Kategori: Uncategorized

…skulle råka återfödas som kines så kommer jag att slå mig på tejp-tillverkning. Packtejp alltså. Har just packat upp ett paket med ett varuprov från Kina och jösses! Det var en ”låda” tillverkad av små, återvunna frigolit-bitar, och det som höll ihop det hela var – tejp. Ca 0,5 km packtejp. Kartonger återanvänds in absurdum, och likaså frigolit, så det verkar inte vara någon lönsam bransch. Men tejp … är ju liksom lite svårt att återanvända. Och tejpar gör dom mycket. Ofta. Och gärna.

För övrigt vräker snön ner och veckans tänkta träningsupplägg av spår och lydnad är för tillfället djupt begravt under något äckligt, vitt och blött. 😦

Idag har det varit en helt ljuvlig vårdag. Hyfsat mycket sol, rätt många plusgrader och vindstilla. Kan man begära mer i mitten av mars?

Ännu bättre blev det av att jag idag, för första gången i mitt hundliv, bokat en privatträning för instruktör. En duktig tjej som tävlat SM i lydnad flera gånger. Jag och Karlsson fick oss en god portion av hennes tänk vad det gäller platsliggning på förväntan. Testade också en hel del och det verkar som om K köper konceptet. Nu gäller det bara att jobba vidare på hemläxan. 🙂 Fick också lite tips ang. positionerna i fria följet.

Detta var ett riktigt lyckat drag, och det kommer jag göra om flera gånger. Sååå skönt att slippa be någon ta av sin egen dyrbara träningstid för att få hjälp (och det är ju inte alltid man får/kan återgälda det). Utan man betalar helt enkelt för att få en engagerad människas fulla uppmärksamhet.

Det var rent av så bra så förhoppningsvis gör vi om det redan under påskhelgen, om nu bara SMHI kan hålla det utlovade snöovädret på avstånd?

På eftermiddagen skulle Karlsson få ett spår, och Iza skulle vara med som konkurrent! La ett vanligt appellspår på ”vår” åker, men med åtta apporter. Det här med konkurrensspår har vi inte kört sedan lägret i somras. Då var det ju instruktörens schäfertik Xanga som fick nöjet att ”sno” spåret när Karlsson strulade. Xanga var ju av den diskreta sorten och tassade bara fram och förbi Karlsson utan att han egentligen förstod vad som hände, sen fick han flåsa på i hennes bakhasor till nästa pinne och känna sig lite lurad.

Nu är ju inte diskretion det första man tänker på i samband med Iza. Hon var påselad och hade linan (och husse) släpande efter. Och hon skrek som en stucken gris av pur avundsjuka när jag släppte på K på spåret. Han blev minst sagt förvirrad över situationen, vilket jag kan förstå, och kom av sig snabbt. Då bytte vi hund och Iza fick ta första pinnen. Klang och jubel och kalvsylta! Sen tog jag Karlsson igen men han tappade tråden lika snabbt och jag bytte hund igen. Ny pinne och ny kalvsylteutdelning. Snopen K tittade på. Men SEN ramlade poletten ner. Då började han spåra och gick iofs över en pinne som även jag missade, men inte Iza. Förvirrad husse ropar; -Hon har en pinne, vad gör jag nu? -Beröm och godis, vrålade jag och fortsatte. Resten av spåret gjorde K bra, och markerade också alla pinnar även om han inte apporterade alla hela vägen in till mig.

Jag är ju på det klara med att detta inte är det optimala för Iza som nästan går upp i atomer när hon ser mig jobba med K… Och det är inget vi skall göra ofta, men någon gång ibland kanske, för att tagga den lilla terriern. Det bästa vore ju om man hade tillgång till en lugn och sansad Xanga med vidhängande förare, men eftersom man inte har det så tager man vad man haver och då blev det Iza. Och husse.

Efter detta så körde vi ett lydnadspass till där vi fortsatte i förmiddagens anda och det gick rätt bra. Börjar dock tveka på detta med kopplet i vänster hand? Nu tycker jag att han släpar istället? Hellre en hund som är lite för långt fram än en som släpar. Men jag får testa vidare.

För övrigt har jag fotat påskkort, som snart kommer på en blogg nära dig. 🙂 Ett par av bilderna kan jag dock presentera redan nu. Det verkar som om Iza hört allt tjat om Karlssons tunga, och hon vill naturligtvis inte vara sämre. 😀

Idag har jag också hunnit med att äntligen, inte en dag för tidigt misstänker jag, plantera om de övervintrade pelargonerna. Så nu återstår att se vad som händer med dom, men det ser ganska lovande ut än så länge.

