K kvaddat den första. Den dyra. Den riktiga. Utan för att jag i lördags insåg att det finns en annan sort tungapporter. I julklappsracet 1.0 fick jag nämligen två hantlar. 1-kilos, vadderade med neoprene. Perfekt för ömtåliga tår och parkettgolv. Tyvärr blev jag av med dessa till till T den äldre i racet 1.5 där vi stjäl julklappar hejdlöst av varandra.
Idag, i Gällstad, sprang jag dock på exakt likadana och plockade snabbt upp plånboken. Dyra var de inte heller. 🙂
Nu har vi alltså tränat tungapportering i köket. Och det gick alldeles lysande. Eller, nåja, nästan. Tyngden var åtminstone inget problem och inte ingångarna heller. Det var väl själv gripandet som kunde bli lite hur som helst eftersom den lilla terrierkäften även kunde gripa i ena änden utan problem. Men den möjligheten kommer ju snabbt undanröjas med den korrekta apporten. Kan för övrigt inte begripa varför en 1-kilos tungapport har exakt samma dimensioner som en 4-kilos? En schäfer som har mycket bredare mun kan ju ha fullt sjå att balansera den, och så ska en liten hund klara samma bredd även om vikten är lägre?! Träapporter och metallapporter är ju komprimerade. Varför inte tungen???
Dessutom blev det ett pass i vardagsrummet med växlande av position från sitt till stå. Där verkar poletten också ha ramlat ner. 🙂
