Kategori: Uncategorized

…eller åtminstone på kvällarna, framför TV:n. Och Karlsson tycker ungefär detsamma.

1. Min fleecepläd
Den är fullkomligt gigantiskt (är nog förmodligen tänkt som överkast?) och även om den är dubbelvikt kan jag vira in heeela mig. Två varv. Färgerna kanske inte är de mest diskreta men å andra sidan var den gratis. 🙂 När/om jag reser mig tar K chansen, men att vara invirad tillsammans med mig? Nä, där går gränsen. Annars skulle jag tycka att det var ganska mysigt.

2. Mina fårskinnstofflor
– Äntligen! sa K när de flyttade ut från sommarförvaringen. Jag använder dem huvudsakligen på fötterna. K använder dem huvudsakligen för apportering och platsliggningsträning. Han tar en utav dem, dänger den i väggen och lägger sig sedan bredvid den stackars toffeln. Han tuggar aldrig på dom. Det räcker med att bära iväg med en och dänga den i väggen, sen är han nöjd. 🙂 Ska försöka fånga platsliggningen på bild någon dag.

För en gångs skull kollade jag wordpress-listorna över de populäraste wordpress-bloggarna och fick en smärre chock. Min blogg finns med på listan både över ”top posts” och ”top blogs”? Hur gick det till? (Plats 53 på listan över ”top posts” kanske förklaras av omnämnandet av Jan Guillou?)

Nu gäller det ju bara svenska wordpress-bloggar, inte bloggar i allmänhet, men ändå?  Lite kul är det. Tror jag. Kanske?

Blogg.kollegorna Bacillen och MrArboc (länkar finns till höger) fanns också med på samma listor.

Såg en tråd på Aktiv Hund och kom att tänka på denna:

Jag är grymt imponerad av regissören. 😉

Som ni kanske minns så ”hjälpte” Iza mig med blixtens hastighet över en bred och djup bäck i lördags. Detta var inget jag direkt uppskattade.

Idag på lunchpromenaden skulle vi över samma bäck men på ett annat, något mer lättforscerat, ställe. När jag höll på att skaffa mig bra fotgrepp ute på kanten tog Iza sats och – hoppade. Men, den här gången stod jag stadigare och hade ett rejält grepp i kopplet som jag dessutom höll ganska kort.

Ha!

Det slutade med ett stort magplask för henne i det kalla vattnet, och dessutom i en ganska djup håla!

Hämnden är ljuv. Den lille röde med horn, som satt på min axel just då, fnissade lyckligt och firade stora triumfer.

Nu tvivlar jag, tyvärr, på att hon (Iza alltså, inte den lille röde) drog samma slutsatser av detta som jag. Och framför allt tvivlar jag på att hon minns händelsen till nästa gång. Det är inte för inte hon är ”hård”…

Och till syvende och sist var det jag som fick lida genom att jag fick en rejält blöt och lerig hund att torka av när vi kom hem. Men det var det värt. 😉

Läste en intervju med Jan Guillou där han säger följande om sin hustru/sambo:

”Ann-Marie fick nytillkomna killar som inte kunde någonting om jobbet som chefer på Norstedts. De misshandlade Ann-Marie så att hon såg ut som hönan Agda till slut. Hon fick inte använda en tiondel av sin kompetens.”

Ungefär så känner jag mig nu; som hönan Agda. Från att ha haft eget ansvar och ett förtroende från min chef om att jag faktiskt vet vad jag håller på med så håller den nye ”chefen” på att trycka ner mig i skoskaften totalt. Nej, jag betackar mig för besserwissrar i 35-årsåldern, i synnerhet när de varit i branschen i knappt två år och kan ALLT (och lite till)!

Jan Guillous fru startade ett eget bokförlag. Vi får väl se vad jag kan hitta på?

De nya ”cheferna” har alltså varit på plats i tre dagar samtidigt som jag är inne i slutfasen med katalogen, samtidigt som husse jobbat (nästan) dygnet runt, samtidigt som…

Tja, tiden att blogga har varit begränsad för att uttrycka det milt.

