Månad: mars 2007

…ganska mycket efter dagens lunchpromenad. Närmare bestämt; rådjur, katter, yorkshireterrier, italienska vinthundar, cocker spaniel och – hästar!

Dessa faktorer kan göra hundpromenderna till en ren plåga. Rådjuret upptäckte jag som tur var före hundarna och lyckades skrämma på flykten innan hundarna upptäckte det. Hur jag gjorde? Jo, jag körde extremt högljudda inkallningar på de kopplade hundarna… De såg lite fundersamma ut. 😉

Katten missade Iza konstigt nog, men det var mer tur än skicklighet. Dock såg hon en katt där igår och det hade hon inte glömt.

Hos våra ”berömda” grannar var det två hundar i trädgården innanför det numera hjälpligt lagade staketet. På vägen befann sig ytterligare en. En italienare med ett litet barn i kopplet. Efter de båda ”attackerna” hundarna råkat ut för i sällskap med husse är båda spända som fiolsträngar när vi närmar oss det stället. Karlsson hyperventilerar, gläfser och drar som en stolle. Fylld av stress. Iza blåser också upp sig rejält och är inte mottaglig för kommandon. När barnet med hunden försvunnit runt kröken lyckades jag tappa Karlssons koppel och han rusade naturligtvis som en liten idiot fram och tillbaks efter staketet vilt skällande på de hundarna som var innanför… Jag blev självklart topp tunnor rasande på både min egen klantighet och K. Fick tag på honom ganska snabbt dock och kunde, arg som ett bi, fortsätta promenaden. Det varade dock inte länge innan vi skulle passera hästhagen där det varit lugnt ett tag men där det nu går en flock nyfikna hästar. Om de bara går en bit in i hagen eller står still så bryr sig inte Iza men när de kommer i full galopp, nyfikna som sjutton, fram till staketet och ställer sig och blänger så… Ja, man kan ju se det som ett äventyr att ta sig förbi där, eller en kamp för livet…

Önskar verkligen att det fanns andra rundor i motsvarande längd att ta till men det kryllar inte av dom. Åt andra hållet begränsas vi av två rottweiler som gärna smiter under staketet. Enda sättet att ta sig förbi det stället är att klättra uppför ett hygge men efter senaste stormen är den vägen också nästan avskuren. *suck*

Dagens vårtecken
• Ett kryll av krokus på en refug i stan.
• Två ”ungar” på skateboard

Att jag är databeroende är ju ingen större hemlighet. Att Iza är det är kanke inte lika välkänt? I tid och otid springer hon upp för trappan och ställer sig hoppfullt och väntar på att bli insläppt i arbetsrummet. Ibland har hon tolkat signalerna rätt, ibland inte och då blir hon stående i trappkröken, snopet väntande. Nu tror jag inte det är själva datorn hon är uppskattar utan snarare vad den åstadkommer. Matte sitter still en bra stund och hon kan slappna av och sova gott. Terriern har inte riktigt förstått detta. Han är också ofta med i arbetsrummet men kan lika gärna ligga kvar nere någonstans och sova. Han har kanske insett att vi inte brukar lämna huset via fönstren på andra våningen?

Igår kväll släpade vi oss iväg till träningen på klubben. Iza var helstirrig och flippade ur så fort någon skickade en hund till rutan eller körde en inkallning. Hon var riktigt jobbig och passet blev inte långt eftersom jag blev så frustrerad. Det var liksom ingen idé. Med Karlsson gick det bättre. Igår var vi inte med på den instruktörsledda träningen utan körde vårt eget race. Fick bl a hjälp av Tytti med att kolla och klicka sättandena. Eftersom han ofelbart sätter sig snett när jag tittar ner på honom blir det lite svårt att förstärka när han sätter sig rakt… För då ser jag det inte. Och tittar jag rakt fram när jag stannar för att sedan titta ner så justerar han in sig bakom min fot… *suck* Därför fick Tytti klicka istället. Vi konstaterade att med K:s storlek och förkärlek för att sätta sig tryckt mot mitt ben är det svårt att sitta helt rakt samtidigt som han ska ha ögonkontakt. Han blir liksom som en liten korkskruv. Egentligen skulle jag vilja ha ut honom ett par decimeter från benet men hur sjutton ska man lyckas med det? När vi går däremot så har han riktigt fin position så jag tror nog att jag får köpa det här med korkskruvsmodellen. Får väl se om domarna också gör det, den da’n det är dags?

