Om det berodde på semestertider eller vad är oklart, men det enda ekipaget som infann sig på gårdagens brukslydnadsmomentträningskväll var jag och lille Lennart. Märkligt nog tog det ändå samma tid som vanligt? Det kan ha berott på att det blev mycket av allt; träning, fika, uppflyttningsäppelkaka och ”tjôt”. Trevligt och nyttigt (nåja, nyttighetsfaktorn på äppelkakan var nog ganska låg) var det i alla fall.
Jag infann mig i god tid och hann köra 3:ans ruta och sättande under marsch innan det drog igång. Rutan funkar fascinerande bra, även från 25 meter. Första skicket var lite tveksamt, men sedan gjorde han flera klockrena. Jag gjorde även hela momentet med att lägga honom i rutan och ”promenera” enligt regelbokens mönster. Avstod dock inkallningen. Den blir troligen inget problem så jag befäster att han ska vara kvar i rutan ett tag till. Det är ju en hel del moment vi inte ens börjat på än och har med andra ord gott om tid att skapa tryggheten i rutan.
Sättande under marsch går … sådär. Mycket kvar att jobba på. Med ett mångfald av dubbelkommandon funkar det, men inte annars. Då lägger han sig istället… Träning av ordförståelse krävs!
Själva kurskvällen ägnade vi åt framåtsändande samt mitt absoluta hatmoment – inkallning med ställande.
Framåtsändandet gick hyfsat. Vi hade ju ingen hel grupp utan den bestod av två fröknar och två stolar. Vet inte om det berodde på det men han tenderade att dra snett fram till gruppen i första skicket, och då körde vi på två olika ställen = två första skick. Sen gick han ganska bra. Tempoväxlingen kommer på ungefär rätt ställe och igår höll han nästan lite väl lågt tempo efter gruppen, så att avståndet till mig blev för kort. Det låga tempot tror jag dock var en tillfällighet så jag drar inga stora växlar på det. Än…
Sedan gick vi över till trauma-momentet. Inkallning med ställande. Mycket av trollen i min hjärna är nog Iza orsak till eftersom vi aldrig fick ordning på det momentet. Men nu påstod fröknarna att jag måste bestämma hur jag vill göra?! Och att jag måste bestämma hur det ska se ut?! Puh… jättejobbigt. Önskar verkligen att någon annan kunde bestämma åt mig i just det här momentet. Det finns nog inte en enda ”metod” jag inte provat så här långt, och ingen har funkat riktigt bra. Det enda som återstår, känns det som, är att kasta bollen mitt i pannan på honom. 😉 Men nä, vid närmare eftertanke ska jag kanske avstå det? Sanningen är väl, precis som fröknarna sa, att jag är otydlig och har svårt att sätta kriterier för vad som är bra, och ska belönas, och vad som är dåligt. Har en tendens att bli så tacksam över att han alls stannar att jag belönar i princip allt, och då kanske det inte är så lätt att förstå vad jag vill? Skärpning på den punkten alltså, men jag skulle verkligen behöva någon som håller mig i örat…
vallterrier.com 
Om du har svårt att bestämma dig hur det ska se ut så bestämer jag att det ska se supersnyggt ut och göra alla andra häpna att litet träsktroll kan göra ställandet sååå bra 😉
ps. har problem med Roys också och där fungerar inte boll för då försvinner han i en buske för att döda… ds.
Tack Ylva, det underlättade betydligt. 😉
Som alltid faller det tillbaka på föraren. Hå hå ja ja. 😉
Här kommer ett litet tips från mig:
Träna korta avstånd och fokusera 100% på själva stannandet, farten tränar man när stoppen sitter.
/Mia
Ska försöka, jag lovar. Men det är sååå lätt att gå för fort fram. 🙂