Dag: 18 februari, 2008

Om man (läs: jag) skyndar sig riktigt duktigt hem från jobbet, slänger av sig jobbarkläderna och på sig hundkläderna så hinner man faktiskt gå djävulsrundan innan det blir helt mörkt. Idag hade vi en spektakulär solnedgång på vänster sida, och en (nästan) fullmåne på höger sida under sista delen av promenaden. Nu är det hemmajobb några dagar framåt så då blir det säkert mulet…

Borde egentligen åkt till klubben och tränat ikväll, men med tanke på sista dagarnas turbulens är jag inte särskilt sugen. Åker nog till grannklubben i morgon i stället.

Och fortfarande inte tillstymmelse till respons från styrelsen på uppsägningsmailet?! Även om dom (uppenbarligen?) är glada att bli av med mig så borde dom kunna ta in att vår webb-hotellservice är en goodwill-tjänst som jag ordnat. Den lever på övertid redan, och siten måste flyttas snarast nu när jag inte längre är inblandad. Och förstår dom inte innebörden av texten i mailet så kanske dom skulle höra av sig och be mig förklara? *suck*

För någon vecka sedan läste jag någonstans (tror det var på en blogg?) att det tydligen finns statistik som visar att den veckodag när solen oftast visar sig är – tisdagar. FEL, FEL, FEL!

Solen visar sig oftast på måndagar. Av det enkla skälet att det är den dagen i veckan jag ALLTID jobbar på jobbet. Efter en helg med halvpissigt, kallt och blåsigt väder så är det nu strålande solsken, varmt (nåja) och vindstilla…

Ungefär vart annat (eller möjligen vart tredje?) år släpar vi oss iväg på bio. Den senaste filmen jag minns att jag sett på bio är Masdjävlar, som gick 2004! Tror dock att jag sett något efter det, men minns inte vad.

Igår var det Arn som stod på programmet. En film som man nog bör se på bio. Den var klart sevärd, och det är många år sedan jag läste böckerna så detaljerna har jag glömt och slapp således sitta och reta upp mig på allt dom, av förklarliga skäl, INTE fått med. En kul detalj är ju att huvudrollsinnehavaren, Joakim Nätterqvist, praktiskt taget är född på hästryggen, och det syntes. Både hans far och farfar är välkända profiler i ridsportvärlden. Och för en f d hästidiot är det sådana saker som lyfter en film lite extra.

Se upp SF, 2010 (eller möjligen 2011) kommer vi igen! (Tydligen har del 2 av Arn premiär i augusti, så vem vet, det kanske blir tidigare?)