F ö är hans paradnummer just nu läggande under marsch. Han dimper i backen som om man huggit benen av honom. Nu måste jag dock börja öka ut avståndet, alltså sträckan jag går efter att han lagt sig. Just nu är vi väl på ca 3 meters avstånd och det ska upp till 10, eller 15 eller är det rent av 20? Får nog kolla regelboken…

Jösses vilken lunchpromenad det blev med jyckarna. Sista två kilometrarna hade vi kraftig nordanvind rakt i nyllet. Det var som att gå i den värsta vindtunneln och Karlssons öron stod rakt ut. ”Ready for take-off” liksom…

Idag är det vårdagjämning! Yabba dabba doo!

Till helgen blir det ännu mer Yabba dabba doo när vi ställer om klockan till sommartid. 🙂

Ikväll har Karlsson varit social demo-hund. Studiefrämjandet hade bett att få komma på besök med ett antal barn. Uppskattningsvis var det ca tio barn mellan åtta och tolv år. Vad vi skulle göra, annat än att låta Karlsson få utlopp för sin sociala kompetens, var något oklart. Dock blev det som så att vi fick börja med ett godis-letande. Alla ungar fick varsin korvbit som de fick gå ut i ett skogsparti och ”gömma”. Och som han letade! Det är inte för inte han är terrier. 😉 Han kämpade som det lilla barktroll han är och jag tror han hittade alla korvbitarna. Det mest fascinerande var att han höll koncentrationen trots ett gäng tjattrande barn, några vuxna och ytterligare en hund som befann sig i höjd med ”baslinjen”. Barnen var tidvis inne och sprang i rutan för att kolla om han hittat just deras korvbit men det rörde inte K i ryggen, han bara letade på. Jag får erkänna att jag blev imponerad för riktigt den fokuseringsförmågan hade jag nog inte väntat mig. När vi gjort sån’t här tidigare har det ju bara varit han och jag liksom… 🙂

Därefter körde vi stereolydnad. Jag och Karlsson i någon form av kadrilj (militärer och hästmänniskor vet vad det är) tillsammans med en storpudeltik med matte. Det gick faktiskt också alldeles lysande och över förväntan trots att det var helt orepeterat. Vi avslutade med ett hopp-sitt-hopp och en budföring.

K charmade naturligtvis de flesta barnen och några fick låna kopplet och gå med honom en stund vilket uppskattades. Jag var självklart i närheten hela tiden, och Karlsson fanns sig väl tillrätta. Det kändes som om Karlsson var ett lämpligare objekt för barnen att prya på än den också närvarande new foundlands-hanen…

Nu sover han gott och jag är också ganska nöjd efter att ha gjort en god gärning, eller vad man nu ska kalla det. 🙂

Det var så oerhört skönt att bara vara ledig igår! Sådär helt oförberett utan en massa planerade måsten… Visst gjorde jag en del nytta men det gläder säkert nå’n att jag inte städade en enda garderob. 😉

Iza verkar helt OK igen. All mat hon fått har stannat kvar och hon är pigg och galen som vanligt. Och jag är tillbaks i grottekvarnen (=jobbet). Idag har husse äran att vara hemma och passa hundar. 🙂

Jo, jag vet var jag bor. Jag hittar hem, jag kan adressen. Även kommun och län har jag helt klart för mig.

Men klimatmässigt? Hur kunde jag välja att bosätta mig på den enda alptoppen i Borås? Här har vi alltså ca 1 dm charmerande blötsnö. När jag nu åkte in mot stan räckte det i princip med att förflytta sig nedför backen så var det nästan snöfritt och 2-3 km (fågelvägen) var det helt bart och såg inte ens ut som om det hade regnat!!!?

Nu ska Iza strax serveras sin första fasta föda på över ett dygn. Några förskrämda foderkulor ligger och gosar till sig i en skvätt majsvälling och hon dreglar som den värsta mastiff? 🙂

Nu verkar Iza må bra igen. Jag har serverat några portioner blaskig majsvälling och allt har hon slurpat i sig med god aptit, och fått behålla. Vi var dessutom nyss ute på en micropromenad vilket hon uppskattade. Hon verkade precis lika pigg som vanligt. Ska snart åka in till Blå Stjärnan och investera i en säck Hills I/D så får hon gå på det några dagar, för säkerhets skull.