Avslutningsvis en liten bild på Gino. Det börjar nog bli dags att trimma. Jämfört med Karlssons päls i motsvarande ålder så ser han lite ”yvig” ut. 😉 Men när pappa pratade med ett trim där dom bor så sa dom att det var för tidigt, utan att ha sett honom? Vi får väl se vad uppfödaren säger när hon ser bilderna. 😉

Man brukar ju säga att någon sover ”den oskyldiges sömn”, men här nedan sover Karlsson istället den skyldiges sömn…

Han har nämligen varit på rymmen. En bra stund. Men han är återfunnen och sover som sagt gott.

Innan hans lilla ”äventyr” körde vi ett spår, som gick ”sådär” och lite lydnad som gick desto bättre.

För övrigt då? Dagen började med sovmorgon. Till 09.00! Husse gick upp med hundarna när Iza började tassa runt, och den här gången lyckades han förhindra att de slog läger utanför sovrumsdörren, ivrigt gnällande. Annars har jag inte presterat så himla mycket idag heller. Det här hundäventyret fick liksom luften att gå ur…

Men något vettigt har jag iaf gjort. Jag har äntligen lyckats beskära mina pelargonsticklingar. Så här såg de ut innan jag satte saxen i dom.

Ett par av dem hade t o m blomknoppar! Jag är inte lite stolt över att jag lyckats hålla liv i dom hela vintern. 🙂 Nu är de som sagt beskurna och topparna har jag (enligt Ingrids rekommendationer) satt i nya krukor så får vi se vad det blir av dem.

Ha en trevlig lördagkväll!

När det var dags för hund nr 2 försökte jag hitta någon annan ras än schäfer eftersom hund nr 1 inte var någon bra representant för rasen. Många raser stod på listan. En av dem var malle. Nu blev det ju ändå en schäfer till slut. När man ser detta känns det som om man fattade rätt beslut. 😉

Ja jag vet, alla mallar är INTE sådana. Jag har träffat massor med trevliga, balanserade mallar. Och just den här hunden är väl tränad till att vara en ”idiot”, men om inte anlagen, och avsaknaden av självbevarelsedrift, finns där från början så…

Man ska även betänka att jag är uppväxt med två polishundar, från fyra års ålder, tack vare pappas yrke. Dessa var dock av schäferras och kunde ”sortera” på ett alldeles utmärkt sätt. Just sorteringsförmågan verkar dom ha missat när dom monterade det här exemplaret.

Postorderbranschen, som jag jobbar i, är ju lite ”vrickad”. Nu börjar man jobba med julartiklarna och på hösten är det trädgårdsprylar. Detta kan ibland leda till viss förvirring, men idag tog jag nog priset. Jag skulle ha tag på ett artikelnummer på en vinterprodukt och började leta i den katalog som är ute just nu. När jag inte hittade den tänkte jag att; den är väl med i nästa katalog då, och började leta bland de utskrivna sidorna eftersom den ännu inte är tryckt. Efter ett tag inser jag att det är sommarkatalogen jag letar i… Ridå! Till viss del skyller jag dock på den uteblivna vintern som kan få en att tro att det fortfarande är höst. Det var dock med viss lättnad jag insåg att så inte är fallet. 🙂

F ö har jag och Iza upprätthållit vår nya, trevliga fredagstradition – en promenad på tu man hand. Det ÄR en perfekt nedvarvning efter veckan. Hur man än vrider och vänder på det så ligger stresshormonerna oerhört mycket högre (hos alla inblandade) när vi ska ut alla tre, eller t o m fyra. Men när det bara är hon och jag är det lugnt och skönt. Eftersom hon dessutom går kopplad behöver man inte fundera så mycket på vad som dyker upp runt omkring heller, utan kan koppla av och låta tankarna vandra. Att det idag gick att gå i ”bara” fleecetröja och att jag såg min första tussilago ”live” gjorde inte saken sämre.

Nu blir det en god middag, lite rött vin och sen – Let’s Dance. Ja på TV alltså, inte personligen. 😉

Ikväll föll Iza på husses lott igen. Jag och träsktrollet gick först en vända i skogen så att han fick rasa av sig, vilket han gjorde med den äran. Sen blev det ett lydnadspass på hemmaplan.