Eftersom mitt minne är bra, men kort, har jag oerhört svårt för sådana där sammanfattningsbloggar som täcker en vecka i taget. Det är inget fel i att skriva sådana. Det är jag som inte klarar av att göra det.

Jag har dock ett tydligt minne av jag, Iza, Tytti och Tarrak promenerade en rejäl sväng runt ett av stadens upplysta motionsspår i tisdags kväll. Det var trevligt men jobbigt. Konstaterade att min kropp inte är van vid raska promenader på asfalt, och att skovalet förmodligen var fel för underlaget. Det kändes i kroppen efteråt.

När vi kom tillbaks från promenaden gick jag husesyn i tegelhuset. Kul att äntligen få se det på riktigt.

Igår kväll var det träning på klubben som stod på programmet. För Izas del blev det mest lite sightseeing i verkligheten. Det jag verkligen behöver träna med henne kan jag inte göra när det är så mycket hundar på plan. Då behöver vi hyfsad lugn och ro.

Kvällens highlight för Karlssons del var rutan. Jag hade med mig 0,25 musmatta som jag la i rutan. Tanken var att han skulle springa ut, trampa på musmattan, få ett klick och godiset kastat till sig. Detta skulle innebära att jag kunde vara ”lat” och bara kalla in honom och skicka igen, eventuellt efter att ha bytt sida på rutan. Den lille pysslingen var dock inte av samma uppfattning utan körde följande upplägg:

• Springa in i rutan och trampa på musmattan

• Ta emot det kastade godiset och…

…ta med musmattan tillbaks till matte. 🙂

Det är en festlig materialsport vi håller på med tycker K. Är det inte musmattor och apportbockar så är det koner, pipdrakar, bollar – you name it! Introducerade de ”riktiga” konerna för honom idag, inne på köksgolvet, och första reaktionen var att trampa på den närmaste. Han trampade febrilt på bottenplattan men inte sjutton klickade matte? Mysko! Som tur var lyckades han inte uppfinna något bra sätt att apportera den på, även om han försökte. Till sist bestämde han sig för att det var väl lika bra att trampa på musmattan som låg i mitten ;-).

Av en slump (!) började jag ett abonnemang hos en filmklubb i slutet av sommaren. Nu har jag pausat det. Jag hittar nämligen inga fler filmer jag vill se! Och hinner inte titta så mycket just nu heller. Men, jag kan tänka mig att återuppta abonnemanget bara jag hittar något att fylla på min lista med. Jag behöver alltså tips. Detta är vad jag plöjt igenom hittills och för att ge en uppfattning om vad jag gillar har jag även klassificerat dom.

Sci-Fi går bort. Skräck, rysare och övernaturligt går bort. Likaså action om det inte är kombinerat med en rejäl portion humor (tänk Dödligt vapen). Trams går också bort (tänk mr Bean).

Drama, romantiska komedier eller ”vanliga” komedier (men inte trams alltså). 😉

Jag har naturligtvis sett fler filmer än de här. Har ju faktiskt haft TV i några år 😉 , men det är dom här jag klarar att lista just nu.

Jag är även mottaglig för tips om bra TV-serier, för man kan ju även beställa sådana.

Så – kom igen med massor av tips nu så jag kan fylla på min lista till ”jullovet”.

Kanonbra
—?

Klart sevärt
The Queen
Lavendelflickorna
Father and Sons
Two Weeks Notice
Underbara älskade
Music and Lyrics
Se upp för dårarna

Helt OK
Ryktet går
Välkommen till familjen
Wild Hogs
Offside
Djävulen bär Prada
The break-Up

Hyfsat
Eternal Sunshine of the Spotless Mind
Monster till svärmor
Hur man blir av med en kille på 10 dagar
Rika vänner
Da Vinci-koden

Ganska dåligt
Scoop
Click
Göta Kanal 2
Att göra en pudel

Uselt
7 miljonärer

Även dagen har gått i klubbtidningens tecken. Det tog ju inte direkt mindre tid när jag helt plötsligt fick för mig att jag skulle fylla en tom sida med en egen artikel. 😉

Dock har jag hunnit med lite aktiviteter med Karlsson. Iza fick gå på en riktigt rejäl långpromenad med husse i det soliga men kyliga höstvädret.

