Den här sommaren har väl inte varit optimal ens ur pelargonsynvinkel. För lite sol. För mycket regn (även om de vistas under tak). För blåsigt. I förra veckan, när det blåste som värst, for de omkring som kryssningsmissiler men som det härdiga släkte det trots allt är överlevde de flesta ganska helskinnade.
Förra sommaren vid den här tidpunkten var blomsterprakten enorm, trots att det då handlade om färre blommor. Så är det inte nu. En del ser riktigt tråkiga ut. Till nästa år ska jag sanera lite i beståndet är det tänkt, för nu blev det på tok för mycket. Och när de då snålar med blommandet så känns det … sådär. Övervintrandet kommer förhoppningsvis att hållas på en rimlig nivå, liksom sticklingarna. Men vi är inte där än, så jag kanske hinner ändra mig.
Det mest intressant projektet jag har är egentligen en som inte blommar. Och aldrig har blommat. Den är stor, kraftig och har ett praktfullt bladverk. Men inte en enda blomma?! Jag såg bild på den när jag köpte den, men jag har för länge sedan förträngt hur den borde se ut.
Här kommer i alla fall ett litet urval av de som alls behagar blomma just nu.
Och den här nedanför förtjänar faktiskt en egen programpunkt. Kommer ni ihåg den här?
Bilder ovan är tagen i mars. Nu ser den ut så här!
Det hela började med en stickling jag fick av Karlssons gammelmatte förra sommaren. Den blev sedemera två i våras när jag tog ett toppskott, men ”pinnen” ser numera ut så här. Man ska tydligen aldrig ge upp. 🙂
Nej, nu ska jag gå ut på altanen och fortsätta njuta av den ljumma kvällen.
vallterrier.com 
Den där pinnen blev en riktigt snygg en! Häftiga blad 🙂
Jag har samma problemet, med pelargoner som inte vill. Ja, du såg ju när du var här och det är inte särskilt mycket bättre just nu. 😦 Min känsla just nu är att slänga hela skiten och inte spara en enda, men, som sagt – det kan ju ändra sig. 😉