Halvårsbokslut!

Idag fyller han ett halvår, den lilla Pyssel-ungen! 🥰

För varje dag som går blir han mindre valp och mer ”riktig” hund men han har fortfarande en hel del valphyss för sig och konstigt vore det väl annars. 😁

Varje dag fascineras jag också över hur olika han och Maro är. Trots att det är samma ras har de fler olikheter än likheter och i det här fallet är det positivt. Det var samma förhållande mellan min första och andra schäfer – extremt olika mentalitet – och nr 2 var onekligen den trevliga av dem. Med det inte sagt att Maro är otrevlig – för det är han inte – men han är väldigt … speciell. ❤

Pyssel är (fortfarande) trygg och nyfiken. Visst bli han skeptisk ibland men han löser det med nyfikenhet. Maro reagerade (och gör fortfarande) på konstiga saker med att aktivera ryggpälsen – alltså resa ragg – men det slog mig här om dagen att jag fortfarande inte sett någon aktiv ryggpäls på Pyssel. Det kan iofs bero på att han har en silkesmjuk päls som kanske helt enkelt inte går att ställa på ända? 😂 Men helt allvarligt; jag tror inte han har känt behovet för inget har varit så läskigt hittills. Vi får väl se när spökåldern kommer, om den kommer. Varken Iza eller Karlsson hade en spökålder och jag har en känsla av att den kan gå obemärkt förbi även på den här lilla filuren. Dammsugaren har han lite hälsosam respekt för men i övrigt inga ”issues”. Maro går fortfarande inte att ha inomhus när man dammsuger men Pyssel tar det med ro. ❤

Han är lika social fortfarande och blir lite ledsen när människor vi möter inte längre faller i trans och vill klappa men han blir desto gladare när det händer. ❤ Jag kommer nog få jobba på att han inte ska hälsa på alla funktionärer den dagen vi går in på en tävlingsplan. 🤣 Här hemma älskar han klapp och ”gos” och magkli är nog det bästa.

Han är en smart liten hund och oerhört svår att lura, när man behöver göra det. Han genomskådar en direkt. 😆 Fördelen är att han lär sig snabbt även i träningen. Nyligen har vi tränat in ett snabbt ligg och nu tar han till det som ”default” om han inte förstår eller börjar bli trött. Det verkar förresten som om han planerar för en bakbensfjärr och det tänker jag inte bråka om. 😉

Han har lite svårt att koncentrera sig när vi tränar utomhus – det finns ju alltid något som flyger! 🙈 Allt från insekter till fåglar och flygplan kan få honom att fullständigt glömma vad vi håller på med. Just nu är det invasion av harkrankar på (och strax ovanför) vår gräsmatta och lågflygande, lättfångat protein är tydligen svårt att motstå. 😝🤣 Vi tränar således mest i Karlsson Arena just nu. Vi har börjat på en temakurs (två tillfällen) i fotgående och första tillfället är avklarat med lite blandat resultat men bitvis var han riktigt duktig. Vi har även gjort vissa framsteg i ”lämna av saker till matte-processen”. Det går inte fort men det går i alla fall framåt.

I skogen är han (än så länge) följsam och lyhörd när han är lös och drar inte iväg långt. Han har full koll på om jag byter riktning även om han är framför mig. Naturligtvis far han iväg i galna valp-race emellanåt, helst i blåbärsris, men han håller sig runt mig i en radie på ca 10 meter. Koppelgåendet på promenaderna, när det bara är han och jag, börjar också fungera riktigt bra. Är t ex husse och Maro med så är det viktigaste att vinna. 🤣

Han har bytt både tänder och päls sen sist. Han odlar nu en ganska lång päls med lite vågor på ryggen, precis som mamma. Öronluddet, som det inte står något om i rasstandarden, verkar han vara fast besluten att behålla och det är onekligen ganska gulligt. 🥰 En välpälsad svans står tydligen också på önskelistan. Han börjar även bli lite mer vädertålig, både när det gäller värme och regn, och det är tur det. Regn har han ju fått träna på en hel del under de sista två månaderna. 🙈

För en vecka sedan vägde han in på 12,5 kilo. Jag tror han kommer bli en ganska liten kille och inte mig emot. 🙂 Vid en amatörmässig mätning precis nu fick jag det till 44 cm men tror nog att det är någon cm till egentligen. Höjden spelar dock ingen större roll om man inte ska bli agilityhund och det ska ”man” inte. 😉

Han har, på gott och ont, tappat intresset för att slita i saker som inte rör sig. Koppel, kläder och handdukar får nu vara ifred så länge de hänger still och det är ju skönt. Desto mer spännande är det att kampa i kläder när jag klär på mig och jag sätter helst på mig strumporna i enrum (om han låter sig luras 🤣). Det har dock en nackdel också. Att greppa apporter (både tävlingsmässiga träapporter och spårapporter) är han helt ointresserad av (även om de rör sig) så där har jag en del att jobba på. 🙈 Intresset för att strimla toapapper består dock och han var ruskigt abstinent efter både lägret och den senaste turen med husvagnen.

Spårandet tar sig sakta men säkert. Han är fortfarande lättstörd men efter ett par veckors paus har vi spårat både igår och idag och jag ser helt klart en förbättring.

Det var väl den korta (?) summeringen av de sista två månaderna. Nu tassar vi vidare med vårt liv tillsammans. 🙂

PS.
Igår lyfte han på benet – på riktigt! 🙈 Han hade nog ingen aning om varför men han välte inte. När han lyfte benet på femmånadersdagen tror jag mer att det var något som var otrevligt under tassen. 🤣
DS.