Roligt och oroligt

Den oroliga biten
Iza spydde ytterligare några gånger igår. Sista gången var vid  00.30-tiden inatt, lagom när jag äntligen somnat. Hon hade dock den goda smaken (?!) att hålla sig medan jag var hos naprapaten. Hade hon inte lyckats med den bravaden hade jag nog haft mer än hyndspyor att ta hand om när jag kom hem med tanke på hur kräsmagad husse är. Hon var ruskigt avslagen och matt hela kvällen och när K fick kvällsmat såg hon bara uttråkad och äcklad ut. Inte alls likt henne.

Idag är hon dock betydligt piggare. En helt annan glimt i ögonen och när K fick frukost såg hon lite sugen ut. Det blir dock fasta hela dagen. Det vatten hon druckit hittills har hon fått behålla. Jag har just bestämt mig för att ta en dags spontansemester för att kunna hålla järnkoll på henne. Tänkte först åka till jobbet och hämta datorn och sätta mig hemma och jobba, men va f…n, jag har semesterdagar och inga direkta kriser på jobbet att ta hand om så en dags semester kan jag unna mig. Skönt också att slippa ge sig ut på vägarna i stormvindar och snöyra…

Den roliga biten
För två veckor sedan utlovade jag  en förklaring till mitt, för dagen, dåliga humör. Här kommer den, och det var INTE klimakteriet. 😉 Det dåliga humöret berodde förmodligen på akut kolhydratabstinens.  Lade nämligen om kosten radikalt och sen dess har inte en kolhydrat passerat in i min mun. Eller åtminstone inget bröd, ingen pasta, inget ris, ingen potatis, inget godis eller andra sötsaker. Idag visade det sig att detta haft en mycket positiv inverkan. 🙂 Trodde jag skulle vara sugen på både det ena och det andra men –nä’! Inget sug efter något, mätt och nöjd hela tiden. Husse kan glufsa i sig sitt lördagsgodis utan att det rör mig i ryggen.  Det  enda jag möjligtvis saknar är knastret av knäckebröd mellan tänderna. 😉

Naprapatbiten
Är nu vederbörligen akupunkterad, masserad, sträckt, vriden, knäckt och allmänt tillknycklad. Det är alltid med samma skräckblandade förtjusning jag utsätter mig för detta. När han kommer åt punkter som man inte visste att man hade ont i? Eller när han trycker på en punkt och talar om att ”där gör det ont” – och han har rätt. Mycket fascinerande! Axlarna har sjunkit ner åtminstone fem centimeter och… ja, det känns bra. Nu blir det två veckor till nästa besök så jag får försöka att inte knyta ihop mig alltför mycket. Vi konstaterade också att det var fem år (!) sedan jag var där senast. Mitt journalkort låg allra längst ned i högen…

Och till dom som undrar över hur många garderober jag har… Tre. (Plus hundklädesgarderoben i pannrummet.) Men en utav dom är en lång otillgänglig historia under snedtaket. Jag har nu tagit 2/3 av den… De två vanliga, mycket välfyllda, återstår… Kanske ett projekt för den här spontansemesterdagen?