Jag började med ett skogsspår till K. Det var ju ett tag sen, vi har ju mest kört på åker sista tiden. Eller, ärligt talat har vi inte kört så mycket alls sista tiden. Med tanke på frekvensen kan jag inte förvänta mig någon utveckling, men kanske ett bibehållande av kunskaperna?

Precis när vi skulle ge oss iväg för att ta spåret kommer grannarna gående med sin hund. Med tanke på deras färdriktning och klockslaget var jag 97% säker på att de gått stigen som går genom området där spåret gick, och det efter att jag lagt spåret. Spännande!

Släppte på Karlsson och han startade bra. Vinden låg dock på från stigen och flera gånger stannade han upp och sniffade nyfiket i luften. Vid ett tillfälle funkade det dock så finurligt att när han väl bestämt sig för att faktiskt fortsätta spåra, med nosen i backen, så fick han en apport efter två meter. Dagens belöning bestod av kalvsylta (!) och eftersom kalvsylta uppenbarligen är jättegott så prioriterade han spåret och pinnarna mer och mer efterhand. Jag var nyfiken på vad som skulle hända när spåret gick över stigen. Men – en snabb kontroll bara, det var ju ”fel” spår som korsade, sen fortsatte han på det korrekta. Och när vi kom på läsidan av stigen spårade han hur fint och koncentrerat som helst.

Det ligger nog en hel del i det instruktören, Geir, sa på Kindslägret i somras; att han skulle bli en utmärkt sökhund med tanke på hans fallenhet att jobba med ”overvær” (eller hur det nu stavas). Synd bara att matte lider akut brist både på sökgäng och tid.

Efter spåret tog vi en promenad på tu man hand och när vi kom hem vidtog target-träning med musmatta och klicker. Dvs K förväntades trampa på musmattan för att få klick/belöning. Tror jag har testat detta någon gång innan men det var i så fall jättelänge sedan och därmed preskriberat.

Sin vana trogen så testade han först att apportera den till mig. När inte det gav någon utdelning provade han lite annat och när han väl satte tassen på den – BINGO! Han fattar ruskigt snabbt den lilla. Vi har kört totalt tre pass under eftermiddagen och sista försöket nu på eftermiddagen blev så bra, och jag fick mig ett rejält garv! Ca 2 meter från musmattan tog han sats och studsade på raka ben i tre språng och landade med båda framtassarna mitt på musmattan. 😀 Lite svårt att beskriva i text, det bör ses! Jackpot blev det i alla fall för hans del.
Vid några tillfällen drabbades han av återfall och testade om det inte var apportering det handlade om – trots allt? Med ett grepp i kanten av musmattan körde han klockren ingång. Då var det lite svårt att hålla klickern i styr…

Har varit och investerat i fyra ”riktiga” koner idag också. Har dock inte introducerat dom för honom ännu. Men lyckas han apportera dom så blir jag förvånad. 🙂

Till sist lite nostalgi, eller vad man ska kalla det. Har snott nedanstående bild från gammelmattes hemsida.

När denna bild togs var dom två veckor gamla. Jag är tämligen säker på att det är Karlsson till vänster eftersom han var den mörkare av de två bruna hanarna när vi hälsade på första gången, och även vid leveransen. Vid den här tidpunkten visste jag inte ens att jag skulle ha en borderterrier. Jag var bra sugen men hade ju bokat en cairnterrier. När den tiken gick tom såg jag dock min chans att byta ras och sen gick det fort som den minnesgode läsaren kanske kommer ihåg. När valparna var ca fem veckor pratade jag med Karin (uppfödaren) första gången, när de var sex veckor hälsade vi på och sen var det ”kört”. Och jag måste säga att det är ett av mina mer lyckade impulsköp. Ja jag tror t o m att det är det mest lyckade någonsin!

