I djupet av mitt hjärta hatar jag gummistövlar. Jag äger ett par, av hyfsad kvalitet, men jag använder dem endast i yttersta nödfall, typ vart fjärde år. I spårskogen tar jag hellre ett par blöta kängor än att jag försöker ta mig fram i stövlar. Men – nu har jag nog äntligen hittat ett bra substitut, åtminstone för vardagsbruk.
Förra hösten ”snubblade” jag över dessa Lacrosse-boots. Jag provade men drabbades av beslutsångest. När vi var i Halmstad förra veckan och råkade gå förbi Naturkompaniet slank jag in och – vips – hade jag köpt en något tidigt födelsedagspresent till mig själv. Nu har de bistått mig på ett par promenader och … jag är frälst. De sitter bra på foten och sulan är hyfsat stabil, nästan som en käng-sula. OK, jag kommer inte ge mig ut och spåra i dem, där är det fortfarande kängor som gäller, men för vanliga promenader i skogen på stigar och skogsvägar funkar de alldeles utmärkt. Jag kan till och med tänka mig att använda dem på lydnadsträning/tävling, så bra sitter de! Men, med tanke på skaftens höjd över havet ska man kanske undvika träskexpeditioner av det mer extrema slaget. Nu ska jag bara experimentera fram ”rätt” iläggssula, för mina fötter var (är) ”between sizes” så de är liiite för stora, men det ska jag komma tillrätta med utan större problem.
***
I slutet av dagens lunchpromenad upptäckte Karlsson, helt utan förvarning, att hallonsäsongen är i full gång. Något som till och med hans hungriga hallon-maniac till storasyster missat. Helt plötsligt försvann hann bara in i snåren. Kopplets riktning och ruskandet i buskarna var det enda som skvallrade om var han fanns. Ganska snart var även jag och Iza igång. Goda och stora vildhallon var det. Nästan så att det är värt att gå ut och plocka och frysa in. Det var dock tur att jag hade koppel på hallonmonstren och kunde hala in dem, för annars hade de stått där än… 🙂
***
Uppflyttningsäppelkakan jag bjöd på igår kväll verkade falla klubbkompisarna i smaken. Karlsson tyckte dock att han fick alldeles för liten bit. 🙂 Eftersom det var lite semesterglest så blev det en del över av de två jag bakat. Får väl ta med det till kvällens brukslydnadsmomentträningskväll (puh) i Kind, om de nu kan tänka sig att äta lydnadslydnadsuppflyttningsäppelkaka (puh)? 😉
Lite tränat blev det även igår. Testade bl a rutan från 20-25 meter (som i trean), med läggande, och det ser lovande ut. Det mest positiva är att han nu verkar ha kopplat det här med konerna, åtminstone att han ska in mellan de två främsta. Flera gånger sprang han ut lite snett men rätade självmant upp sig och sprang in på rätt ställe. Trägen vinner (eller kommer fyra), eller hur var det dom sa?
vallterrier.com 