Som det kanske framgår av rubriken låg fokus på  positionerna i linförigheten. Kopplet i vänster hand börjar fungera bra nu, men han kommer ändå lite för långt fram i halterna. Då började jag tänka efter vad jag gör med mina fötter/ben när jag stannar. Kontentan var; stanna först med höger ben och låt vänster fot ”komma ikapp”, så hamnar den lilla fyrfotingen bättre till. Låter ju som en baggis kanske, men det var det inte. Uppenbarligen brukar jag göra tvärs om? Om jag dessutom försöker låta bli att tvärnita utan dämpar tempot lite innan jag stannar så blir det ännu bättre. Om man sen kommer ihåg den taktiken på tävlingsplan, den dagen det är dags, är en helt annan historia.

För att få honom lite längre bak när jag går gjorde jag ett stort antal hyfsat vildsinta (och snabba) vänstersvängar och helt om åt vänster. Detta fick honom att dämpa tempot rejält. Så rejält att han släpade stundtals. Tror dock han kommer över det när han inser att mattes plötsliga anfall av vänstervridning var av övergående natur.

Lite platsliggning hann vi också med. Körde hela programmet med losskoppling och undanstoppning av kopplet vilket jag varit dålig på. Insåg i tisdags att när jag börjar fippla i fickorna för att stoppa undan kopplet reser han sig gärna för att se vad jag gör. Det skulle ju kunna vara en leksak på gång. Inte bra, så mer träning på just det momentet får vi ägna oss åt.

Ikväll har jag också insett att tennisboll nog ska kunna fungera som belöning, även på appellplan. Den är nämligen rolig. Men inte tillräckligt rolig för att man ska behöva springa 13,5 varv runt plan innan man börjar fundera på att lämna av den. Han springer och hämtar och apporterar glatt in den till sidan! Nu är jag ingen förespråkare av  bollkastande – egentligen, men någon gång ibland kan det ju vara bra att ta till, så det var en positiv överraskning.

***********************

Det har kommit ett brev från Gino! Det är lite glest mellan dem, men ibland glimtar det till. 😀

Hej igen,

 

Husse tyckte det var dags igen. Att skicka ett brev. Han säger att det är en viktig dag när man fyller 4 månader.

 

Det låter allvarligt. Jag som hade tänkt fortsätta precis som jag har det nu. Med Runo, Hälge, Musse, mina andra kompisar och husses alla strumpor.

 

Jag har i varje fall blivit så stor att jag vill se på sporten i TV med husse. Det syns att jag gillar det, eller hur? Friidrotts-VM var en höjdare.

 

 

Men jag orkar inte hur mycket som helst. En tupplur sitter fint. Också en dag som denna.

 

 

Hälsningar från husse och matte

 

Puss och kram

 

Gino

Förra veckan beklagade jag mig över mina fyra dagar i Norge. Det skulle jag kanske inte ha gjort.

Igår skickade jag ett mail till en jobbkontakt. Svaret jag fick var; ”Jag är i Bangladesh till den 25:e och kan tyvärr inte hjälpa dig…” Genast fick jag lite perspektiv på min Norge-resa. Det kanske inte var så tokigt ändå? Allt är relativt.

Snöandet igår höll i sig till natten men nu har det mesta regnat bort igen. Innan snön började lägga sig ordentligt hann jag dock med ett litet spår till Karlsson. Vi körde på motivation/jakt för att få upp glädjen lite för åker-spåren. Jag tror att han tycker det är fruktansvärt tråkigt. I skogen blir han taggad av terrängen som inte alltid är lättforcerad, men på åker…? Hur som helst fick husse och K titta på när jag gick iväg med en pip släpande i ett snöre och det tände honom. Det var ju så vi fick igång honom på lägret i somras. Jag fick även rekommendationen att upprepa det lite då och då. Något säger mig att instruktören menade oftare än var nionde månad? Men eftersom spårandet i skogen gått bra har det glömts bort.

Hur som helst var han rejält motiverad att komma iväg när spåret legat till sig i 45 minuter. Han struntade i första pinnen men det kan jag köpa när han hade minnesbilden av pipen. Pipen missade han naturligtvis inte och slutapporten tog han som han skulle.

Senare på kvällen råkade jag få på SVT:s nya humorprogram, ”Morgonsoffan”. Hade inte haft en tanke på att titta på det men blev sittande och det var, överraskande nog, riktigt roligt. En ganska stillsam parodi på morgonprogrammen i TV, som jag iofs aldrig ser, men jag tror att dom lyckades riktigt bra. Får nog försöka komma ihåg att titta nästa vecka också, onsdag 21.30.