Och kan någon vänlig själ upplysa mig om hur man lägger in sådan där käcka filmrutor, så att filmen visas direkt i bloggen, så skulle jag bli mycket tacksam. 🙂

************

Uppdaterat söndag; tack Pernilla, det funkade!

Idag har jag varit idéell i stort sett hela dagen. Ja, det är dags för klubbtidning igen. Den här gången dessutom utökad med några sidor pga mycket material. Det är ju jätteroligt med mycket material men det tar sin tid…

Det blev dock ett avbrott mitt på dagen för en blåsig solskenspromenad. Vi introducerade huppegupp-rundan för husse, och den här gången med promenad ända hemifrån. Det tar knappt 1,5 timme så det är ju inget problem egentligen. Problemet består i att man måste passera djävulshuset. Två gånger! Är man en tvåbening per hund går det hyfsat men är man ensam … näe, inte så roligt.

Höll också på att göra ett rejält magplask. Vi skulle gena på ett ställe, över en ganska bred bäck. Inget jag ens skulle fundera på om jag var ensam med bägge hundarna men nu kändes det inte omöjligt. Jag kommenderade Iza ”sitt kvar” och började prova mig fram vilken av stenarna i mitten jag skulle använda för mellanlandningen. Precis när jag bestämt mig tar Iza ett tigersprång rätt över bäcken och sliter med sig mig över alltihop. Inte en fot som hamnade i vattnet! Däremot ett knä som hamnade i leran på andra sidan.  Och en husse som skrattade i smyg på andra sidan bäcken. Men jag kan inte i min vildaste fantasi förstå varför den luftfärden skulle framkalla skratt? Eller kan jag det? Jaaa, kanske… Inga fysiska skador uppstod dock så det var bara att knalla vidare.

Eftersom Karlssons motto är; ”det viktiga är inte att delta, det är att vinna” så har han varit däckad hela eftermiddagen. Det tar på krafterna när man har en matte eller husse som håller emot. 🙂 Dessutom sprang han lös i skogen och vallade. Jag och husse höll ganska rejält avstånd så han var tvungen att valla in oss, hela tiden, i såväl upp- som nedförsbackar.

Nyss har vi intagit en god middag där jag för en gångs skull lagt ner lite själ i matlagningen. Det brukar vara ganska dåligt med det numera. Nu blev det baconlindade kycklingbröst fyllda med salami, basilika och soltorkade tomater, ungsrostade grönsaker samt fetaost-sås och ett gott rött vin. Mmmmm… Man får väl anstränga sig lite när det är söndag på en lördag?

Ja just det, jag har lagt till  några nya länkar i blogg-rollen till höger också. 😉

I natt ska jag sova i soltorkade lakan. Den 2:a november!!! När jag hängde ut lakanen i morse var det fortfarande is på linorna så jag trodde inte att mitt experiment skulle lyckas, men det gjorde det. Eftersom torkvindan inte står speciellt förmånligt placerad för soltorkning i november så blev inte underlakanet helt torrt, men det sista fixar luftavfuktaren nu. 🙂

Det misslyckade experimentet var förra inlägget. Jag fick massor av kommentarer (och det är jättetrevligt) men, som vanligt, var det ”bara” kändisarna som hörde av sig. Ni är självklart sååå välkomna att kommentera och det glädjer mig varje gång, men nog hade jag trott att någon ”okändis” skulle kliva ut ur garderoben?

För de som var fascinerade av kartan kan jag meddela att den, och en hel del annan statistik, får man om man installerar Sitemeter.

Idag har jag även upplevt min trevligaste bilbesiktning – någonsin! För det första var jag hyfsat avslappnad redan i starten. Bilen är ju hyfsat fräsch och dessutom ny-servad vilket har en lugnande inverkan på nerverna. När sen besiktningsmannen (som var en kille i 30-årsåldern) fick syn på hundburarna så var det igång. Det visade sig att han är sambo med en läger-kompis (från Kind). Vi pratade alltså hund genom hela proceduren och ibland undrade jag t o m om han verkligen gjorde allt han skulle? Nåja, bilen gick igenom utan anmärkning och då är det bara att vara glad och tacksam.

