Om någon i Hollywood skulle få för sig att göra ytterligare en uppföljare på Terminator-filmerna så kan Karlsson tänka sig att axla Schwarzeneggers fallna mantel.
Födelsedagspresenten är nämligen icke mer. Eller rättare sagt är den. I soporna.
Den verkade hyfsat rustik och lovande. Han hade den en stund i måndags kväll och sen plockade jag fram den igår kväll. Han ömsom släpade runt på den, jagade Iza med den eller låg lyckligt, nästan som i trance, och bet i pipen som visade sig vara inbyggd i ena änden.
Samma scenario utspelade sig på förmiddagen. Han och jag hade lite dragkamp och den såg fortfarande hyfsat fräsch ut, förutom tennisbollen i ena änden som gav upp efter en halvtimme i måndags. Jag gick upp på övervåningen och kom ner 10 minuter senare och då såg den ut så här:
Det vita luddet var omsorgsfullt utplockat och låg utspritt över halva vardagsrummet…
Efter viss dissekering lyckades jag frilägga ”pipen”. En perfekt liten nödbroms som inte tar mycket plats i fickan. 🙂
Det är ju inte utan att man ibland önskar att hundar hade ett något mer komplext tänkande så att de, t ex, kunde utföra en konsekvensanalys, typ: biter jag sönder den här och sliter ut innehållet så har jag den inte längre och det dröjer förmodligen ca ett år innan jag får något liknande nästa gång…
Fast han kanske hoppas på jultomten?
vallterrier.com 
Typiskt borderterrier ! Mina sötnosar fick något liknande av samma tillverkare men var som ett handtag i var ände, kul tänkte jag då kan båda ha samma chans den höll typ en halv e.m. Tennisbollar är också något man kan döda, eller skalpera.