Det grämer mig bara att vi missar framåtsändandeträningen ikväll, igen. Känns inte som läge att utsätta henne för det utan det är bättre att hon får ta det lugnt. Eventuellt åker jag dit med K istället, vi han ju alltid träna framförgående genom gruppen, men det beror på om husse trasslat sig loss ur snöplogen och kan vara hemma och övervaka ”sjuklingen”.

Och nu skiner solen! 🙂

Ska det va’ på detta viset? Jag vill sverka vädret!

När jag plockade fram dammsugaren ville Iza gärna vara med och hjälpa till. Hon gjorde t o m lekinviter till dammsugaren! Det får väl ses som ett friskhetstecken?

Den oroliga biten
Iza spydde ytterligare några gånger igår. Sista gången var vid  00.30-tiden inatt, lagom när jag äntligen somnat. Hon hade dock den goda smaken (?!) att hålla sig medan jag var hos naprapaten. Hade hon inte lyckats med den bravaden hade jag nog haft mer än hyndspyor att ta hand om när jag kom hem med tanke på hur kräsmagad husse är. Hon var ruskigt avslagen och matt hela kvällen och när K fick kvällsmat såg hon bara uttråkad och äcklad ut. Inte alls likt henne.

Idag är hon dock betydligt piggare. En helt annan glimt i ögonen och när K fick frukost såg hon lite sugen ut. Det blir dock fasta hela dagen. Det vatten hon druckit hittills har hon fått behålla. Jag har just bestämt mig för att ta en dags spontansemester för att kunna hålla järnkoll på henne. Tänkte först åka till jobbet och hämta datorn och sätta mig hemma och jobba, men va f…n, jag har semesterdagar och inga direkta kriser på jobbet att ta hand om så en dags semester kan jag unna mig. Skönt också att slippa ge sig ut på vägarna i stormvindar och snöyra…

Den roliga biten
För två veckor sedan utlovade jag  en förklaring till mitt, för dagen, dåliga humör. Här kommer den, och det var INTE klimakteriet. 😉 Det dåliga humöret berodde förmodligen på akut kolhydratabstinens.  Lade nämligen om kosten radikalt och sen dess har inte en kolhydrat passerat in i min mun. Eller åtminstone inget bröd, ingen pasta, inget ris, ingen potatis, inget godis eller andra sötsaker. Idag visade det sig att detta haft en mycket positiv inverkan. 🙂 Trodde jag skulle vara sugen på både det ena och det andra men –nä’! Inget sug efter något, mätt och nöjd hela tiden. Husse kan glufsa i sig sitt lördagsgodis utan att det rör mig i ryggen.  Det  enda jag möjligtvis saknar är knastret av knäckebröd mellan tänderna. 😉

Naprapatbiten
Är nu vederbörligen akupunkterad, masserad, sträckt, vriden, knäckt och allmänt tillknycklad. Det är alltid med samma skräckblandade förtjusning jag utsätter mig för detta. När han kommer åt punkter som man inte visste att man hade ont i? Eller när han trycker på en punkt och talar om att ”där gör det ont” – och han har rätt. Mycket fascinerande! Axlarna har sjunkit ner åtminstone fem centimeter och… ja, det känns bra. Nu blir det två veckor till nästa besök så jag får försöka att inte knyta ihop mig alltför mycket. Vi konstaterade också att det var fem år (!) sedan jag var där senast. Mitt journalkort låg allra längst ned i högen…

Och till dom som undrar över hur många garderober jag har… Tre. (Plus hundklädesgarderoben i pannrummet.) Men en utav dom är en lång otillgänglig historia under snedtaket. Jag har nu tagit 2/3 av den… De två vanliga, mycket välfyllda, återstår… Kanske ett projekt för den här spontansemesterdagen?

Nu är det något galet med Iza igen! Hon har spytt två gånger på ett par timmar och all blodpudding hon fick i spåret har kommit upp. Hon verkar ganska hängig, vilket kanske inte är så konstigt. Man brukar ju inte bli världens piggaste av att kräkas. Försökte ta tempen på henne nyss vilket inte brukar vara speciellt svårt men idag ville hon inte vara med. Hon tog till brösttoner som är väldigt ovanliga för denna jycke. Hon ville inte vara med när jag försökte vika undan svansen på henne och det lät inte alls kul i framänden där husse befann sig. För husses bästa la vi ner projektet… Förmodligen har hon en analsäcksinflammation – också. Då brukar hon bli väldigt avig när man rör hennes svans. Nu blir det fasta så får vi se vad som händer. Hon dricker iaf vatten och det är ju bra. Igår spydde hon också men då trodde jag det berodde på att magen sparkade bakut på några paprikabitar hon råkat få i sig. Kvällsmaten och frukosten har hon ju fått behålla så jag vet inte om det har något samband?