För tillfället har jag tre karlar som springer in i, ut ur och, framför allt, in under huset. De håller på att installera krypgrundsavfuktaren. Hade kunnat tänka mig massor av betydligt roligare saker att lägga de pengarna på…

Säger dom (läs: SMHI) att det ska snöa i södra Sverige så snöar det här. Inte så konstigt.

Säger dom att det ska snöa i sydvästra Sverige så snöar det här. Inte så konstigt det heller.

Säger dom att det ska snöa på västkusten så snöar det här. Inte alls konstigt.

Säger dom att det ska snöa på ostkusten så snöar det här. Jättekonstigt! Vi bor ca 8 mil från västkusten och 30 från ostkusten!

Säger dom  (vilket dom gjorde igår) att nederbörden eventuellt, kanske, möjligen  kan komma som snö på sydsvenska höglandet så snöar det här.

Och nog f*n snöar det!

Det har inte börjat lägga sig.

Än…

Har just hämtat posten. Där fanns inte en enda groda. Karlsson förstår ingenting…?

Igår kväll åkte vi till grannklubben, jag och Karlsson. Iza fick stanna hemma och promenera med husse och tur var nog det med tanke på vädret. Att träna en hund i ösregnet räckte liksom.

När vi åkte var det uppehåll, på vägen dit började det regna, mer och mer och när vi kom fram vräkte det ner. Men när vi var på plats var det ju lika bra att köra, och som sagt, man måste träna även i dåligt väder. Körde linförighet med vänsterhandskoppel och idag var det inte så ”hoppigt”, det går åt rätt håll alltså. Fick även till en budföring, hopp, framförgående och slutligen (när regnet upphört) en platsliggning. Även den här gången i megaformat, dvs 20-25 hundar, precis som förra gången vi var där. Karlsson låg, i fyra minuter. Dock gnisslar han ganska rejält. Inte högt, men ihållande. Undrar om det skulle hjälpa med lite 5-56? Det värsta den här gången var dock en rottis, stor maffig hane, som låg en hund ifrån och som sneglade extremt intresserat åt K:s håll. När den satte sig upp höll jag på att gå upp i atomer men husse var snabbt där och korrigerade så allt avlöpte väl.

Därefter kördes det platsliggning med skott också. Jag kände dock att K:s platsliggningskvot var fylld för kvällen. Så vi höll oss på annan plats. Han reagerade dock inte det minsta på skotten, den här gången heller. Det hade jag inte väntat mig men det kändes dumt att chansa när hans tålamod började tryta.

Grodan var självklart med och tränade vilket uppskattades mycket av den lilla terriern. Det var även en flat (tillhörande en SM-förare) som var gruvligt sugen på grodan och försökte smyga till oss bakom ryggen på husse. Jag skrattade gott, för han smög verkligen med ena ögat riktat mot husse för att se om han skulle upptäcka något. Husse var dock inte lika imponerad. 😉

Om inte den förra filmen gav tillräckligt med inspiration. 😉

När jag vittjade brevlådan fick jag mig ett riktigt gott skratt. Faktiskt så gott att jag stod för mig själv på altanen och skrattade högt, och DET händer inte ofta.

I brevlådan låg detta;

Karlsson låter hälsa att han tycker han har en mycket väl fungerande ordförande i sin fan-club. En ordförande som föregår med gott exempel och han uppmanar övriga medlemmar i fan-cluben att följa denna mycket goda förebild. 😀

Naturligtvis blev han mycket förtjust när han fick sin nya pip och hoppade omedelbart upp i Izas (något slitna) fåtölj för att äta grodlår.

Efter en liten stund ändrade jag dock på besittningsförhållandena och nu är den i min vård ett tag. Annars hade den nog inte varit alls. Den här ska vi ha när vi leker tillsammans. Inget för små terrierpojkar att rumstera om med på egen hand (eller i gott samarbete med stora schäferflickor).

Tack för dagens skratt (och dagens groda) Ingrid, det behövde jag!