…som läser min blogg?

Dessa funderingar drabbas man nog av med jämna mellanrum när man bloggar. Antalet kända (=kommenterande) besökare motsvaras inte alls av statistiken.

Enligt Sitemeter så är mina senaste besökare fördelade så här:

Dessutom fanns det någon prick i norra delen av Sverige och en i Spanien (!). Vissa är säkert högst tillfälliga besökare som halkat in av en slump men det finns nog en hel del återkommande som är helt anonyma.

Det ÄR inte farligt att kommentera eller ge sig tillkänna via gästboken. 🙂 Vad det gäller kommentarsfunktionen så måste man ange en e-postadress MEN det går att kringå det genom att skriva t ex xxx@xxx.se istället för sin riktiga e-post om man inte vill lämna ut den. Och i namnfältet kan man alltid skriva Anonym eller något annat. 😉 En liten kort hälsning bara, och kanske någon rad om varför ni återkommer? Det vore sååå trevligt. 😀

Eller åtminstone … anti-det-mesta.

Just nu är jag inne i en rejäl svacka. Det brukar jag vara en vecka eller två efter övergången till vintertid. Det där med hundträning på kvällstid känns inte det minsta lockande. Det enda som känns som ett vettigt alternativ är att; kura ihop sig i soffan framför TV:n, nogsamt invirad i en stooor fleecepläd. Inte speciellt produktivt, men väldigt lockande.

I måndags blev det ingen hundträning. Då planerade jag att åka till grannklubben på tisdagen, men nä … det blev inget med det heller. Däremot blev det faktiskt lite träning med K hemma på tomten. Det är inte hundträningen i sig som tar emot utan det är att åka iväg hemifrån i mörkret.

Igår var det fint väder på förmiddagen och det kändes rätt OK med kvällens planerade aktivitet – hundträning. Ungefär när jag slutade jobba så började det självklart regna.

+5°, regn och blåst kändes inte särskilt lockande. Just som jag nästan utverkat ett byte med husse (han skulle gå med hundarna när jag åkte och handlade) erinrade jag mig det gamla djungelordspråket; Allt som inte dödar härdar!

Sagt och gjort, bytte tillbaks mathandlingen mot hundarna och åkte till klubben och se – det var inte så farligt. 🙂 Med Iza gick det som vanligt – sådär. Eller snarare; allt eller inget. Stundtals kanonbra och stundtals inte alls. Inte mycket mer att orda om det.

Fördelen med vädret var att det var förhållandevis gott om plats på planerna. Mot slutet var jag och K ensamma på den övre planen. Bestämde mig för en platsliggning, på en man hand (eller heter det ”en man hund”?). Efter ett par minuter reste han sig, förmodligen av allmän leda. Han stod dock kvar på platsen och blev snabbt omlagd på samma fläck. Efter ytterligare ett par minuter ser jag något som rör sig i skogsbacken bakom Karlsson.

En hare! Som i sakta mak studsar fram, bara några meter bakom K! Haren var betydligt närmare honom än vad jag var. Hårt skolad av Iza som jag är så sa jag ”NEJ – LIGG KVAR!” och gick sakta mot K.

Och terriern låg! Han tittade nyfiket på haren men bestämde sig förmodligen för att det var en fälla som matte arrangerat och DET tänkte han minsann inte gå på. 🙂 När jag kom tillbaks serverade jag en halv näve hemlagade kycklingkex samtidigt som jag andades ut. Sen fick han en hel drös guldstjärnor i kanten och … favorit-pipdraken. Haren fanns ju kvar någonstans i buskarna men han hade redan släppt den!

Motsvarande scenario med Iza hade INTE sett likadant ut. Hon hade garanterat upptäckt haren långt innan jag gjorde det. Hon hade INTE legat kvar utan försvunnit som en avlöning. Och hon hade inte släppt det på flera månader utan förväntat sig att det skulle dyka upp en hare just där varje gång vi befann oss på platsen.

