Nu har min favorit-terrier fått ett spår enligt gårdagens tankar. Dvs jag höll emot i linan när han markerade apporten. Och vilken reaktion! Han var halvt hysterisk och frambenen fäktade med utfällda klor för försöka nå apporten den vägen när han nu inte kunde ta den med munnen. Bakom stod jag och hejade på. 🙂 Efter några sekunders kämpande släppte jag fram honom och på returen fick jag en lycklig brukspotatis med apporten i munnen vilket naturligtvis belönades generöst med blodpudding. Det verkar dessutom som om det hade en positiv bieffekt… Han blev betydligt mer fokuserad efter första apporten, tempot gick upp något (utan att han började slarva), han käkade inte en enda barkbit och kissade inte en enda gång! Han kanske kan blir brukshund ändå?!
I morgon blir det lydnad på klubben och på torsdag ska jag göra om detta. Varannan dag känns som en ganska bra dos.
vallterrier.com 
Tur att han inte är tyngre och större där han kämpar i linan, brukspotatisen 😉 Kul att det verkar funka & det klart han blir en brukshund-han är ju på god väg det lilla livet 🙂
Har en svaaagt minne av att det just i Borås finns finfina motordrivna cyklar…Tror jag känner ett par som köpte sin gula fara just där?! 😉
Nackdelen med att han inte är större och tyngre är å andra sidan att man inte får så mycket hjälp i uppförsbackarna… 😉