Det blir väl till att ringa veterinären imorgon för koll av analsäckarna om inte annat.

Själv ska jag till naprapaten ikväll. Har fått tid kl 21, på en söndagkväll! Så blir det när naprapaten även är läkare med ett heltidsarbete i den branschen. Känner mig måttligt sugen just nu, men det är hög tid för genomgång av nacken så vad gör man. Ingen idé att dra på det längre…

Det hade ju förvarnats om oväder, nederbörd och starka vindar, idag. Därför började jag redan igår planera för ett avancerat åkerspår åt Iza om det inte var alltför otjänligt väder. Det regnade på morgonen men fram på förmiddagen höll det upp och då bar det iväg. Började på ”vår” åker för att sedan gå över grusvägen och fortsätta över två andra åkrar, göra en vända in i skogen, ut på åkern igen och så slut. Här pratar vi alltså rejäla terrängskiften vid flera tillfällen. Svenska terrängskiften, inte norska. (Norska = grön mossa till vitmossa, typ.) De som varit med på min blogg sedan i somras vet vad jag menar. 😉 Här var det alltså åker, starrgräs, grusväg, oländig eländig skog, bäckar, fin skog, barrmatta osv. Spåret tog ca 25 minuter att lägga ut så det var väl i klass med ett högrespår ungefär.

När vi skulle gå spåret efter en dryg timme sken solen. I 150 meter. Sedan hamnade vi i en rejäl hagelstorm!!! Innan det hade dock Iza gjort ett riktigt fint upptag där hon för en gångs skull analyserade spåret och inte bara flängde iväg åt första bästa håll. Hon kämpade på bra även om hon tyckte vädret var lite onödigt… Hon fick jobba rejält….

*************************************************

Puh, här fick jag slita ut alla sladdar till datorn eftersom åskan började gå…

*************************************************

…och hade väl något rejält tappt men fick tag på spåret igen. Vi ett tillfälle fick jag hjälpa henne lite på traven men vi tog oss till slutet med alla pinnarna i mattes magväska. 🙂

Jag är dock tacksam att vi hann hem innan åskvädret kom för det var förknippat med en ännu värre hagel- och snöstorm. Så nu är allt vitt igen! Och så skiner solen… Snacka om ”ostadigt väderläge” som meteorologerna brukar kalla det!
Med andra ord blir det inget Karlsson-spår i eftermiddag. Han har fått en promenad med husse och eventuellt kanske det blir lite lydnad när matte har städat klart i garderoben?

Varför tar batterier i brandvarnare alltid slut på natten? I natt vid 03.30-tiden vaknade jag av ett ilsket ”PIP”. Fattade först ingenting men efter en stund kom det ytterligare ett lika ilsket ”PIP”. Trasslade mig loss ur terriern för att försöka utröna vilken brandvarnare det var som lessnat på tillvaron. Närmast tillhands låg ju den direkt utanför sovrumsdörren. Ställer mig under den och blänger trött en stund och den säger inte ett ljud…? Ingen av de andra heller för den delen. Nåväl jag skruvar ner den och tar ut batteriet och sen blev det tyst.

När jag ändå var ”alive n’ kicking” tyckte jag det var lika bra att försöka omdisponera terriern lite så att jag åter skulle få fri tillgång till mitt täcke.

Det tyckte inte han!

Jag flyttade honom från täcket till madrassen säkert fem gånger. Varje gång krälade han tillbaks likt en målsökande robot. Till mina ben, ovanpå täcket! Och jag tror inte han öppnade ögonen en enda gång. Sjätte gången öppnade han ögonen och de sa ”det var hel….e vad du var enveten matte” och så fann han sig i sitt öde och kurade ihop sig i mina knäveck istället. 🙂

Stackars terrier. Det är bara en tidsfråga innan han skickar in en anmälan till DRIS*.

* DRIS = Djurens rätt i sängen

Nästa gång jag befinner mig på en MH-bana så är det med barktrollet Karlsson i snöret.

Man kan undra hur det går?!