(Och så undrar vissa (läs: husse) varför man bloggar? Detta hade ALDRIG hänt om jag inte haft en blogg för då hade jag förmodligen aldrig lärt känna Ingrid. 🙂 )

Efter gårdagskvällens medlemsmöte på klubben känns det där klubbytet allt mer aktuellt… Det enda som avhåller mig i nuläget är att den andra klubben har betydligt mindre planer där det är svårt att träna med Iza eftersom hon ”stirrar upp” sig så när det händer mycket runt omkring. Dessutom har de ingen agility och det vill jag gärna fortsätta köra med Iza ibland. Skriver inte mer än så om detta just nu och just här, men … det känns inte roligt längre!

Träningen igår gick väl ”sådär”. Med Iza lattjade jag mest. Hon var djupt upptagen av att rensa marken från har-pluttar och hade svårt att koncentrera sig på mig. Men lite skall och kryp körde vi iaf, med mycket blandat resultat. Jag misstänker att hon faktiskt hade ont av den där cystan i juvret för hon har inte alls samma motstånd mot krypet nu som hon hade i höstas, även om det igår blev ganska snett så var själva kryprörelserna bra. Hon stretchar även betydligt bättre/längre nu (på egen hand) än vad hon gjorde före operationen så det är skönt att den är borta.

Karlsson var duktig. Började med en budföring enligt den nya strategin och det fungerade bra. Körde också några platsliggningar med ”bryt”, även med annan hund (farbror Max-On) bredvid, och det gick också bra. Fick även till lite kommendering av linförigheten. Jag tränar alldeles för lite med koppel. Det är så roligt att ha en hund som inte behöver koppel (för första gången i mitt liv) så jag glömmer att jag måste träna det också. Men igår blev det av som sagt. Fick också konstaterat att han har betydligt bättre position om jag håller kopplet i vänster hand, istf. höger. När jag har det i vänster studsar han lite mot handen men det tror jag går att få bort ganska snabbt. I reglerna står det inget om att kopplet ska vara i höger hand utan det står ”hunden föres i fritt hängande koppel” och det kan man ju ha även med kopplet i vänster hand, eller? Lite baklängeskedjning (heter det så?) av momenten hann vi också med, men då var han så laddad så jag vet inte om han förstod så mycket.

Kvällens märkligaste/lustigaste var dock när jag haft Karlsson i famnen för ett litet belönings-pusskalas och sen såg en kompis som var på väg från planen, som jag skulle prata med. Då glömde jag att släppa ner K och travade iväg över hela planen med honom under armen. 🙂 Han misstyckte inte men det såg nog lite roligt ut, och jag fick några kommentarer. Det är dock ytterligare ett bevis på vilket smidigt format det är på den brukshunden. En schäfer ”glömmer” man liksom inte om man har den hängande under armen.

Idag (och troligen även onsdag och torsdag) är det jobba hemma som gäller. Och det regnar inte? Än. Underbart skönt att vara hemma iaf, i motsats till förra veckan.

Om man lider av idétorka eller brist på inspiration om vad man ska träna med sin hund kanske man kan få några tips av detta!

Mycket imponerande. Och roligt verkar dom ha.

Om ni inte har något annat för er alltså. 😉

(Titta på hela filmen, det blir bättre och bättre.)

Det blev ingen föreläsning, åtminstone inte för mig. Istället blev det, ja just det, film, fleecepläd och en stor kopp te. Mitt på blanka eftermiddagen! Inte riktigt likt mig, men so what? Ibland måste man få vara lat, eller…?

Hela helgen har f ö gått i lathetens tecken. Förutom enstaka höjningar av aktivitetsnivån (läs träning med Karlsson) så har jag inte presterat mycket. Igår lekte jag med tanken att jag skulle låtsas att det var besök inplanerat på lördagkvällen, och få husse att låtsas samma sak. Allt för att få huset storstädat. Det blev inget med det.

Jag har även lekt med tanken att plantera om de övervintrade pelargonerna som jag klippte ner förra helgen. Jag köpte faktiskt blomjord igår men så stöp projektet på att jag glömde köpa leca-kulor som jag behöver ha i botten av lådorna.

Lekte också med tanken att göra något åt mina sticklingar. Men det stupade på att jag inte visste vad jag skulle göra. Klippa ner först, plantera om sen, eller plantera om först, klippa ner sen. Ingrid; hjälp!!! Hittade inget konkret om detta i din blogg.

Jag har även lekt med tankar om att städa förråd, garderober, lådor, skåp, you name it… Men inte blev det något med det heller. Det är bara att konstatera att förutom hundaktiviteter har jag inte presterat mycket av värde den här helgen. Är man värdelös då? Eller är det bara Luther som gör sig påmind?