Jämför man dessa båda så kan det ju förklara min lyckorus-känslor över den lilla terrierns agerande. Naturligtvis ska hunden ligga kvar i stort sett oavsett vad som händer på en platsliggning men med en Iza i bagaget blir man obegripligt lycklig över det som hände igår.

Idag har jag beställt ett soffbord. Och avbeställt ett soffbord.

För dryga två veckor sedan skrev jag ju att vi beställt ett soffbord. Då var jag tämligen sur för att jag var tvungen att vänta, men nu är jag inte det längre. Det bordet var en nödlösning jämfört med det jag egentligen drömde om och såg på en möbelaffär i Skåne förra sommaren.

I söndags var vi på samma möbelaffär, och jag såg samma soffbord, och dreglade ungefär lika mycket som sist. Har alltså letat soffbord (inte speciellt aktivt, men ändå) i flera år nu, utan att hitta något jag velat ha. Förutom just detta! Det finns ju massor med snygga soffbord men inget som passar in hos oss med hänsyn till hundar som vill ligga under bordet och andra viktiga faktorer. Vid det här besöket insåg jag att möbelaffären ingår i en kedja – som även finns i den här staden. 🙂 Igår mellanlandade jag alltså där och se på sjutton – där stod ju mitt ”drömbord”.

Bild från http://www.em.com/

Eftersom soffbords-fröet redan var sått i husses hjärna var det inte så svårt att förhandla fram ett byte. 🙂 Även om detta kostar tre gånger så mycket…

Nu får jag vänta ytterligare några veckor men det är det värt!

************

På lunchen idag tog jag bilen iväg med hundarna och gick huppegupp-rundan. När vi närmar oss slutet, där skogen är som finast, står det helt plötsligt en gubbe i skogen. Detta tyckte Karlsson var oerhört onödigt och skällde ut honom efter noter. Jag trodde det var en jägare och förväntade mig halvt om halvt en utskällning tillbaka. Vi fortsatte dock närma oss och jag såg att gubben stod och ”vevade”, ungefär som om han fiskade…? Jag insåg att så inte kunde vara fallet, mitt inne bland granarna. När vi kom fram kunde jag självklart inte hålla mig utan var tvungen att fråga vad han gjorde?

– Inventerar skog.

Ridå.

Fattas bara att DEN skogen ska avverkas nu också?! Jag vet att en inventering inte nödvändigtvis behöver betyda att man ska avverka men…?

…har författat almanackan för nästa år???

Det finns faktiskt en underhållande och välskriven blogg som heter ”Vem i helvete…?!”. Där reflekteras det över olika fenomen i samhället och ALLA inlägg börjar med just ”Vem i helvete…”.

Jag brukar mest reflektera över mina fyrfotingar men nu tar jag mig friheten att, för ett inlägg, sno rubriken och reflektera över ett fenomen. Så, åter till ämnet:

Vem i helvete har författat almanackan för 2008?! Det är den uslaste planering jag sett på länge! I synnerhet om man råkar vara husvagnsägare och samtidigt sammanboende med en karl som omöjligt kan ta ledigt en extra dag i anslutning till en vanlig helg. Däremot ”klämdagar” brukar inte vara något problem.

Eländet börjar alltså med att man plitat in påsken i mars! Redan den 21:a är det långfredag. Men hallå… Det är far to early för att husvagnssäsongen skall vara igång! Vädermässigt var det gränsfall redan i år, när den låg två veckor senare, dvs en liten bit in i april.

Sedan fortsätter det med att man lyckats samordna kristi himmelfärdsdag med 1:a maj!!! Där rök alltså ytterligare en klämdag.

Pingsten är ju icke längre. Åtminstone inte i form av någon extra ledighet.

Sen har höge vederbörande tydligen sansat sig lite och åtminstone lyckats placera nationaldagen på en fredag. En torsdag hade naturligtvis varit bättre, men uppenbarligen får man numera vara glad för det lilla.

Nej, nu vill jag ha återanställa almanacksförfattaren från 2007 (eller snarare 2006 för det var väl då den skrevs?) som gjorde ett alldeles utmärkt jobb.