Rätt medicin?

Som utlovat blev det ett spår till Karlsson idag igen. Ca 400 meter, 6 apporter och samma princip som sist, han fick kämpa för att nå apporterna. Ett par stycken fick han dock ta ”som vanligt” och jag kan ju inte påstå att han klippte dom i 180 men han stannade åtminstone och tog upp dom. Min teori om att han blev mer fokuserad verkar dock ha fallit för tillfället. Idag var det åter vissa avbrott för barkätande och någon kisspaus. Vet inte riktigt hur jag ska få bukt med det? Iza kan man ju skälla på rejält i spåret när hon gör något olämpligt som t ex käkar älgskit eller nå’t. Hon vet ju så väl att hon gör något fel, avbryter och fortsätter glatt att spåra. Här vågar jag ännu inte ta i så. Karlsson är ju betydligt mer förarvek och jag vill ju inte sabba själva spåret. Han tappar dock inte tråden utan kliver av spåret, tar sig en tugga bark och fortsätter sedan spåra. Lite mysko är det?! Nu är det ju inte bara när vi spårar han käkar bark, det är en passion även på vanliga promenader men det vore hemskt skönt att bli av med det just i spårarbetet. Man kan dock inte säga annat än att han är spårnoga och håller sig väldigt fint i kärnan (förutom barkpauserna då). Skulle han gå av så är det bara frågan om någon meter sen söker han sig tillbaks igen. Vi jobbar vidare på det här sättet ett tag så får vi se vad som händer. Nu ska vi ladda för kvällen simpass med Iza. Frågan är hur lyckat det blir med min risiga högeraxel men jag har åtminstone fått löfte om hjälp med att ”baxa” i henne i bassängen. 🙂